Ny säsong väntar Salt

Johanna Björkman har jobbat för Salt i sju år och funnits med i rörelsen sedan starten. 

– Organisationen ligger mig varmt om hjärtat. När jag började hade Salt byggt ett eget starkt varumärke vilket var viktigt, men jag upplevde att mitt uppdrag var att vara brobyggare tillbaka till EFS – rent organisatoriskt men också relationellt. Med facit i hand tycker jag att vi har kommit dit, säger hon.

Under sin tid som generalsekreterare har Johanna märkt att det finns en öppenhet kring andliga frågor bland unga. Utmaningen är att människor mår allmänt sämre och där befinner sig Salt i en balansgång att behålla allvaret i att människor ska få lära känna Jesus, och samtidigt sänka tröskeln för att nå dit.

Maria Bengtsson som är ordförande i Salts riksstyrelse ser med spänning mot framtiden.

– Även om det är tråkigt att Johanna har valt att gå vidare är vi förväntansfulla inför vad Gud har för Salt framöver. Johanna ser en framtid för Salt som hon själv inte kan eller vill vara med och driva, och då är det rätt att stafettpinnen lämnas vidare.

Visionen för Salt är att barn och unga ska lära känna och utveckla en relation till Jesus. För att den ska uppfyllas krävs en person som är lyhörd till vad Gud har att säga, förklarar Maria. 

– Vi hoppas att Salts nya generalsekreterare är en handlingskraftig visionär som vågar driva ett pionjärarbete. 

Den bekymmerslöse pojken

Jag satt i godan ro och läste en bok när jag hörde konstiga ljud från innergården. Först försökte jag ignorera ljuden genom att sjunka djupare ner i soffan och fästa ögonen än mer i boken, men till slut gick det inte. Jag gick med irriterade steg ut på balkongen och lät blicken granska gården – var kom ljudet ifrån? Plötsligt såg jag vad det var och hela min själ skrattade högt. »Nåde den som skrattar rakt ut åt ett barn!« tänkte jag för mig själv och knep ihop munnen bäst jag kunde.

På innergården stod nämligen en liten pojke som tappert försökte att få toner ur en trombon. Han blåste och frustade och jag riktigt såg hur hela kroppen var i gång – det skulle gå! Och ibland gick det. Nästan. Falska toner ekade mellan husen och jag såg hur granne efter granne stängde sina balkongdörrar. Men det var inte allt. Den lilla spelemannen var nämligen iförd endast kalsonger. Trots allt detta, som skulle göra vilken vuxen som helst obekväm, tycktes han inte ha några bekymmer i världen. Jag drog en lättnadens suck och kände i mitt inre hur den Helige Ande påminde mig om mina favoritverser från Matteus 6: »Gör er därför inga bekymmer, fråga inte: Vad skall vi äta? Vad skall vi dricka? Vad skall vi ta på oss? Allt sådant jagar hedningarna efter. Men er himmelske fader vet att ni behöver allt detta. Sök först hans rike och hans rättfärdighet, så skall ni få allt det andra också. Gör er därför inga bekymmer för morgondagen. Den får själv bära sina bekymmer. Var dag har nog av sin egen plåga.«

Den här texten söker sig djupt in i mig. Ner i varje ven och artär. Den viskar ljuva hemligheter och lugnar mig som få andra saker kan. Att få vara helt omsluten av vår himmelske fader, att få slänga all oro inför framtiden på honom – det är grund stabil nog att bygga hela sitt liv på. Efter sommaren följer hösten och inför det känner och tänker vi alla olika. Jag hör barn skämta om att det snart är höstlov, och vissa av oss hade nog önskat en semesterdag till. Andra är lättade att vara tillbaka i skola/på jobbet och andra sitter hemma i ofrivillig ensamhet. Oavsett hur det ser ut för dig: slå Matt 6:25–34 som en filt omkring din själ. Du är buren. Varje dag. 

Jag är så tacksam för den där pojken. Han som spelar så det dånar på innergården, så att grannarna stänger sina balkongdörrar. Han som utan att veta det själv fick vara budbärare, för att peka på vår himmelske faders löften just till mig, just den dagen. Den trombonspelande lilla pojken som sedan dess – tack och lov – har börjat ha lite mer kläder på sig.

Hopp i en tid av besvikelser

Det är en märklig tid vi befinner oss i. Många jag pratar med beskriver det som om man är med i en film. En overklighetskänsla. En känsla av att någon när som helst ska stänga av och sen går livet vidare som vanligt. Men det är inte en film utan den nakna verkligheten. Ett virus sveper över världen och vi kan ännu inte fullt ut greppa konsekvenserna. Vi kan ana med ett vuxet perspektiv att det kommer att påverka våra liv samtidigt som vi försöker sätta situationen i perspektiv och påminna varandra om att det hade kunnat vara mycket värre. I nyheterna sätter man med rätta fokus på riskgrupperna men i skuggorna står barn och unga och brottas med oro, rädsla och besvikelse utan att ha redskap för att hantera det. Jag läser på föräldraforum om barnkalas som ställs in, vi hör om planerade resor i påsktid som inte blir av och vi själva, EFS och Salt, tvingas ställa in våra läger som betyder så mycket för så många. I barns hjärtan bränner besvikelsen. 

