Solen skiner utanför fönstret i Örnsköldsvik. Annika Wickihalder har precis varit sjuk och tillbringat lite extra tid på hemorten.
– Det är den tryggaste platsen. Här har jag min sambo och mina katter, förklarar hon.
Så mycket tid i Övik har det annars inte blivit den senaste tiden. Efter framgångarna i Melodifestivalen har Annika främst tillbringat sina dagar i Stockholm. Hon tycker om kontrasten mellan den ångermanländska småstaden och huvudstaden.
– Storstan är utmanande för mig, för jag laddar bäst i lugna miljöer och jag drömmer om ett torp på landet. Men jag gillar ändå pulsen i stan – den får mig att bli mer levande på något vis.
24-åringens musikaliska resa startade i Svenska kyrkan i Söderala i Hälsingland. Dit flyttade hon som femåring och pratade då bara spanska.
– Det var i kyrkans barnkör jag lärde mig svenska. Vi fick sjunga gospelsånger och jag kände bara: wow, detta är jättekul! Jag har alltid haft musik i mig, men det var där mitt frö fick vatten.
Under uppväxten blev kyrkan en viktig plats där hon kunde utveckla sin musikaliska talang och samtidigt hitta en trygghet.
– Där fanns fina människor som såg mig. Det fanns rum för mig att ta plats och jag kunde vara den jag ville vara, säger Annika och nämner körledarna Andreas Leek och Jamina Jansson som extra viktiga personer.
Gymnasietiden blev dock tuff. Annika hoppade av skolan och var hemma sjukskriven i ett år. Vändningen kom när hon fick höra talas om Mellansels folkhögskola.
– Jag kom till skolan i många bitar och var inte så stark i mig själv, men där fanns fina personer som hjälpte mig. De utmanade mig socialt och fick mig att ta tag i min barndom. Det var precis vad jag behövde vid den tidpunkten – en härlig miljö där jag fick läka.
Hennes första tanke var att gå gospellinjen, men för att kunna göra det behövde hon gymnasiebehörighet och därför blev det först tre år på den allmänna linjen.
Hon inser hur värdefullt det var för henne, och för många andra, att få läsa gymnasiet på ett lite annorlunda och mer individanpassat sätt. Mentorerna beskriver hon som magiska, men lyfter även fram en annan yrkeskategori.
– Det är så viktigt att ha en kurator på en folkhögskola.
Särskilt när man går på allmän linje och kanske upplever att man inte har blivit hörd tidigare. Mellansel har en fantastisk kurator som har hjälpt så många.
Tiden på skolan utanför Örnsköldsvik lärde Annika att stå på egna ben, gav henne bättre självförtroende och gjorde att hon vågade drömma om en satsning på musiken.
Under sista året på allmän linje kombinerade hon studierna med gospel, och därefter blev det ett år med en mix av egna artistprojekt och gospel. Första halvan tillbringade hon dock mest i Stockholm eftersom hon var med i musiktävlingen Idol.
– Jag hade sökt dit flera gånger tidigare och inte kommit med, så jag hade inte tänkt försöka igen. Men flera på mitt internat peppade mig, så jag tänkte att det fick bli fjärde gången gillt.
Tävlingsäventyret slutade med en fin tredjeplats, men gav henne andra viktiga vinster. Speciellt hur hon ser på sin kropp. Tidigare hade hon alltid kontrollerat från vilken vinkel hon blev fotad och filmad, så att det skulle se perfekt ut. Under Idol var det någon annan som bestämde över kameravinklarna.
– Nu vet jag hur jag ser ut på riktigt och är tillfreds med det. Jag älskar mina imperfections. Idol var en väldigt bra skola i att älska sig själv, även det ytliga, och det kom i rätt tid – efter att jag hade lärt mig stå på egna ben på Mellansel.
Efter musiktävlingen återvände Annika till folkhögskolan och fick landa hos goda vänner som tog väl hand om henne.
– Man blir som en familj när man bor tillsammans och delar varandras »ups and downs«. Några av mina närmsta vänner är därifrån och de värderar jag väldigt högt.
Om någon missade Annikas medverkan i Idol 2021 har hon de senaste åren presenterat sig för en ännu större publik. Både 2024 och 2025 har hon deltagit i Melodifestivalen och tagit sig till final. Hon märker att många känner igen henne och ser det enbart som något positivt.
– Jag vet att det inte är något som varar för evigt, så jag försöker att njuta av det och ta in alla fina ord som folk säger. Jag blir så glad av människor som tar mod till sig att komma fram.
Hon älskar Mello och skulle egentligen vilja vara med varje år, men nu är ändå planen att ta en paus från tävlingen och i stället fokusera på att skriva ny musik och hinna sjunga i den genre som allting började med.
– Tyvärr sjunger jag inte så mycket gospel nu som jag hade önskat. Hade jag haft mer tid här hemma hade jag gått med i en gospelkör. Jag borde kanske skriva fler gospellåtar så jag får fler gospel-gig, funderar hon och svarar själv:
– Det får bli min plan framöver.
