Den varma utstrålning som möter Salts Outreachs deltagare personifieras i William Lal, som är föreståndare för organisationen Disciple Making Mission, DMM, och ansvarig för teamets vistelse i landet.

– Det var ett överväldigande välkomnande och kärleksfullt möte, trots att vi där och då var främlingar som möttes för allra första gången, säger deltagaren Susanna Jerlström, 40 år, från Askersund.

Det innerliga bemötandet gör stort intryck på såväl Susanna som de övriga fem i teamet som under tolv dagar ska få möta, inspireras av och uppmuntra burmesiska syskon och tillsammans med dem få dela tro och vardag.

När teamet väl kommer till familjens Lals hus, där de ska bo, tar de 18 barn som familjen tar hand om, varav två är deras egna, emot dem med burmesisk sång, blombuketter och glitterpynt. Denna gästvänlighet varar under hela resan. Kvinnorna i huset lagar fantastisk mat till teamet, barnen viftar med fläktar när det är extra varmt och alla tar hand om dem när de blir sjuka – utan att begära någonting tillbaka.

– Deras gästvänlighet gentemot oss var större än jag någonsin har mött förut. De älskade inte bara oss med sin egen kraft, utan Jesu kärlek strålande igenom allt de gjorde och det berörde mig på djupet, säger deltagaren Charlotta Nordström, 23 år, från Uppsala.

William är glad över Outreachens positiva effekter:

– Den har gjort skillnad för Myanmars unga kristna. Outreachteamet har med sina vittnesbörd utrustat dem och att de rest så långt hemifrån för att dela Guds ord utmanar ungdomarna att sprida Hans ord över Myanmar, vars befolkning mestadels är Buddhistisk, säger han.

Majoriteten av landets befolkning är buddhister. William har blivit avrådd att missionera bland dem, då många anser det vara bortkastad tid, men han upplever det som sitt kall och evangeliserar med en glöd och brinnande låga som aldrig verkar kunna slockna.

Detta arbete är allt annat än enkelt. Under ett tredagarsseminarium som teamet får delta i, och medverka i genom att dela vittnesbörd och bibelord, händer det mycket. Den andliga kampen är oerhört tydlig och burmeserna är medvetna om denna andliga verklighet på ett helt annat sätt än vad teamet är vana vid från Sverige. Inför seminariet blir en efter en i teamet sjuka. Mitt under gudstjänsten går en kvinna fram till dem och ber om beskydd över dem. Hon har fått ett tilltal från Gud och berättar att Han har verkat på alla de platser och husförsamlingar de har besökt under veckan och att detta sedan kommer att multipliceras.

– Inte långt därefter springer en annan kvinna fram och berättar gråtande att onda andar står i dörröppningen och försöker att ta sig in för att hindra Guds verk, Guds rikes utbredning och de planer han har för människorna där, men att de inte lyckas, säger Susanna.

Teamet får tillsammans med William be om blodets beskydd över byggnaden och männi­skorna. Något som gör ett tydligt avtryck hos alla i teamet.

Sista kapitlet i Efesierbrevet, om den andliga vapenrustningen, blir levande under den här resan och det är påtagligt för dem hur viktigt det är att varje dag ta på sig Guds vapenrustning. Att det inte är kött och blod vi kämpar mot utan mot ondskans andemakter i himlarymderna. Bönens kraft och betydelse fick en helt ny dimension för var och en i teamet. Under dessa dagar tar bland annat två personer emot Jesus och människor blir helade och upprättade.

– Det allra bästa med resan var att se hur Gud verkar genom helande, tilltal och i den tydliga andliga kampen som Gud var överlägsen i om vi bara bad i Jesu namn, säger Jonatan Janerheim, 25 år, från Uppsala som var teamledare under resan.

En av de personer teamet möter under resan är Htetlin som, innan han blev kristen för ett år sedan, var troende buddhist. Nu leder han lovsången i DMM och kan vittna om de många under Gud har gjort i hans liv sedan han tog emot Jesus. Trots den tydliga kamp som finns och de svårigheter som pågår mellan buddhister och kristna i landet, är de kristna burmeserna som teamet får träffa mer frimodiga än de allra flesta i Sverige.

– Det är så annorlunda i Myanmar, jämfört med Sverige, de räknar med Gud i allt de gör, säger deltagaren Elise Eriksson, 59 år från Sollefteå.

I ett samtal om skillnaderna mellan Myanmar och Sverige säger hon:

– Vi borde istället fråga oss vad likheten är. Vi tror på samma Gud och läser samma bibel.

Varje kväll samlas teamet tillsammans med Williams familj för att dela bibelord, be och lovsjunga.

– Det bästa med att ha Salts Outreach här har varit bönerna de bett för oss, att vi fått se konkreta bönesvar som visat för oss alla att den Gud som vi sätter vår tillit till är levande och verksam, säger William.

Myanmar, med de människor som teamet får möta där och all den kärlek de visar, lämnar ett stort avtryck i deras hjärtan.

– Alla var väldigt berörda av den innerliga lovsången som ljöd så starkt att luften vibrer­ade, det kändes som en försmak av himmelen, säger Charlotta Nordström.

Det märks att tacksamheten är stor över att ha fått uppmuntras och utmanas i lärjungaskapet, samt på ett tydligt sätt få se hur Gud verkar i och genom deras kristna syskon i Myanmar.