Vi har pratat om de unga som har längtat och som snart ska ta studenten där allt firande ställs in. Balkläder, som köpts in för att drömmar skulle bli till uppfyllelse, blir hängande, oanvända i garderober. I ungas hjärtan bränner besvikelsen. Vi har också alla de barn och unga som går i skräck för att skolorna ska stängas ner för att de för dem innebär att deras enda trygga plats tas ifrån dem och de tvingas befinna sig allt mer i hemmiljöer där de far illa. 

Mitt hjärta värker för alla de barn och unga som den här våren behöver möta besvikelse på besvikelse. Vi måste tala om hopp mitt i allt mörker, men vi måste också få stanna kvar i de jobbiga känslorna. Genom att ibland stanna kvar i det jobbiga får vi erfarenheter som präglar oss som människor. Det ger oss nya perspektiv, och förhoppningsvis kan vi, när vi ärligt nuddat botten, lyfta blicken mot ljuset och hoppet. För mitt i mörkret finns Han som segrat över döden och som är det Ljus som övervunnit mörkret. Han är den Gud som trofast stått kvar genom tidigare pandemier och kriser. Han kommer att trofast stå kvar med oss även nu.

»Ty jag är viss om att varken död eller liv, varken änglar eller andemakter, varken något som finns eller något som kommer, varken krafter i höjden eller krafter i djupet eller något annat i skapelsen skall kunna skilja oss från Guds kärlek i Kristus Jesus, vår herre.« Rom 8:38-39

Salt storsatsar på digital resursbank

Coronaviruset har tvingat kyrkan världen över till olika digitala initiativ. Ett initiativ som redan var igång, men som blir än mer aktuellt i tider som dessa, är resursbanken Salt+, en hemsida med digital undervisning, framtagen av Salt – barn och unga i EFS.

– Initiativet är egentligen ett svar på ett behov som har funnits i flera år. Det har nämligen inte funnits så mycket material från oss på rikskansliet till ungdomsledare när det gäller ledarskap. Med Salt+ vill vi komplettera de lokala ledarskolorna med god undervisning så att våra ungdomsledare och ungdomsgrupper inte ska behöva hitta på allt själva, säger projektkoordinatorn Victor Forssman.

På hemsidan finns samlad undervisning från flera olika lärare kring tre olika teman: lärjungaskap, ledarskap och Bibel. Varje lektion innehåller en video och ett dokument som innehåller samtalsfrågor samt de bibelord som lektionen förankrats i.

– Samtalsfrågorna som följer med är något som är rätt unikt med Salt+ om man jämför med andra liknande sajter. I stället för att »bara« konsumera undervisningen vill vi lyfta vikten av att få reflektera tillsammans och processa undervisningen, säger Forssman.

Namnet »plus« kan på många andra hemsidor innebära kostnader eller någon typ av extra medlemskap, kring Salt+ gäller dock raka motsatsen:

– Salt+ är helt gratis och utan inloggning. Själva syftet är att det ska vara så lättillgängligt som möjligt. Målgruppen för materialet är bred och på sikt är tanken att Salt+ ska kunna nå utanför EFS och Salts gränser.

– Vi finns i en EFS-kontext, så undervisningen som finns på sidan är något som EFS och Salt rekommenderar och står för, men vi vill bredda oss också. Det finns massa människor som är duktiga på sina områden, även i andra samfund. Vi vill hitta bra förebilder som är bra för hela kristenheten och som hela kristenheten kan ha nytta av, säger Forssman.

I dagsläget vet inte Salt exakt hur många ungdomsgrupper som aktivt använder materialet. Men de har fått många uppmuntrande kommentarer från församlingsledare som bekräftar behovet av en sådan här resursbank.

– Vi vill sträcka ut en hand och etablera mer nätverkande med våra lokala sammanhang och lokala ungdomsledare. Salt+ ska ju vara en hjälp och något att ha nytta av, och är det någon gång det är aktuellt eller relevant att ha verktyg på nätet så är det nu när Coronaviruset ställer till det, säger Forssman och fortsätter:

– Jag tror verkligen på idén med onlineverktyg i den här tiden, med eller utan virus. Vi har kommit långt men det är mycket arbete kvar för att det ska bli etablerat – potentialen för Salt+ är jättestor. 

