Joel Axelsson har alldeles nyss kommit hem från jobbet. Det kliar i fingrarna efter att skrolla på sociala medier, men han är van att stå emot impulsen och går i stället in i köket. Han fyller ett glas med vatten och sätter sig i den vita skinnsoffan med Bibeln framför sig på vardagsrumsbordet. I bakgrunden spelar lovsång på lägsta nivå. Han blundar och ber: »Heliga Ande, öppna mina ögon för ditt heliga ord« och slår upp dagens läsning: först psaltarpsalmen som han ber högt, sedan några kapitel ur Gamla och Nya testamentet.
– Jag känner alltid av ett starkt motstånd mot att sätta mig, men så fort jag gjort det lättar känslan. Det är som att köttet släpper taget. Den gamla naturen vill inte ta till sig det Gud säger, eftersom det går stick i stäv med hur vi själva vill leva. Det finns ju inget farligare för fienden än en lärjunge som sätter sig vid Jesu fötter varje dag.
Joel är uppvuxen i en kristen familj där pappan var pastor. Så länge han kan minnas har han haft en relation till Gud, men på senare tid har han börjat ta den mer på allvar. Efter ett bibelskoleår på Strandhem förstod han att Gud var intresserad av hela hans liv – därför försöker han nu låta Bibeln forma alla sina val. Han menar att bibelläsningen inte handlar om disciplin utan om en hunger som skapats av kontinuitet. Hinner han inte läsa Bibeln som vanligt, lyssnar han på några verser från bibelappen på väg hem på cykeln.
– Jag pratade med en präst för några år sedan som sa: »Ingen har svultit ihjäl i brist på tid«. Alltså, om man inte hinner äta under dagen ser man ändå till att någon gång få i sig en banan eller proteinbar – på samma sätt är det med min bibelläsning. Jag kan inte se en mätbar förändring varje gång, utan litar på att Guds kraft verkar i mig successivt.
Efter bibelskolan påbörjade Joel en ledarutbildning, flyttade till Kristianstad och hjälpte till i en lokal församling. Han sökte ett mindre sammanhang för lärjungaträning och drog ihop ett gäng killar från ungdomsgruppen för att läsa Bibeln ihop. Först hade Joel inställningen att han skulle »träna killarna«, men insåg snart att han själv lärde sig lika mycket. En av killarna i gruppen föreslog att de skulle utmana sig själva genom att försöka leva ut texten de läst i praktiken – ett upplägg som fastnade. När han för ett år sedan flyttade till Helsingborg och engagerade sig i Pionjärkyrkan startade han en liknande lärjungagrupp där. Ett gäng unga vuxna ur församlingen träffas en gång i veckan och läser Bibeln ihop. Till sin hjälp har de studiematerialet »Inte rädda – men beredda« som går igenom Första Petrusbrevet. De läser texten ihop, ifrågasätter, smälter och pratar om hur de kan leva ut det i vardagen.
– I kyrkan hör vi många bra budskap, men de kan vara rätt abstrakta. Det är inte lika ofta vi ställer oss frågan om hur vi ska leva våra kristna liv konkret. Det är verkligen en spännande utmaning och det är intressant att höra alla olika perspektiv.
Bilden av Bibeln som en instruktionsbok är något Joel återkommer till under samtalet. En god vän till honom sa att det är ointressant att läsa en körkortsbok om man inte ska köra en bil, men så fort man ska ta körkort blir det väldigt relevant att läsa vad som står i instruktionsboken.
– Min önskan och min bön är att tron ska få forma varenda sekund av mitt liv. Att den får vara utgångspunkten, ledstjärnan, livet och glädjen. När jag inte prioriterar tiden med Gud märker jag jättestor skillnad – det är faktiskt som dag och natt. Vissa dagar kan kännas grå, men ofta är det en avsaknad av ljus. När jag får be och läsa Bibeln är det som att Guds ljus skiner över dagen och plötsligt ser jag alla färger. En stund med Jesus ger allt ett syfte.
Det är just relationen med Gud och inte prestationen som Joel vill framhålla – det handlar mer om vad Gud gör i oss än vad vi kan göra för honom. När han sätter sig i soffan handlar det mer om att pusta ut och bli buren, än att blåsa upp sig själv. Han citerar ur Johannes 15, där det står att grenen bärs av stocken och inte tvärtom.
– Jag gillar begreppet »det lilla måttet« från kyrkofäderna. Våra andliga vanor måste ske i ett litet, hanterbart mått. Om vi tar i från tårna och försöker för stort, kommer vi antagligen misslyckas och ge upp, eller lyckas och drabbas av högmod. Att läsa Bibeln eller be handlar inte om att prestera, det handlar om att vara med Gud. Släpp prestationen och låt Gud få möta dig.
