Har du tittat närmare på månen på sistone? Den finns där som en självklarhet varje natt, ibland stor och dominant och ibland bara en smal skiva. Den är densamma, men ändå ser vi den olika beroende på var vi står, vilken årstid det är eller vilket ljus som råkar falla över den. När människan nu gör nya försök att resa till månen, väcks ett slags nyfiket intresse hos mig. Det är fortfarande samma måne, men uppmärksamheten, forskningen och berättelserna kring den gör att jag ser den med nya ögon.
Jag inser att Bibeln har många likheter med månen, även om inga bilder är perfekta. Den finns där för att återspegla Guds ljus över oss. Ibland är den bara en trygg närvaro i bakgrunden, och ibland är det just dess ljus vi behöver för att hitta vägen. Vissa dagar glömmer vi bort den, andra dagar fascinerar den oss så att vi läser mer, studerar mer eller bara låter oss förundras över dess sken.
Bibelns roll i kristen tro väcker förundran hos mig. Gud är evig, helig och på många sätt så stor att vi inte ens vet var vi ska börja om vi försöker fånga allt. Samtidigt har Gud, genom det Jesus gjorde i historien, klivit in i vår verklighet, blivit vår frälsare och broder. På samma sätt är Bibeln helig, evig och omöjlig att helt omfatta i sin fulla bredd, samtidigt som den är nära och livgivande dag för dag.
Det är på grund av inkarnationen, att Gud blev människa, som vi kristna översätter Bibeln. Översättning är en slags ständigt pågående inkarnation av Ordet i vår tid, i vår förståelse och i vår lilla del av världen. Guds ord blir trycksvärta på papper (eller pixlar i en telefon) och möter oss i vår vardag. Bibeln stannar inte vid att vara en antik text, utan blir genom översättning till vårt språk en dörr in till det heliga. Något så enkelt som våra bokstäver och vår grammatik får bära det eviga vidare in i vårt hjärta.
Det låter kanske som stora ord, troligen för att det är just det jag vill få dig att tänka på. Stora ord. Guds ord. Bibeln är både något vardagligt som vi får stryka under i, lägga lappar i, bära med oss i väskan och skriva i marginalerna. Och samtidigt en möjlighet att möta Gud.
Det är på grund av detta som jag tror på bibelöversättning. Vi behöver översätta Bibeln för att ge inkarnationen nya vägar i vårt samhälle och för nya generationer. Inte för att Jesus förändras, utan för att vi och vårt språk förändras. Varje ny översättning blir därför någons första möte med det heliga och någon annans tjugonde. När översättarnas mänskliga ansträngning och tankekraft får möta Guds helighet på Bibelns sidor kan vi få nya insikter, utmanas i invanda mönster och rentav få en förnyad läsglädje. Det kan vara en ny formulering som fastnar, en tanke som tänks för första gången, ett Jesusord som utmanar eller en reflektion som föds i en bibelstudiegrupp.
Bibeln är evig, men vi får chansen att förnyas med varje ny översättning och vid varje tillfälle då vi låter Guds Ande vidröra oss i vår läsning.
Den 24 september, i dag när Budbäraren landar i brevlådan, kommer nästa svenska översättning av Nya testamentet. Jag tror att den, precis som månfärderna, kan ge oss en förnyad nyfikenhet inför Bibelns storhet när vi bjuds in att studera, lära oss mer eller njuta av dess skönhet. Jag ber och hoppas att vare sig du byter bibelöversättning, bara smakar på den nya eller fortsätter med din nuvarande, så ska du välsignas i mötet med Guds ord.
Framför allt hoppas jag att översättningen ska öppna för goda samtal om livet, Gud och evigheten. I din församling, förening eller bönegrupp men också i din familj, vänskapskrets eller skolklass. För när det talas om Bibeln i media ger det nya chanser att möta människors nyfikenhet på Jesus, Gud och den antika skrift som nu på nytt blir tillgänglig på svenska. Tänk vilket privilegium. Alla får inte följa med astronauterna ut i rymden för att titta närmare på månen, men vi inbjuds alla närmare Bibeln och Jesus själv, Ordet som »blev människa och bodde bland oss«, eller hur det kommer att stå i NT 2026. Det får vi se. Välkommen att upptäcka.