»Det svåraste var att ställa in Patrullriks«

Även Salt påverkas av Coronaviruset. Redan i början av mars ställdes denstora ekumeniska ungdomsledarkonferensen Kallad in, och efter det har flera stora evenemang och läger tvingats ställa in. 

– Det svåraste och största beslutet som fattats är att ställa in Patrullriks i sommar. Vi vet att det är många barn och unga som längtat och sett fram emot lägret men det fanns tyvärr allt för många faktorer som vägde in i beslutet, säger Johanna Björkman, generalsekreterare på Salt.

Precis som EFS jobbar även Salt med att ställa om i stället för att ställa in. Många barn och unga brottas med sorg och besvikelse och mitt i det vill Salt tala om hopp. Bland annat försöker man flytta fram evenemang i stället för att bara ställa in, samt jobba med digital inspiration och input till barn- och ungdomsgrupper samt familjer. 

– Vår längtan är att barn och unga även i den här tiden, när det känns jobbigt och hopplöst, ska få känna hopp och möta Jesus, säger Björkman.

Frågor som ger perspektiv

Det finns så många frågor. Så mycket i min tro som är självklart. Så mycket som är diffust. Så mycket som jag tror är självklart men som är överraskande svårt att få grepp om i uttalade ord. Och tillfällena när man får öva på att hitta orden är inte alltid så många.

Mina barn är i åldern att jag kan börja problematisera saker. Ge flera perspektiv. Och de kan förstå att det kanske inte alltid är enkelt. Men, det är klart, man har ju inte hela dagen på sig att svara. Som en kväll under läggningen när frågan kommer: »Mamma, hur fungerar det här med helvetet?«. Ja, vad svarar man då?

En gång per termin får jag åka till Oslo och vara med på redaktionsråd för Skatten och Sprell Levande (material för söndagsskolan). Där läser vi en bibeltext i taget, och delar sedan tankar och idéer kring hur den bäst levandegörs för barn i berättelse och handling. Mellan själva läsningen och de konkreta idéerna tar vi alltid en stund för att lyfta centrala teman eller moment i den text vi just läst, alltifrån vad som berör mig denna gång till teologiska utmaningar. Förra veckan när jag var där så slog det mig igen vilket privilegium det är att få sitta där och låta alla frågor komma upp. Som till exempel det där med helvetet. Vad menar Jesus i liknelsen när han säger: »Kasta ut den oduglige tjänaren i mörkret där ute. Där skall man gråta och skära tänder.« (Matt 25:30) När annars får jag tillfälle att fundera högt kring vad just jag tänker och tror om detta, och vidare vad jag skulle säga till barn om det?

Så sitter vi där med samma bibeltext på hemgruppen, och barnen är med. Jag tänker att nu har vi lagt upp för frågorna, nu finns tid och fokus. Men barnen vill hellre gå och leka. Eller klättra på pappa. Annat är också viktigt.

»När ni ställs till svars i synagogorna och inför myndigheterna och makthavarna, bekymra er då inte för hur ni skall försvara er eller för vad ni skall säga. Ty när den stunden kommer skall den heliga anden låta er veta vad som behöver sägas.« (Luk 12:11–12)

Jag vet att mitt barns oväntade frågor inte är samma sak som att ställas till svars inför myndigheterna, men jag tror att den helige Ande kan hjälpa mig med vad som behöver sägas. Här om dagen frågade dottern varför jag så ofta börjar med att svara: »Ja, det var en bra fråga!« Delvis är svaret att jag vill ta ett andetag och be en kort bön om att anden ska hjälpa mig till ett bra samtal. Så att min tro får visa sig ärlig och sann och att svaren blir på den nivå som mitt barn behöver och kan hantera just nu. Och igen öppnar barnets spontana ärlighet för ett ömsesidigt samtal om tron i vardagen. Mamma, hur fungerar det här med helvetet?

Rakel Brandt, redaktör för Skatten

Jonatan Janerheim ny ord­förande för Salts riksstyrelse

Efter årsmötet i Alingsås i juni valdes Charlotta Nordström till ordförande i Salt. Men från januari vikarierar Charlotta som distriktskonsulent i EFS och Salt Sydsverige, och därför har Salts riksstyrelse beslutat om ett nytt presidium. Jonatan Janerheim, präststudent i Uppsala, är ny ordförande och David Folkesten, Göteborg, ny vice ordförande. Sekreterare är fortfarande Maria Bengtsson, Umeå.

Var gärna med och be för detta nya presidium.

Och nu då?

