Vad händer i Tigray?

Under 30 år styrdes Etiopien av Tigray People’s Liberation Front (TPLF) inom ramen för en politisk paraplyorganisation med etniskt definierade lydpartier. Regimen ivrade för modernisering, storskaliga infrastruktur- och industriprojekt genomfördes, den ekonomiska tillväxten var hög och landet omnämndes som en afrikansk ”lejon-ekonomi”. Men politiken var auktoritär, opposition kvästes med hårda metoder och mänskliga rättigheter var satta på undantag.

Utanför sin etniska bas i Tigray var regimen inte populär. Från och med 2016 genomfördes massiva protester i Addis Abeba och andra städer. Två år senare blev trycket så stort att regimen vacklade. En ny premiärminister utsågs. Abiy Ahmed har familjekopplingar hos de två största folkgrupperna Amhara och Oromo, vilket TPLF hoppades skulle lugna proteströrelsen.

Men TPLF märkte snart att Abiy inte var deras man. Hans nya regering, med 50 procent kvinnliga ministrar, drev en reform­agenda som innefattade frigivning av politiska fångar, inbjudan till politiska samtal och krafttag mot korruption. TPLF:s ledare fick minskat inflytande i den federala maktapparaten. Inför förestående korruptionsrättegångar drog sig många TPLF-ledare tillbaka till hemregionen Tigray och befäste sin maktbas där. Relationerna till Addis Abeba blev allt mer frostiga.

Hösten 2020 valde TPLF öppen konfrontation. Partiet kallade hem sina representanter i det federala parlamentet, genomförde egenmäktigt regionala val (och vann en jordskredsseger) och deklarerade att Tigray hädanefter inte skulle rätta sig efter några lagar och förordningar från Addis Abeba. Därmed var den politiska brytningen fullständig. Men det var bara början.

Natten mot 4 november bröt sig TPLF-styrkor in i flera militära förläggningar i Tigray där den federala arméns Northern Command var stationerade. Tigreanska soldater och officerare uppmanades att ansluta sig till TPLF-styrkorna medan övriga övermannades eller sköts ned. Upp emot tiotusen (ej precisa uppgifter) etiopiska soldater tillfångatogs. Vapenlagren plundrades och TPLF fick tillgång till missiler med lång räckvidd. TPLF började skjuta missiler mot Gondar och Bahr Dar, samt mot Asmara i Eritrea. Samtidigt sattes TPLF:s markstyrkor i rörelse söderut mot gränsen till Amhara-regionen.

Nu reagerade regeringen i Addis resolut, förklarade att TPLF gjort sig skyldigt till högförräderi och beordrade den federala armén till offensiv. Denna operation hade som mål att arrestera TPLF:s ledargarde, inrätta en regional administration och återupprätta lag och ordning. Som en säkerhetsåtgärd stängdes telefonförbindelser och internet ned i hela regionen.

På den västra fronten förenade sig den federala armén med regionala militära styrkor från Amhara-regionen. På den centrala fronten avancerade armén mot huvudstaden Mekelle. TPLF drevs tillbaka efter några initiala militära framgångar. Vid reträtten förstörde TPLF vägar och broar samt trasade sönder flygplatsen i Axum. Mekelle omringades, TPLF fick 72 timmar på sig att ge upp. Invånarna uppmanades att hålla sig hemma eller lämna staden. Sedan artilleribeskjutningen inletts gav TPLF upp försvaret av staden. Ledarna begav sig till bergen norr om Mekelle där de tog sin tillflykt i grottor och kloster förklädda till munkar. Kriget deklarerades av Abiy vara avslutat efter tre veckor. 

Därefter följde upprensningsoperationer, bland annat med hjälp av drönare. Några TPLF-ledare gav upp, andra fångades in och/eller sköts ihjäl. En viss ordning återställdes i städerna medan skottlossning fortsatte att rapporteras på landsbygden. 

I mars 2021 är telefonförbindelserna åter, banker, skolor, post och förvaltning håller öppet och inrikesflyget gör reguljära turer till Mekelle. 80 % av de regionala tjänstemännen har återgått till sina jobb medan chefsadministratörerna är nyinsatta. Lastbilskolonner har börjat rulla in med livsmedelshjälp.

Men det rapporteras fortlöpande om sabotage mot elledningar och skottlossning mot bussar. Återkommande uppgifter om eritreansk militär inblandning cirkulerar. Kanske är kriget inte över?

