Ända sedan 1997 har Tomas Sjödin varit krönikör i Göteborgs-Posten och den senaste boken Lita på att det ljusnar samlar ett sextiotal av hans senaste krönikor. Utöver det har han bland annat sommarpratat i P1 två gånger och varit med som vinterpratare i P1 hela sex gånger. Sjödin är på många sätt unik med att som kristen nå ut så brett med sitt viktiga, varma och hoppfulla tilltal. 

– Mitt motto har blivit att alltid försöka skriva uppriktigt, men aldrig utan att tillföra lite hopp. Jag försöker skriva med »vanliga« ord och inte använda mig av ett religiöst språk, men det finns evangelietrådar att hitta överallt i mina texter. Ibland är det lite som att jag viskar fram mitt budskap, vilket inte behöver bli otydligare än ett rop, faktiskt snarare tvärtom. När man säger något riktigt viktigt sänker man ju ofta rösten, säger Sjödin. 

Hans krönikor är bland det som läses mest i Göteborgs-Posten (GP) och i stort sett varje gång han går på stadens gator kommer någon fram och tackar honom för det han skrivit. 

– Det är såklart väldigt uppmuntrande att få ha den kontakten med läsarna. Krönikorna är bland det roligaste jag har; hela min personlighet påminner nog mycket om en krönika. Jag gillar det här med att dela en tanke ganska fort och kvickt utan att behöva försvara den åt alla håll, säger han. 

Sjödin har ingen särskild målgrupp när han skriver. Hans erfarenhet är snarare att man träffar ganska brett av bara farten om man skriver om vanliga, mänskliga erfarenheter. 

– Någon målgrupp har aldrig existerat i min värld. Jag skriver om det som skälver och vibrerar inom mig, det som får det att brinna till. Om man skriver utifrån det så kommer texten hitta sina läsare. Risken med att tänka målgrupp är att sikta så mycket på en tänkt person eller grupp att det blir för smalt. 

Just titeln på boken – Lita på att det ljusnar – är också rubriken för en av krönikorna i boken, som efter publiceringen i GP blev den mest delade texten i Sverige på sociala medier, alla kategorier, under ett dygn. Och just ljuset, hoppet och framtidstron är något som är återkommande när Sjödin skriver. 

– Jag är en morgonmänniska och allt jag skriver tillkommer i gryningen, före frukost. Jag tror att det helt klart sätter sin prägel på mina texter. De föds i övergången mellan mörker och ljus, och det finns något hoppfullt i att få följa hur ljuset varsamt och gradvis segrar över mörkret. Varje morgon är som en förkunnelse där ljuset visar mörkret var skåpet ska stå och alltid segrar, säger Sjödin. 

• Della
• Twittra