»A new day is on the horizon! And when that new day finally dawns, It will be because of a lot of magnificent women … and some pretty phenomenal men fighting hard to make sure that they will be the leaders who take us to the time when nobody ever has to say ’Me too’ again.«

Så avslutade Oprah Winfrey sitt tal på årets Golden Globe-gala, ett tal som fick stort gehör och som mötte mycket positiv respons. Ja, det var ett tal som fick hashtaggen #Oprah2020 att »trenda« på twitter. Röster (många röster!) höjdes för att Oprah skulle bli USA:s nästa president efter valet 2020.

Att Oprah lyfts fram som presidentkandidat efter ett tal som detta visar hur stora svallvågorna faktiskt är av #metoo-uppropen som dragit fram över västvärlden, och på ett alldeles särskilt sätt över Sverige under hösten.

Det är dock en sak med fina upprop och kampanjer, men vad händer nu då? Vad leder detta jobbiga, men ack så viktiga, upprop till? Och vad blir vår roll i EFS och Salt och, framför allt, vår roll som kristna, som Kristusbärare, som ljus och salt?

Jesus klappade inte kvinnan vid Sykars brunn på huvudet och sa »lilla flicka«, nej, han mötte henne som en viktig person trots att ingen såg henne som en viktig person. Jesus avfärdade inte Maria för att hon struntade i hushållssysslorna som på den tiden (bara) var kvinnors uppgift, utan han mötte henne som en viktig person och lät henne vara med i gemenskapen. Båda dessa möten var revolutionerande på Jesu tid. Jesus mötte kvinnor med respekt och värdighet på ett sätt olikt hur några andra män, eller kvinnor för den delen, gjorde på den tiden.

Som vår missionsföreståndare så tydligt markerade i ett tidigare nummer av Budbäraren är trakasserier och övergrepp inte något vi är förskonade ifrån i EFS och Salt. Vi är många skyldiga, på ett sätt eller ett annat. Vi har misslyckats. Vi har inte mött kvinnor med den respekt Jesus mötte dem med. Och vi måste svälja vår stolthet och ödmjuka oss inför det faktum att vi misslyckats. Misslyckats med att möta vår nästa så som Jesus mötte sin nästa, misslyckats med att vara Kristusljus.

Och vårt mål som kristna är att vara just det, Kristusljus, att bli Kristuslika och möta människor med den respekt som Jesus mötte människor. Därför måste vi resa oss upp, titta oss i spegeln och säga att tiden är inne, tiden för förändring. Låt oss blicka framåt: »A new day is on the horizon.« Låt oss fästa blicken på ljuset som stiger över horisonten. Jag och många unga vill. Vill du?

Jonatan Janerheim

Ordförande Salt

»Skatten« förenar Jesus och barnen

Det är inte bara inom Svenska kyrkan och EFS som materialet är populärt. Även församlingar inom bland annat Frälsningsarmén, EFK, Pingst, Equmeniakyrkan och kyrkor i svensktalande Finland tar del av abonnemanget som ger tillgång till det webbaserade planeringsverktyget.

– Responsen från användarna har varit att materialet är roligt och inspirerande för både barn och ledare. Det är en hjälp till att kunna göra en bra samling med små resurser och därmed kunna satsa sin energi på att se barnen, säger Rakel.

En samling innehåller fem delar: gemenskap, berättelse, eftertanke, uppdrag och avslutning.

– Delarna ser lite olika ut från gång till gång. Det är viktigt att variera eftersom barn tar till sig saker på olika sätt.

Till dem som ännu inte använder Skatten i sin verksamhet, uppmuntrar Rakel dem att prova. Hon poängterar att hon inte tror att det saknas kreativitet bland barnledare runtom i landet, men att detta material kan underlätta skapandet av en kreativ och teologiskt genomtänkt samling, och dessutom strategiskt träna och utrusta ledarna.

– Skatten tar barns gudsrelation på allvar och vi tror ju att barnen har samma möjligheter till en relation med Jesus som en vuxen. Som vuxna behöver vi skapa forum för det.

Att förmedla äkthet till dagens unga

Morgondagens ledare inom EFS tillhör millen­niegenerationen och Johanna Björkman tror att det som kommer att utmärka dem är äkthet och längtan efter transparens.

– Det är vad den här generationen kräver för att ge sitt förtroende, man behöver leva som man lär för att tas på allvar, säger hon.

Själv är Johanna uppvuxen inom EFS, men det var när hon gick in som styrelseledamot i Salt som tron fördjupades.

– Där pratades det om tron på ett annat sätt, om lärjungaskap och bön, som betydde mycket för mig. Allt det jag upptäckte via Salt vill jag nu ge vidare.

Hon är glad över att få vara med och ge verktyg till stöd för ledare att kunna möta barn och unga inom rörelsen.

– Det roligaste med mitt arbete är att få stå tillsammans med bra människor i ett uppdrag som är större än oss själva. Att utifrån våra gåvor jobba för att barn och unga ska lära känna Jesus.