Under november-december kunde inga utomstående besöka Tigray. Evidensbaserad information sipprar ut i glesa strilar medan desinformation väller fram. Ryktesfloran är intensiv i sociala media och internationell press. För en utomstående är det svårt att skilja sakliga upplysningar från överdrifter och förvanskningar. 

Men en sak är otvetydig. Så här långt har TPLF vunnit informationskriget.

Under sina år i regeringsställning har TPLF byggt upp ett brett nätverk av sympatisörer runtom i världen, inklusive europeiska och nordamerikanska journalister samt tigreaner som arbetar i internationella organisationer. Till BBC, CNN, New York Times med flera har de på ett effektivt sätt vidarebefordrat TPLF:s version av konflikten. 

Den kan sammanfattas så här: Tigray utsätts för bomber mot civila mål, mordbränder, våldtäkter, folkfördrivning och svält, allt orkestrerat i samarbete mellan Etiopiens premiärminister Abiy Ahmed och Eritreas president Esaias Afework. Detta har också blivit Västvärldens bild av situationen. 

Den etiopiska regeringen har förlorat informationskriget. Och det är delvis självförvållat. Kommunikationen till internationella media har varit knapphändig med tonvikt på militära framgångar, civila övergrepp skylls på TPLF och eritreansk inblandning förnekas. 

Därför har TPLF:s PR-strategi fått övertaget i västerländska (inklusive svenska) medier. Anti-Abiyretoriken genomsyrar västerländsk press och TV-reportage. Analyserna glider snabbt förbi det faktum att TPLF började kriget genom att inleda ett väpnat uppror. I stället formulerar medierna konflikten i termer av etiopiska övergrepp mot ett tigreanskt folkligt motstånd. Därmed omdefinieras konflikten i omvärldens ögon. TPLF kämpar för sitt självbestämmande.

Abiy Ahmed misstänkliggörs för att han, fredspristagaren, vägrar förhandla. Vidare hävdas att situationen håller på att destabilisera hela Afrikas horn, varför en internationell intervention borde övervägas.

Omvärldens bild av konflikten har alltså helt kantrat över till TPLF:s förmån. Västliga biståndsgivare och internationella finansinstitut hotar avbryta biståndet till Etiopien (en tredjedel av statsbudgeten) och röster har höjts för att Abiy Ahmed ska anklagas för krigsbrott. 

Men detta är inte den allenarådande bilden. Inne i Etiopien förs debatten på en annan våglängd, inte minst i amharisk-språkiga sociala medier. Tonen mot TPLF är hård. De överföll och mördade sovande etiopiska soldater. De har begått massakrer (se nedan). Deras handgångna män har, poserande som flyktingar i Sudan, manipulerat internationella media. Men den samlande punkten gäller Etiopiens självbestämmande. Biståndsgivarnas kritik och krav tolkas som vanärande översitteri och Abiy framstår som en ledargestalt för Etiopiens suveränitet.

Avslutningsvis vill jag kommentera tre kontroversiella uppgifter: (1) en massaker påstås ha ägt rum 8 till 9 november i staden Mai Kadra i västra Tigray. Flera hundra människor ska ha mördats; (2) en annan massaker med flera hundra mördade påstås ha ägt rum i Axum den 29 november; (3) Eritrea deltar i kriget på den federala regeringens sida.

Massakern i Mai Kadra ägde rum. Amnesty International var på plats följande dag och konstaterade att offren var icke-tigreaner (amharer och agauer) och att överlevande pekade ut TPLF som förövare. Andra har ifrågasatt TPLF:s roll. Själva massakern är ett faktum medan frågetecknen gäller vilka som genomförde den och vilka offren var. En oberoende undersökningskommission bör kunna svara på detta.

Massakern i Axum är omtvistad. Visserligen skrev Amnesty International en rapport med slutsatsen att den verkligen ägde rum och att eritreanska soldater var förövarna. Etiopiska medier är inte övertygade. Amnes­tys folk var inte på plats, de intervjuade tigreanska flyktingar i Sudan. Ett ögonvittne som framträtt i amerikansk TV avslöjades som en bluff. Bildbevis för massakern – lik insvepta i vita lakan och sörjande på avstånd – sägs härröra från delstaten Borno i Nigeria efter ett överfall av Boko Haram i november 2020. Samtidigt strömmar detaljerade vittnesmål (ofta anonymiserade) in från tigreaner boende i Axum som ringt sina släktingar i Addis Abeba och utomlands sedan telefonlinjerna öppnats. Återigen, en oberoende undersökningskommission bör kunna svara på detta.

