Den karismatiska väckelsen inifrån

Recension: Den karismatiska väckelsen – vad hände?
Claes-Göran Bergstrand (XP Media, 2018)

Claes-Göran Bergstrand var en av huvudpersonerna i den karismatiska väckelsen och Förebedjare för Sverige under 1970- och 80-talen. Med boken Den karismatiska väckelsen – vad hände? har han nu givit oss en väldokumenterad bild av skeendet. Det är en memoarbok som utgör en viktig komplettering till liknande biografier som tidigare utkommit av och om Sven Nilsson, Stanley Sjöberg, Kjell Sjöberg, Linda Bergling och Ulf Ekman.

Den karismatiska väckelsen utgjorde en vändpunkt i Sveriges moderna kristna historia. Folkrörelse­sverige och industri­samhället kulminerade och började sin tillbakagång under dessa decennier. De svenska frikyrkorna och inomkyrkliga rörelserna var alla barn av detta samhälle och fick genom väckelsen en möjlighet till förnyelse, nytänkande och omstrukturering mitt i den pågående samhällsförändringen. Väckelsen togs emot positivt på bred front. Men inget av samfunden och rörelserna var på allvar villigt att ta chansen till genomgripande förändring. I stället fortsatte väckelsen utanför den etablerade fri- och lågkyrkligheten. Livets Ord och Trosrörelsen, Oasrörelsen, Vineyard, New Wine och andra rörelser och församlingar uppstod, ofta med inspiration från den anglosaxiska världen. Under de sista 15 åren har en våg av nya karismatiska församlingar bildats i Sverige, många med bakgrund i migration. Claes-Göran Bergstrand verkade inom Svenska baptistsamfundet och berättar denna historia på ett sätt som tidigare inte gjorts.

Nytt är inte minst beskrivningen av den karismatiska väckelsens genomslag i den äldre svenska frikyrkligheten, till vilken Svenska baptistsamfundet tillhörde. Här kom den nya väckelsen, äldre folkrörelsetradition, sekulariseringstendenserna i den svenska offentligheten och vänsterpolitiska strömningar att kollidera och nya synteser växa fram. Berg­strand visar också den breda och ambitiösa förankring som Förebedjare för Sverige hade och vilken betydelse förebedjarerörelsen kom att spela i slutet av 1970-talet och början av 1980-talet. Memoarerna har en bas i samtida källmaterial, inte minst tidningsartiklar, vilket gör att boken vilar på en betydligt solidare grund än vad memoarer annars brukar göra. Boken utgör också ett slags tilltal till den svenska kristenheten att lära av historiens misstag.