Det är en imponerande läsning. Jag bläddrar igenom Carl Axel Aurelius omfattande författarskap och de många sidorna som ingår i hans CV. Född i en av Sveriges äldsta prästsläkter har hela hans liv kretsat kring den evangeliskt-lutherska hjärtpunkten – evangelium – i både kyrkan och akademin. Aurelius har en lång rad positioner och titlar: stiftsadjunkt för biskop Martin Lönnebo och kyrkosekreterare för Svenska kyrkan, och inte minst professor och biskop. Hans namn nämns ofta i samband med att Luther kommer på tal. Men epitetet som en av landets främsta Lutherkännare viftar han snabbt bort.  

– Jag hade den stora förmånen att växa upp som prästbarn i småkyrkorörelsen där jag från insidan fick se hur en församling kunde födas, växa och blomstra i en vanlig svensk förort. Därför ville jag som teologistudent i Lund ägna mig åt Luther och hans kyrkosyn.

Den svenska Lutherenässansen som varit så stark under 1900-talet hade dock ebbat ut när Carl Axel kom till Lund. 

– Frågade man någon vem Luther var fick man ett svar avsett som en lustighet: »En gammal tysk.« 

Han bibehöll dock intresset för Luther och detta kom att fördjupas av möjligheten att redan som ung student bli en del av ett teologiskt nätverk för reformationshistorisk forskning där man regelbundet träffades i Wittenberg. Här blev han en del av en gemenskap av namnkunniga teologer från Norden som exempelvis Bengt Hägglund och Leif Grane, men också teologer från dåvarande DDR. 

När det kommer till själva poängen med att studera Luther citerar Aurelius gärna den kände Lundateologen Anders Nygren, som sa: »Det är inte så mycket för Luthers skull som teologin intresserar sig för honom … hur han tillfälligtvis tänkt i den ena och andra frågan … utan det sker för att och i den mån han kan hjälpa oss till en djupare förståelse av evangelium.«

Många av Luthers skrifter är polemiska. Det kan ha sina fördelar då det synliggör positioner i viktiga frågor. Men att läsa Luther utifrån sin samtids konfliktlinjer kan också leda till en ensidig förståelse av hans teologi. Aurelius poängterar därför att man också behöver läsa Luther som präst, predikant och själavårdare. I grunden är Luther exeget – en utläggare av Bibelns texter – inte minst Gamla testamentet och framförallt Psaltaren. Carl Axel utvecklar resonemanget: 

– Vid sidan av mitt arbete med avhandlingen så roade jag mig med att översätta Luthers förord till de olika bibelböckerna, vilket resulterade i boken Detta löfte gäller alla. Få texter ger oss så kortfattat och kärnfullt en sådan insyn i hans teologi. I förordet till Psaltaren gjorde jag själv en upptäckt hur Luther ser på kyrkan. Han skriver: 

»Psaltaren håller dig borta från sekterna och kvar i de heligas gemenskap. Ty den lär dig att i glädje och fruktan, i hopp och bedrövelse, tänka och tala så, som alla de heliga tänkt och talat. Kort sagt: vill du se den heliga kristna kyrkan målad med levande färg och gestalt i en liten bild, så tag Psaltaren framför dig. Där har du en fin, klar och ren spegel, som visar dig vad kristenheten är.«

– Han levde med Psaltaren i både bön, lovsång och åkallan. Det var den bibelbok han arbetade mer med än någon annan. Här har vi något att lära för vår tid. Där får vi möta de heligas ord och formuleringar som även får bli våra i bön och sång.

– All god teologi sjunger! Det finns goda skäl att tala om den sjungande reformationen, konstaterar Carl Axel och börjar en utläggning om ett ämne som han vurmar för. 

– I hela kristenheten och inte minst i den evangeliska rörelsen spelar sånger och psalmer en avgörande roll. Vi sjunger in evangelium i människors hjärtan. Luthers sätt att tänka och göra teologi kretsar i hög grad kring gudstjänsten. I uppräkningen av kyrkans kännetecken nämner han just den sjungande och lovprisande församlingen. 

Carl Axel lyfter fram hur Luther föredömligt håller ihop akademi och kyrka, teori och praktik. Det moderna sättet har tyvärr blivit att skilja dessa åt. Idag riskerar vi därför att få en teologi utan kyrka och en kyrka utan teologi. Men hos Luther blir all teologi pastoralteologisk med ett själavårdande syfte. Carl Axel menar att vi mist detta förhållningssätt och därför lever i den stora glömskans tid där vi förlorat våra kristna berättelser, bilder, sånger och böner. Att vi genom detta har mist viktiga nycklar att tyda tillvaron och finna livsmod.   

– Den lutherska teologin handlar om den stora berättelsen som återberättas och gestaltas gång på gång i gudstjänstens drama. I detta drama dras vi in med våra liv. Detta var den drivande övertygelsen bakom att översätta mässan och psalmer från latin till tyska. Folket skulle bli delaktiga och Guds Ord skulle få fäste hos den enskilde. 

