Mamma, kolla!« Min uppmärksamhet dras mot en uppryckt vårblomma, en kullerbytta eller ett fotbollstrick. Snabbt svarar jag att det jag fått syn på är »fint« eller »coolt«, men ibland händer det att jag stannar upp och betraktar det som sker framför mina ögon. Ofta visar det sig vara värt min uppmärksamhet.
För sju år sedan satt jag på ett golv och lyssnade till Martin Lönnebo, som då var 89 år gammal. Han sa många saker, men två meningar fastnade: »Guds härlighet finns överallt. Det som behövs är ögon som ser den.« Liknande ord använder Selma Lagerlöf i sin klassiker Kristuslegender från 1904: »Det är inte på ljus och lampor som det kommer an, och inte heller måne och sol, utan det som är nödvändigt, det är att vi äger sådana ögon som kan se Guds härlighet.« Och ännu längre tillbaka, profeten Jesaja: »Hela jorden är full av hans härlighet.«
Den dagen för sju år sedan började jag att be: »Gud, ge mig ögon som ser din härlighet.« Jag fick bönesvar. För det visade sig att Guds skaparkraft, kärlek och närvaro finns överallt, inte bara som en teoretisk idé utan som verkligt liv rakt framför mina ögon. I den välbehövliga kramen från en vän, fågelkvitter, en bibelvers, knoppande syrener, ett musikstycke, nattvarden – eller i barnets kullerbytta. Hela jorden är tydligen proppfull av hans härlighet.
Jesus kan ge oss bättre syn, så att vi ser såväl vår nästas nöd och världens orättvisor som Guds godhet och härlighet. Både det svåra och det vackra finns oavsett om jag ser det eller ej. Men när jag följer Jesus upptäcker jag mer av vad livet innebär, och ser det som jag tidigare inte lagt märke till.
Så, när ett barn ropar, sommaren gör sitt intåg eller vardagen känns motig, vill jag fortsätta nöta på samma bön. Gud, din härlighet finns överallt.
Ge oss ögon att se den!
