Öde gator kantas av husruiner, obebodda hus och igenbommade butiker i många kvarter i den kristna staden Teleskuf på Nineve-slätten i nordvästra Irak. Innan terrorsekten Islamiska Staten (IS) invaderade Teleskuf och resten av den då övervägande kristna Nineve-slätten i augusti 2014 sprudlade kvarteren av liv. Cirka 1200 familjer levde då i staden. Trots att IS drevs ut ur Teleskuf i maj 2016 bor där numera endast cirka 500 familjer. Många av dem är internflyktingar från andra delar av Irak. Merparten av de ursprungliga invånarna har flyttat utomlands. Det ska även 21-åriga Ranin Jubro snart göra. Hon ska flytta till Australien och gifta sig.

– Här finns ingen trygghet, inga jobb och ingen stabilitet. Före 2014 tänkte ingen på att emigrera. Nu gör alla det. Det måste bli stabilitet i regionen om vi kristna ska stanna, säger hon.

Vid den irakiske diktatorn Saddam Husseins fall, 2003, fanns det 1,5 miljoner kristna i Irak. Idag har antalet krympt till 225 000.
I Syrien var 10 procent av landets 22 miljoner invånare kristna före inbördeskriget 2011. Idag uppskattas 80 procent av dem ha flytt utomlands. Många av de kvarvarande kristna i Syrien lever i det självstyrande kurdiska området Rojava, nordväst om Nineve-slätten. Efter att Turkiet inledde sin invasion av Rojava, den 9 oktober, riskerar det att bli ännu en plats i Mellanöstern som är etniskt rensat på kurder, kristna och andra minoriteter. Över 100 000 människor har hittills drivits på flykt.

Turkiets mål är att skapa en säkerhetszon mot kurdiska »terrorister«, det vill säga kurdiska YPG (Folkets Försvarsenheter) som var USA:s främsta allierade i kampen mot IS i Syrien. Nu håller USA på att evakuera sina sista soldater från Rojava. I kaoset som har följt har kring 800 IS-medlemmar och deras familjer flytt från läger och fängelser i Rojava. Det ökar risken för att IS åter ska organisera sig i både Irak och Syrien. I Teleskuf drar sig många från att resa till närmsta storstaden Mosul av rädsla för IS-sympatisörer.

– Alla mina vänner råder mig att ta av mitt kors kring halsen om jag reser dit. Och jag är rädd för att visa att jag är kristen där, säger 27-åriga Ayman Asam Dawood.

Mosul intogs av IS sommaren 2014 och var ett av dess starkaste fästen till de besegrades där i juli 2017. Trots detta vågar många kristna inte arbeta eller studera där som de gjorde tidigare. Ayman tog sin universitetsexamen för fem år sedan. Han har sökt otaliga jobb utan framgång, även på universitet i Mosul.

– Om jag erbjöds arbete på universitetet i Mosul skulle jag tacka ja, men jag skulle inte känna mig trygg, säger han.

De kristna är även rädda för att resa på Nineve-slätten. Sedan slutet av 2017 är slätten uppdelad mellan centralregeringen i Bagdad och den semiautonoma regeringen i irakiska Kurdistan. Teleskuf ligger på den kurdiska sidan. Den irakiskkontrollerade delen är i händerna på Iranstödda shiamuslimska miliser. En del kristna säger att de trakasseras i shiitiska vägspärrar. Ingen i Teleskuf vill uttala sig om det.

– Jag känner mig inte fri nog att svara på den frågan, men vi är andra klassens medborgare, säger Ayman.

Han menar att kristna diskrimineras på arbetsmarknaden. Detta i kombination med ökad instabilitet har fått honom att ta beslutet att emigrera till Australien. 

– Jag ska göra det trots att jag är emot att kristna lämnar Irak. Till och med under de tre år som jag var på flykt i irakiska Kurdistan var jag fast besluten om att återvända till Teleskuf och stanna här, men nu ger jag upp, säger han.

