Bärare av ljus

Kerstin Oderhem skriver om att se oss själva för vad vi är: ljus i mörkret.

Solen har lyst med sin frånvaro bra många dagar den senaste tiden, dessutom är det vintertid. Man kan välja olika sätt att förhålla sig till mörkret och vintertiden. Mitt förhållningssätt är att tända ljus. Något jag inte är ensam om – även Konfucius, som levde cirka 500 år före Kristus, ska ha sagt: »Det är bättre att tända ett ljus än att förbanna mörkret«.

Ljuset kan vara fint att fundera kring nu i jultid. I Bibelns första bok och första kapitel talar Gud för första gången och säger då: »Ljus, bli till!« Och i Bibelns sista bok och sista kapitel står det om hur det ska bli en gång när vi står ansikte mot ansikte med honom: »Ingen behöver längre ljus från någon lampa eller solens ljus, ty Herren Gud skall lysa över dem« (Upp 22:5). Däremellan står det mycket om ljuset. Jesus säger om sig själv: »Jag är världens ljus« (Joh 8:12). Det står också om vad som händer med oss när vi kommer till tro på honom. »Ni är världens ljus« (Matt 4:14), eller som Paulus uttrycker det: »En gång var ni i mörker, men i Herren har ni blivit ljus« (Ef 5:8).

Bibeln berättar för oss både om vem Gud är och vilka vi blir i honom. Vi blir nämligen lika honom. Ljuset fördriver mörkret, vägleder, genomtränger, upplyser, drar till sig, uppväcker och så vidare. Det är något alldeles speciellt med ljuset – och det är därför något alldeles speciellt med dig, för i Kristus har du blivit ljus. Han som bor i dig skiner genom dig. Ibland, kanske ofta, känner vi oss inte strålande. Men det Jesus gjort i dig handlar inte om känslor, utan om en verklighet som går bortom både känslor och förstånd.

Just nu sitter jag och läser en gammal bok som några av er har läst: Rosenius samlade skrifter del 1. Där läser jag ord vi inte längre använder som handlar om nåd, alltså det jag får från Gud utan att ha förtjänat det. Nådestånd handlar om mitt förhållande till Gud, nådemått handlar om att vi av honom fått nåd utöver nåd, och nådeserfarenheter: att jag har erfarit att synden i mitt liv är förlåten. All denna nåd, all denna oförtjänta kärlek och godhet från Gud, är liksom en del av hans ljus. Ett ljus som upplyser mig, genomlyser mig, lyser i mig och vill lysa genom mig – vidare till andra.

Såväl Jesus, som flera av de nytestamentliga författarna, uppmanar oss till att, när vi nu fått ta emot nåden och blivit förvandlade, också leva som ljusets barn. Det Gud har gjort för och i dig är tänkt att forma ditt liv till ett exempel som visar på Gud. Därför, mina vänner: Öva dig på att se dig själv som ett ljus i mörkret. Var det Bibeln säger att du är!

I hela den jultid som ligger framför oss kommer vi se och tända oändligt många ljus. Kom då ihåg att du också är ett sådant. Du är bärare av ljuset. Lev som ljusets barn!