Kommer du ihåg när du senast gjorde något trots att du visste att det var fel? Du drog kanske en vit lögn, tog något som inte var ditt eller ägnade tid på telefonen åt saker du vet är destruktivt. Den här erfarenheten har alla människor. Och kristna genom alla tider har brottats med exakt detta. Kanske inte just med mobilen, men med själva fenomenet att vi människor så lätt dras till det vi vet är fel, att synden ter sig så attraktiv för oss. Varför blir det så? Och varför känns det ibland som refrängen i mitt kristna liv? En nyckel i att förstå detta är begreppet »kött« och hur det används i Nya testamentet. Rätt förstått kan det vara en hjälp, inte bara till att förstå sig själv, utan också till att stå emot frestelsen när den kommer. 
Det grekiska ordet för »kött« som används i Nya testamentet är sarx. Ordet förekommer 147 gånger i sina olika former. Precis som med många ord finns inte enbart en betydelse utan flera. Vilken innebörd ett ord har avgörs av saker som vem författaren är, när det skrevs, vad som skrevs direkt före och efter samt vad författaren brukar skriva och säga. På samma sätt betyder inte sarx samma sak varje gång ordet använts. När Paulus i Galaterbrevet 5:19 skriver att köttets gärningar är uppenbara och sedan listar ett antal mycket negativa ting, menar han inte samma sak som Johannes när han i inledningen till sitt evangelium skriver att Ordet blev kött. Detta trots att ordet sarx används i båda fallen. Ordet sarx har varit föremål för analys och studier genom hela kyrkans historia, och vi står därför inte utan svar på hur begreppet ska tolkas. Johannes (som skrivit Johannesevangeliet och med största sannolikhet Johannesbreven och Uppenbarelseboken) och Paulus (som skrivit flest böcker i Nya testamentet) ger den bästa ingången. Det är dem, och i synnerhet Paulus, som jag kommer att uppehålla mig vid. 
Den kanske mest kända användningen av sarx i Nya testamentet är när Johannes skriver att Ordet blev sarx (Joh. 1:14). I flera översättningar, till exempel Svenska Folkbibeln 2015 översätts det med just »kött«, medan Bibel 2000 skriver att Ordet blev människa. Båda fungerar. Den direkta ordalydelsen är kött, men i sammanhanget ligger betoningen på att Jesus blev fysisk människa. Innebörden är att Jesus inte blev något slags gudomlig varelse med ett mänskligt skal, utan att han på riktigt blev en människa med allt vad det innebär. I detta fall betyder alltså »kött« ungefär »människa« med en tydlig betoning på kroppen och det fysiska – faktiskt också det förgängliga och i en mening svaga: en kropp med behov av mat, dryck, sömn och så vidare. Samma tanke återkommer hos Johannes i Första Johannesbrevet 4:2 samt Andra Johannesbrevet 1:7. Jesus säger även i Johannesevangeliet 6:51–58 att den som vill ha gemenskap med honom måste äta och dricka hans kött och blod – ett uttalande som historiskt har tolkats både som en referens till nattvarden och som en bredare inbjudan om att dagligen ta emot Jesus i tro. Johannes använder alltså begreppet kött på något olika, men inte motsägande, vis.
Kött kan alltså ses som ett uttryck för det fysiskt mänskliga, och är i den meningen neutralt. »Svag« innebär i sammanhanget, som jag nämner ovan, inte något negativt utan att kroppen har behov. I Johannes litteratur är alltså sarx neutralt. Man kan använda det ungefär i meningen »kropp« på svenska. Men det finns även en annan betydelse av det grekiska sarx. Och då vänder vi oss till Paulus.
I Paulus brev är sarx ett teologiskt begrepp som han använder för att visa på dubbelheten som finns i varje kristen. Nämligen att den kristna människan både är ett med Gud, född på nytt och förenad med honom, samtidigt som hon också har en dragning till synden. Paulus använder ibland begreppet neutralt i meningen »kropp« (till exempel i Gal. 2:20 och 4:13–14 samt 2 Kor. 10:3). Men framför allt använder Paulus sarx för att beskriva människans svaghet och syndabenägenhet – ett sätt att leva som om Gud inte fanns. Detta blir tydligt i exempelvis Romarbrevet 7:18 när Paulus skriver om att det inte bor något gott i honom, eller rättare sagt: i hans kött. Även i Romarbrevet 8:5–9 och Galaterbrevet 5:13–16 står köttet i kontrast till Anden. Motsättningen handlar inte om en uppdelning där det kroppsliga är negativt och det andliga gott. Köttet syftar här på det som är i enlighet med den fallna människan. Därför kan Paulus tala om köttet som något negativt. Det är köttet som gör oss mottagliga för synden.
Det intressanta blir brottningen med synden, kampen mot köttet. Vad ska vi göra av den? Paulus förmedlar i Romarbrevet 6 och Galaterbrevet 5 att vi inte ska (eller måste) leva efter köttet. Vi kan leva efter Anden i stället – alltså leva såsom Herren kallar oss till att leva. Vårt kött är korsfäst med dess lidelser och begär (Gal. 5:24) och vi lever för Herren. Ändå finns köttets effekter kvar, och det skapar denna dubbelhet. Man kan uttrycka det som att vi glömmer att vi är pånyttfödda och ett med Herren, och i stället följer köttet. Och det är när vi har köttets perspektiv som synden verkar attraktiv. Det är då vi missar Guds godhet.
Så fungerar alltså den kristnes kamp mot synden och frestelsen. Vi är kallade till frihet, men köttet gör att vi tappar perspektivet och faller i gamla mönster i stället. Det är därför vi tenderar att frestas av samma sak om och om igen. Nyckeln här är att minnas att Jesus redan löst allt. Han har redan dött och uppstått – därför är vi inte bundna att följa köttets begär. När du frestas av synden kan du därför påminna dig om att den inte är Herre över dig, den har inte sista ordet.
Köttet kan alltså dels stå för det rent mänskliga, men också vår tendens att vilja det onda. Botemedlet är inte att skärpa sig lite till, utan att – för att anspela på Rosenius älskade psalm – minnas att en dött för alla, och alla för en.
