Yolla Chafic Jdeed, 32 år,  står inne i ett raserat hus i den övervägande kristna stadsdelen Achrafieh i Libanons huvudstad Beirut. Hon betraktar sorgset krossade fönsterrutor, hoplappade dörrar och spruckna väggar. Förutom en soffa och en bottenlös säng är huset i princip tomt.

– Mycket förstördes i explosionen. Sedan plundrade tjuvar huset, suckar Yolla.

Yolla bodde i huset med sin mor, morbror, syster och bror fram tills den 4 augusti i år. Den dagen, strax innan klockan sex på eftermiddagen, antändes 2 750 ton ammoniumnitrat i Beiruts hamn. Det orsakade den största icke-nukleära explosionen i historien. 220 människor dödades, 6 500 skadades och över 300 000 miste sina hem i framförallt kristna områden. Yollas hus ligger bara någon kilometer från hamnen. Hon slängdes till golvet av tryckvågen från explosionen och glassplitter regnade över henne.

– När jag reste mig upp var det tjockt av damm i rummet. Det pep i öronen, säger hon.

Familjen klarade sig undan med några mindre fysiska blessyrer.

– Utanför sprang människor, täckta av blod, runt på gatan. En man bar sin lilla dotter i famnen. Hon var död, säger Yolla. 

Familjen har inte fått hjälp av myndigheterna, men av både frivilligorganisationer och privatpersoner i Libanon och utlandet. De hyr nu en bostad i en annan del av Beirut. Libanon var i fritt fall redan innan explosionen. I oktober 2019 utbröt landsomfattande protester mot regeringen, korruption och avsaknaden av samhällsservice. Det följdes av en svår ekonomisk kris. Arbetslösheten har skjutit i höjden och coronapandemins nedstängningar har inte gjort saken bättre. Tusentals arbetsplatser lades i ruiner vid explosionen.

– Både jag och min syster miste våra jobb efter explosionen. Nu försörjer min bror hela familjen, berättar Yolla.

Hennes bror undersöker nu möjligheterna att flytta utomlands.

– Alla vill lämna Libanon, framförallt ungdomar och kristna. De vet att de får en bättre framtid utomlands, säger hon.

Yolla berättar att kristna familjer vanligen satsar mycket på sina barns utbildning, men chanserna att få arbete i Libanon är begränsade.

– Om situationen inte blir bättre här kommer det att bli som i Irak och Syrien. Alla kristna kommer att migrera härifrån, säger hon.

Yolla menar dock att det framförallt är bristen på stabilitet och trygghet som driver på migrationen. Hon är kritisk till Libanons konfessionella system där representanter för landets 18 kristna och muslimska samfund delar på makten. Konflikter mellan ledarna ses lätt som »religiösa« konflikter.

– Folket älskar varandra, men politikerna vill att vi ska bekämpa varandra. Jag har fått hjälp av personer från alla trossamfund efter explosionen. Ingen har frågat om jag är kristen, säger hon.

I Mansourieh, utanför Beirut, huserar den kristna satellit-tv-stationen SAT-7. Explosionen orsakade några mindre skador på byggnaden.

– Våra tittare påverkades starkt av händelsen, även utanför Libanon. Alla som hör av sig till oss vill prata om det och be för de drabbade, säger Maroun Bou Rachid, verkställande chef på SAT-7.

Många drabbade hör också av sig.

– De ber om stöd, både genom böner och pengar, för att återuppbygga sina hem, säger han.

SAT-7 reagerade direkt efter katastrofen. I livesändningar bad man för de drabbade och man bistod även med hjälparbetare och matutdelning i explosionsområdet. Maroun säger att explosionen har triggat fler kristna till att vilja lämna Libanon.

– Ett av SAT-7:s uppdrag är att uppmuntra kristna att stanna här. Vi tror att Jesus »planterade« oss i Mellanöstern för att vara ett ljus mörkret, säger han.

Maroun menar att de har en mission att göra.

– Det är viktigt att vi visar Jesu kärlek på marken, även för muslimer. Vi måste återspegla Guds kärlek, förlåtelse och försoning, säger han.

Det kan vara lättare sagt än gjort.

– Vi måste bära vårt kors och vara missionärer på platser där vi behöver berätta om Jesus och hans kärlek. Vi behövs här, inte i USA eller Europa, säger han.

Ammoniumnitratet konfiskerades av libanesiska myndigheter från en båt för sex år sedan. Det förvarades sedan i hamnen trots att myndigheterna varnades flera gånger för riskerna. På SAT-7 håller man sig neutrala politiskt.

– Vi belyser vad som händer på ett konstruktivt sätt. I våra talkshower diskuterar vi till exempel mänskliga rättigheter, barns rättigheter, hur man kan bygga ett demokratiskt land utan korruption och hur man kan leva sida vid sida, säger han.

Därmed sätts några frön till en bättre framtid.