Jag trycker på play. En finstämd pianomelodi fyller vardagsrummet, men sedan kommer något oväntat: fågelsång. Redan första spåret på albumet Allting sjunger om dig överraskar – och flyttar fokus. Från min oro och det som skaver, till förundran över Skaparen.
Jag frågar hur Paul tänkte med fåglarna.
– Hela skapelsen ärar Gud – fåglarna lovsjunger redan. Men vi människor tillber gärna allt möjligt annat. Jag tror att vi behöver öva oss i att lovsjunga Gud, helt enkelt. Den här skivan kan väl ses som ett övningsmaterial.
Paul Biktor Börjesson ler sitt lågmälda leende. Han sitter i studion i Vänersborg, där han har producerat musik tillsammans med artister som Bengt Johansson, Michael Jeff Johnson, Robert Eriksson och många andra. Men själv är han mer av en doldis. När jag nämner att vi ska skriva ett personporträtt värjer han sig lite.
– Jag är nog inte så jätteintressant. Det är vad sångerna vill förmedla som är det viktiga.
Musiken har följt honom sedan uppväxten på Fotö i Göteborgs skärgård, där pappan var musikledare i pingstkyrkan. Den har också blivit hans levebröd, trots att han egentligen är utbildad socionom. Efter gymnasiet gjorde han vapenfri tjänst i en Stockholmsförsamling med ett stort socialt arbete.
– Jag kände att hjärtat bultade för arbetet med människor i utsatthet, så jag sökte till socionomprogrammet och jobbade sedan några år på ett stödboende. Men det var också ganska stökiga och jobbiga år när jag brottades mycket med mig själv och min tro.
Till slut hittade Paul hem i Tomaskyrkan, en EFK-församling med rötter i Vineyardrörelsen, där Hans Johansson arbetade som pastor. Paul fick med tiden ett större ansvar för musiken.
– Det sammanhanget blev väldigt viktigt för mig och jag hittade en plats i kyrkan igen. Man såg sig som en del av den världsvida kyrkan och vågade hämta impulser från olika traditioner. Vi firade nattvard varje söndag. Tron fick vara vuxen – med utrymme för frågor och en intellektuell bearbetning som jag hade saknat tidigare.
Tiden i Tomaskyrkan gav Paul en ny erfarenhet av vad en församling kan vara, och sedan dess har han fortsatt arbeta som musiker, producent och låtskrivare inom kyrkan. I dag arbetar han både som musikpedagog i Uddevalla pastorat, producent i den egna studion och är engagerad ideellt som lovsångsledare i hemförsamlingen Salem i Vargön.
Kontakten med EFS skivbolag Cantio växte fram genom producentrollen. Samuel Björling, musikinspiratör med ansvar för musikproduktion inom EFS, berättar att han för ett par år sedan hörde av sig till Paul med frågan om han ville producera en inspelning med Andreas Rydman.
– Det blev ett bra samarbete där vi lärde känna varandra och började utbyta tankar, drömmar och idéer, som nu resulterat i att vi ger ut albumet Allting sjunger om dig tillsammans. Jag tror de här sångerna är viktiga i vår tid. Paul har en tonalitet och ett holistiskt perspektiv som efterfrågas och behövs i våra kyrkor och sammanhang, säger Samuel Björling.
Albumet rymmer både frustration och hopp. Frustration över en värld där resurser förbrukas, obalanser växer och jorden utarmas. Men också hopp – i möjligheten att välja tacksamhet, förundran och omvändelse. En viktig inspirationskälla är Stockholmsbiskopen Andreas Holmbergs herdabrev Gud såg att det var gott – Att vara människa och kyrka i klimatnödens tid.
– Jag blir arg över vår konsumtionskultur, där vi tar mer än vi behöver och där resurserna är så ojämnt fördelade. Holmbergs bok gav mig nya nycklar. Den inspirerade mig att skriva och hitta sånger som beskriver den övertygelsen och det hoppet, säger Paul.
Många av sångerna är formulerade som böner och lovsånger. Andra rör sig mot samhällsreflektion och existentiell poesi. Flera bär spår av hans personliga kamp.
– Att skriva ärligt och sant är en viktig drivkraft för mig, och där har vi ju goda förebilder i Bibeln. Psaltaren är full av klagopsalmer, men vi ser dem inte så ofta i våra gudstjänster. Vi skulle nog kunna ta ut svängarna lite mer.
Sången »Låt nåt bra få komma ur det här« var en bön som föddes i en vardagskamp av ovisshet och sorg. »Var snäll mot dig själv« är en översättning av den amerikanske låtskrivaren Andrew Petersons Be kind to yourself, som är skriven till hans dotter. Men den illustrerar också Guds kärlek till varje människa. Som omslagsbild till sången har Paul gjort ett kollage: en pappa som håller ett litet barn i handen, och en äldre flicka som gömmer sig bakom sin fläta.
Paul och hans fru Åsa har själva barn.
– Jag berörs djupt av den sången och behöver den själv, men den formulerar också sådant jag vill säga till mina barn. Det är tufft att vara tonåring och barn i dag, och ta stegen in i en på många sätt trasig värld.
Fyra av sångerna är översättningar från The Porter’s Gate, ett ekumeniskt konstnärskollektiv i USA som skriver församlingsmusik med tydlig teologisk förankring och fokus på rättvisa och bön. En av dem, »Befria oss«, är ett rop om omvändelse från habegär, rädsla och hat.
Jag frågar om han ser en koppling mellan längtan att arbeta som socionom och de samhällsutmaningar han nu gestaltar i sin musik.
– Jag hoppas att musiken ska ge människor ett språk för både bön och klagan. Men också väcka lovsång, tacksamhet och förundran. När skapelsen lovsjunger väcks vår lovsång. Och när vi lovsjunger väcks viljan att värna skapelsen. Det blir som ett positivt kretslopp, i bästa fall.