Vidare betonar Carl Axel att Luther var angelägen att justera den medeltida gudstjänsten just för att låta Ordet ljuda genom hela gudstjänsten från början till slut. Det fanns enligt Luther sådant som måste ske i varje gudstjänst för att det skulle räknas som en gudstjänst – nämligen att Kristi ord och gåva utdelas och mottages i tro. I övrigt menade han att det råder stor frihet. Allt som främjar evangeliet är tillåtet – inget får skymma eller motsätta sig det – och det som varken gör det ena eller andra, kan man både ha och mista.

– Det är i gudstjänsten som det fröjdefulla bytet äger rum mellan Gud och människa. Här skänker Kristus det som är hans i utbyte mot det som är vårt. Genom Ordet och sakramenten sveps vi in i Kristi rättfärdighet. Och vi svarar med tacksägelse och lovsången bryter fram. 

Mot den stora glömskan, den fragmenterade kunskapen och i syfte att föra människor, inte minst unga, in i kyrkans tro och liv, slår Aurelius ett slag för ett förnyat bruk av katekesundervisning. Som biskop i Göteborg såg han behovet av ett »kunskapslyft« och tog initiativet att skapa »en katekes för vår tid«. Han återkommer gång på gång till formuleringen om behovet att skapa »medvetna kristna och myndiga församlingar« – för detta krävs just undervisning. 

– Katekesens rötter går ända tillbaka till fornkyrkan. Luther såg behovet att återställa detta bruk. Det handlar inte främst om att plugga kristen teorikunskap. Huvudstyckena är hämtade direkt ur gudstjänstens centrala delar och följer högmässans struktur. Fördelen med detta är att varje del behandlas utifrån hur den kommer till uttryck i kyrkans liv. Gudstjänsten blir därför den bärande och enande framställningen av tron. 

Detta menar Carl Axel är ett stort behov då vår tid så starkt präglas av individualism och andlig internalisering. Tron måste därför kopplas tydligare till kyrka och gudstjänstfirande. Portalparagrafen i kyrkoordningen håller på ett föredömligt sätt ihop detta med orden om: »Svenska kyrkans tro, bekännelse och lära som gestaltas i gudstjänst och liv …«

– Katekesen syftar alltså till detta: att fostra gudstjänstfirare som lever sig in i evangeliets värld och så får ett språk för sin tro och tolkningsnycklar för att tyda tillvaron, säger han och fortsätter: 

– Reformationen handlade om evangelium åt folket till tröst för bedrövade samveten. Det var vad reformatorerna ville återställa och det är även vårt uppdrag idag: att göra evangelium tillgängligt för vår tids människor. Att formulera det i trohet mot bekännelsen och så att det svarar mot vår tids ångest. 

Här menar Carl Axel att vi kan finna god vägledning hos Luther och i hans många texter av olika slag. Kanske skulle det själavårdande brevet få en renässans? Sådana brev skrev Luther tusentals.  

– Många har läst om Luther men få i vår tid tycks ha läst något av Luther. Därför är det viktigt att aktualisera hans egna skrifter och göra dem tillgängliga för vår tid på vårt språk. Och då inte bara lyfta fram de polemiska skrifterna utan framför allt hans bibelutläggningar och uppbyggelseskrifter. 

I samarbete med Aurelius planerar EFS och Budbäraren en utgivning av ett reformatoriskt bibliotek med ett antal nyöversättningar av både de mest centrala skrifterna av Luther, men även sådant material som förut inte översatts. Just nu sitter Carl Axel och översätter texter om hoppet i lidandet och om hur man förbereder sig inför döden. 

– Det finns så klart klassiker som alltid bör finnas i uppdaterad form men även mycket material som inte finns på svenska. Inte minst flera utläggningar från Psaltaren som skulle kunna ge mycket tröst och vägledning i dessa speciella pandemitider. 

Den första volymen i denna bokserie kommer ut redan till sommaren. Det är en text som ger insyn i hur reformationen slår igenom i det lokala församlingslivet. Hur man skapar en församlingsordning, tar hand om fattiga och bedriver undervisning. Reformationen sedd från gräsrotsnivå helt enkelt. 

Här finns mycket att hämta även för nutida svenskt kyrkoliv. Vi avrundar därför vårt samtal med en sista men brännande aktuell fråga: Behöver Svenska kyrkan bli mer luthersk? 

– Att vara luthersk är inget självändamål. Det var han noga med att betona själv. Vad Luther drev var det evangeliska. Vi tillhör den evangelisk katolska delen av kristenheten. I den bemärkelsen behöver vi bli mer evangeliska. Det finns idag en tydlig vridning åt det lagiska i förkunnelsen. Här kan Luther bli till hjälp för oss att rätt skilja mellan lag och evangelium.