Vi är en familj som pyntar! Varje år, först till advent och sen till jul, tar vi fram lådor med adventsljusstakar, stjärnor, julkrubba, bonader, tomtar och mycket annat. Att tillsammans köpa en gran som luktar gott och sedan klä den är en familjetradition, liksom att sätta upp krubban och skapa ett landskap runt omkring. Vi älskar julen och vårt hem i juletid! Också att få tid med släkten. Allt pynt och alla traditioner är viktiga för oss, men inte nödvändiga.
När julen röjdes undan i januari 2025 hade vi en förhoppning om att julen nästa gång skulle firas i Jerevan. Med det i bakhuvudet packades en låda som vi märkte »Armenien«. Nu hänger adventsstjärnor i fönstren i vårt hem i Armeniens huvudstad Jerevan och snart ska vi ta fram julpyntet, men i mindre skala.
Våra församlingsmedlemmar har inte som barn varit med om förväntan som kommer med att få en adventskalender den första december. De har inte sjungit adventssångerna eller suttit i en högtidlig kyrka på julnatten och hört »O helga natt«. Ingen har varit herde i ett julspel eller hört en äldre släkting läsa julevangeliet. Ingen har en ängel eller tomte de fått som barn som de tar fram varje jul. Några få har firat jul till minne av barnet i krubban, men inte alla. Det får mig att fundera över vikten av traditioner och saker som hjälper oss i firandet, men också vad som är »jul«. Vad blir julen utan traditioner? Hur formar vi jultraditioner som lyfter fram Jesus och inte döljer honom?
När vi nu hjälper våra kristna syskon här i Jerevan att skapa sina jultraditioner vill vi göra det med eftertanke. Vi vill ta hänsyn till vårt lutherska arv, respektera platsen vi är på: världens äldsta kristna land med en stark kyrka. Det måste ske med omsorg om vår församling, dess historia och situation, och med tanke på att vissa längtar till ett annat sammanhang. Och samtidigt vill vi dela med oss av våra traditioner.
När juletiden är över och allt packas ner, går mina tankar till hur vårt liv kommer att vara när vi om ett år återigen tar fram lådorna. Vad kommer vi ha upplevt? Hur kommer familjen, släkten och vänskapskretsen förändras? Vilka glädjeämnen och vilka sorger kommer vi att möta? Vad kommer hända i kyrkan? Det blir en stund av reflektion och bön inför det nya året. Runt tjugondag Knut 2026 tror jag att min främsta bön kommer att vara befrielse för våra kristna vänner i det stora grannlandet i öst, och att de jultraditioner vi nu skapar i Jerevan snart ska få firas i församlingsmedlemmarnas hemland.