En bit bort ligger klostret Mar Mattai. Där träffar vi tvåbarnspappan Yasir Sabah Matty från staden Bartella som ligger på den irakiskkontrollerade delen av slätten. I mars 2017 var Budbäraren med när Yasir och hans son återvände till familjens hus i Bartella. Då hade de varit på flykt i irakiska Kurdistan i över två och ett halvt år. Huset var vandaliserat, men med hjälp från EFS lokala partner Capni har familjen reparerat det. Många hus ligger fortfarande i ruiner i Batella och infrastrukturen är undermålig, men Yasir har återupptagit sitt arbete som kyrkvaktmästare. Hans barn går i skolan.

– Idag finns det 600–700 kristna familjer i Bartella. Före 2014 fanns det runt 2400 kristna familjer. Nu har de flesta flytt utomlands, säger han.

Relationerna mellan irakiska Kurdistan, som är västvänligt, och Bagdadregeringen, som står Iran nära, är spända.

– Jag önskar att vi tillhörde irakiska Kurdistan i stället. Kurderna behandlar oss kristna bättre än vad centralregeringen gör, säger han.

Bartella kontrolleras av en milis bestående av shiitiska shabeker, en etnisk folkgrupp. De kristna, som tidigare var i majoritet, är nu i minoritet.

– Nu kontrolleras vi av shiamuslimska shabaker. De kallar Bartella för shabakernas huvudstad, säger Yasir.

Med Turkiets invasion av Rojava kan Irans hegemoni i regionen öka. USA:s tillbakadragande har kastat de syriska kurderna i famnen på den syriske presidenten Assad. Den 13 okt-ober slöt Assad en allians med kurderna. Den syriska armén är i skrivande stund på väg mot norra Syrien. Med USA ur spelet tyder mycket på att Iran, genom alliansen med Assad, kommer att kontrollera hela Syrien. Då ska man ha i åtanke att Iran redan kontrollerar Libanon samt Irak med undantag för irakiska Kurdi-stan. Ett orosmoment är en potentiell amerikansk attack mot Iran. Ett krig skulle med största sannolikhet spilla över till Irak. Risken finns då att de kristna ses som femtekolonnare av de shiitiska miliserna. Yasir säger att det permanent osäkra läget och diskriminering har lett till att alla kristna i Bartella vill lämna Irak, även han och hans familj.

– Jag tänker framförallt på mina barn. De har ingen framtid här. Här finns ingen trygghet eller stabilitet, säger Yasir.

Det är svårt att säga hur utbredd diskrimineringen är mot kristna och andra minoriteter. I Mar Mattai träffar vi även Siham Elia, chef för den lokala kristna hjälporganisationen Capnis påverkansarbetsavdelning. Siham säger att mycket av diskrimineringen mot minoriteter grundar sig i att många i Irak inte känner till sina eller andras rättigheter. Hon är därför initiativtagare till ett projekt där aktivister utbildas om mänskliga rättigheter.

– Aktivisterna ska göra undersökningar i sina områden för att se vad för problem som människorna har där, om de upplever att de diskrimineras eller om deras rättigheter kränks, säger Siham.

Utifrån resultatet kommer man att driva påverkansarbete för en modifierad lagstiftning.

– Eller för att stifta helt nya lagar som tjänar minoriteterna, säger Siham.

En bit österut ligger den kristna staden Al-Qush, på den kurdiska »sidan«. Staden intogs aldrig av IS, men även därifrån pågår en strid emigrationsström. På ett ungdomscenter träffar vi 17-åriga Dana Jamal Odisho med några av hennes vänner. De går sista året på gymnasiet i den kurdiska staden Dohuk. Dana har upplevt diskriminering i sin vardag, men aldrig inom utbildnings-väsendet. Hon ska plugga vidare till ingenjör på universitetet i Dohuk. Därefter planerar hon att flytta till väst.

– Om säkerheten blev bättre i Irak och om det fanns fler arbetsmöjligheter för mig som kvinna så skulle jag överväga att stanna kvar här, säger hon.

Hon berättar att den traditionella synen om vad som är passande yrken för kvinnor är förhärskande bland både kristna och muslimer. Den konservativa synen på könsroller inom det egna kristna samfundet är alltså en av faktorerna till att hon och många av hennes tjejkompisar vill emigrera. Hon känner ingen förpliktelse att stanna i Irak för att bidra till en fortsatt kristen närvaro.

– Det är inget som jag bryr mig om. Jag vill bara ha ett bra liv, säger Dana.

• Della
• Twittra