Något som definitivt stämmer är att eritreanska styrkor opererar inne i Tigray. Militära enheter ska tidigt ha gått över gränsen och deltagit i kriget på den etiopiska sidan. De har också plundrat sjukhus, skolor och andra allmänna inrättningar i småstäder i norra Tigray. Resande har berättat om en eritreansk vägspärr norr om staden Adwa. Och den nya regionala administrationen har bekräftat eritreansk närvaro.

Men den federala regeringen förnekar detta vilket skapar misstankar om att man döljer inte bara Eritreas roll utan också påståenden om massakrer. 

Den här artikeln har inga entydiga svar, bara funderingar, och frågorna är fortsatt många:

• Varför valde TPLF militär konfrontation? Trodde de sig kunna vinna kriget? Resultatet nu är en förödd region.

• Varför tillåts den eritreanska armén genomföra militära operationer i norra Tigray? Var detta en underförstådd del av fredsavtalet? Abiy erkände eritreansk närvaro i slutet av mars.

• Är Abiy Ahmed en värdig fredspristagare? Kommer han att bestraffa tigreanerna eller arbeta för en försoning? 

Michael Ståhl har tidigare varit chef för International Foundation for Science och för Nordiska Afrikainstitutet. Han har forskat om landsbygdsutveckling i Etiopien och bland annat gjort fältstudier i västra Wollega.

Ahmed proklamerar seger

Stora delar av världen höll andan inför slaget om regionhuvudstaden Mekele i Tigray i norra Etiopien. Den 28 november meddelade premiärminister Abiy Ahmed att striden var över. I ett tal till parlamentet avslöjade han dessutom att han under hela sin mandatperiod ska har varit strikt kontrollerad av personer inifrån hans egna politiska läger. 

Efter att ha besegrat rebellgruppen TPLF och tagit kontroll över Mekele kan rättvisa nu skipas, säger han och hävdar samtidigt att:

– Inte en enda människa skadades under Tigray-operationen. Vi använde oss av specialstyrkor och metoder. Vi ska nu hjälpas åt för att få hem flyktingarna.

UNHCR befarar att 1 miljon människor kommer att vara i behov av hjälp, säger EFS missionssekreterare Erik Johansson.

– Vi har sedan flera år ett upparbetat samarbete med Mekane Yesus-kyrkans biståndsorgan DASSC i Tigray. I nuläget är det oklart hur situationen och behoven ser ut, men vi är beredda på att påbörja något slags insamling. Vi har daglig kontakt med företrädare för Mekane Yesus för att komma igång med humanitära insatser så snart det blir möjligt för dem som drabbats av kriget på olika sätt.

Detta har hänt:

● 31/3 Federala valkommissionen beslutar att skjuta upp det nationella valet på grund av pandemin.

● 9/9 TPLF ordnar val i Tigray, trots den federala valkommissionens beslut.

● 4/11 Premiär­ministern (PM) anklagar TPLF för att ha attackerat federala styrkor och stryper alla
resurser till regionen.

● 15/11 TPLF bekräftar att den har utfört missilattacker mot grannlandet Eritrea och hotar med ännu fler attacker. Regeringen skickar militär till området och strider bryter ut. Fler än 100 människor befaras ha dött och tusentals människor flyr Tigray och söker sig till Sudan.

● 22/11 Centralregeringen och PM ger TPLF ett ultimatum: ge upp inom 72 timmar eller så attackeras Mekele.

● 25/11 Internationella samfundet uppmanar PM att lösa striden med hjälp av medlare. PM avböjer hjälpen.

● 25/11 TPLF vägrar att lägga ned sina vapen och federala styrkor ingriper mot Mekele.

● 28/11 Abiy Ahmed proklamerar seger och skriver att de har slutfört de militära operationerna i Tigray.

● 30/11 I ett två och en halv timma långt tal till parlamentet avslöjar Abiy Ahmed att det har förekommit omfattande korruption i hans eget politiska läger under hela mandatperioden. Efter att ha besegrat TPLF och tagit kontroll över Mekele, kan han äntligen styra landet fri från otillbörligt inflytande från den gamla makteliten.