Julia, sex år, hade i flera månader gått hemma i huset i den lilla byn Nykarleby i Finland och sett fram emot att möta sin annalkande lillebror. Men bebisen dog under förlossningen. För Julia blev upplevelsen chockartad, men hon hade ingen att prata med om vad som hänt.
– Jag kunde sitta på en lektion i skolan och plötsligt frysa till – vad händer när jag dör? Vad är meningen med livet? Jag hade en enorm dödsångest och det var som att något ont tog tag i mitt liv där och då.
Julia började må väldigt, väldigt dåligt. Tomrummet växte sig allt större inom henne och jakten på frid och sanning började. I tidiga tonåren började hon röka och dricka alkohol med vänner som hon hade fått via sociala medier. Senare kom cannabis in i bilden. Varje gång hon rökte på eller drack släppte ångesten, men dagen efter kom den tillbaka och var mycket värre. Ju mer hon jagade friden, desto längre bort tycktes den springa. Julia var öppen för att få hjälp och började flytta runt mellan behandlingshem, familjehem och psyket. 
– Socialen gjorde verkligen allt de kunde, men ingenting hjälpte. Det fanns ju en spänning i det livet – man visste aldrig vad som skulle hända nästa dag. Men dopaminkicken och den falska känslan av lycka drar en djupare ner i avgrunden.
Julia hade hört om Gud under uppväxten och gick till kyrkan vid jul, utan att ha en personlig relation till honom. Men desperationen efter hjälp blev till slut så stor att hon vände sig till Gud. I flera månaders tid bad hon: »Gud, ta mig långt härifrån till ett ställe där jag får komma närmare dig och lära känna dig.«
Julia rymde ofta från behandlingshemmen. En av gångerna hade hennes föräldrar och polisen varit ute hela natten för att leta och hittade henne tidigt på morgonkvisten. Samma kväll gick hennes mamma på en Alpha-kurs, tröttheten och oron till trots. Där delade hon hur svårt det var i familjen och vad hennes dotter kämpade med. Hon fick ett nummer till en man som jobbade med missbruk och det ena ledde till det andra.
– Jag fick åka till Sverige för att gå på ett behandlingsprogram på Good Foundation. Egentligen tog de bara in män som var 20 år eller äldre – att jag som 16-årig tjej fick en plats var ett mirakel. Jag förstod att det var ett bönesvar från Gud.
Behandlingshemmet ordnade en speciallösning för Julia som fick bo hemma hos grundarna Kristina och Seppo. Plötsligt befann hon sig ute på den svenska landsbygden utan mobil eller vänner. Varje kväll åt hon middag med paret som visade henne stor omsorg. En stor del av tiden tillbringade Julia ensam på sitt rum, där hon läste Bibeln och bad. Helt utan dramatik mötte hon Gud i all enkelhet och fick uppleva den villkorslösa kärlek och frid hon sökt efter i flera år.
– Under året blev jag helad från mitt missbruk av droger, alkohol och nikotin, och kunde sluta med de sex olika mediciner jag använde. Allting försvann och det var Guds nåd. Jag har absolut inte gjort någonting – jag har bara sagt ja till Jesus.
Bibeln började prägla henne allt mer och Julia berättar att hon fick upp ögonen för den synd hon levt i. Efter några månader blev det klart för henne att hon inte var stark nog för att behålla sina gamla vänner som fortfarande levde i missbruk. Hon skulle vara tvungen att klippa kontakten helt. Men beslutet möttes, till hennes förvåning, bara av kärlek och värme. Den sista söndagen innan hon åkte hem döptes hon i den kyrka hon hade börjat gå till.
– Allting gammalt begravdes där. Från och med då var det 100 procent Jesus.
Nu har Julia bott hemma i över ett år. Till en början var hon rätt ensam utan sina gamla vänner. Men sakta började hon lära känna kristna tjejer i kyrkan och har även fått äldre kvinnor som mentorer. Hon berättar att hennes nya liv inte är perfekt, vissa dagar är lättare än andra. Men hon väljer att »show up«, även när känslorna inte är med.
– Det har så klart varit svårt för jag har behövt dö ifrån mig själv, mina behov och begär och ta upp korset. Men det bästa beslutet jag har tagit är att följa Jesus, helt klart.
Julia vill uppmuntra andra i liknande situation att testa Gud, oavsett om man tror på det eller inte.
– Du förlorar inget på att be och söka Gud. För han gör mirakel och kan möta dig där du är.
