Reformationsåret

Vitalisering för det teologiska samtalet

Många ser den sista oktober som reformationsårets final, dagen då teserna sägs ha spikats upp. Ärkebiskop emeritus Gunnar Weman gläds åt jubileets genomslagskraft. – Mycket viktigt har gjorts som i sin tur fått vitalisera det teologiska samtalet, säger han.

För Gunnar Weman har jubileumsåret av reformationen fått innebära en återupptäckt av det han ser som kyrkans kärnuppdrag.

– Den unge Luther hade för avsikt att reformera och förnya inom den ram som fanns, han ville inte starta en ny avdelning inom kristenheten. Däremot är den äldre Luther inte lika stimulerande, de märkliga negativa utsagorna mot bland annat det judiska folket kan man inte annat än ta avstånd ifrån, säger Gunnar.

Kyrkans uppgift att verka för att de pågående missbruken skulle upphöra, menar Gunnar är fortfarande radikalt och har ett riktigt fokus.

När Gunnar ser på kyrkan i Sverige i dag saknar han den förnyelseiver som Luther och reformatorerna hade. Han ser en kyrka som allt för mycket bedöms utifrån sin verksamhet.

– Väckelsen som reformationen innebar, med förnyelse av förkunnelsen och kärleken till Herren Jesus, har vi inte på entreprenad i dag. Det är inte så många bland kyrkopolitikerna och de förtroendevalda som talar om det.

Som biskop i Luleå under många år fick Gunnar flera goda erfarenheter av utbytet mellan stiftet och EFS. Han tycker att båda har goda gåvor att ge varandra och önskar att samarbetet mellan Svenska kyrkan och EFS skulle präglas av en större generositet i ord och handling.

– Jag ser en gudsfolksomsorg inom EFS som Svenska kyrkan borde lära sig mer av.

Han menar även att den intensiva bibelstudieverksamhet, som han såg betydligt mer av tidigare, men som nu har klingat av i Svenska kyrkans församlingar, är något som finns kvar i större utsträckning inom EFS. Omvänt tror han att många inom EFS skulle behöva utmana sin kyrkokritik och även må bra av att vårda den liturgiska traditionen.

Trots att Gunnar helst önskar en förändring av kyrkans politiska struktur tycker han kyrkovalet är viktigt.Trots att Gunnar helst önskar en förändring av kyrkans politiska struktur tycker han kyrkovalet är viktigt.
Om rikedomen i kyrkans liturgi menar Gunnar Weman att: »Den som lär sig att bara ta emot och finnas som lem i den gudstjänstfirande gemenskapen har något oerhört stort att dela med sig av till andra.«Om rikedomen i kyrkans liturgi menar Gunnar Weman att: »Den som lär sig att bara ta emot och finnas som lem i den gudstjänstfirande gemenskapen har något oerhört stort att dela med sig av till andra.«

– Det finns en vila i en bärande liturgi som i första hand inte är till för att uttrycka »vilket härligt möte vi har«. Gudstjänsten är en samling inför en treenig Gud tillsammans med alla de heliga. Vi tjänar Gud och samtidigt tjänar vi varandra. Det är något jag tror man skulle kunna utveckla mer inom EFS.

EFS som inomkyrklig väckelserörelse borde varken lokalt eller nationellt behandlas med den ekonomiska snålhet, som Gunnar tycker sig se både här och där från Svenska kyrkans sida.

– Prästutbildningen på Johannelund till exempel är ju en stor, välsignad gåva till inte bara EFS-föreningarna, utan också till kyrko­församlingarna, säger han.

I skrivande stund närmar sig kyrkovalet, vilket för in samtalet på kyrkans struktur.

– Svenska kyrkan har en struktur som fortfarande är besvärande och beroende av de politiska nomineringsgrupperna. Talar de som kristna eller utifrån partiboken, som en god övertygad centerpartist eller socialdemokrat?

Där ser Gunnar EFS som en tydlig inspirationskälla.

– I Sverige finns många rörelser, likt EFS, som visserligen är mindre än Svenska kyrkan, men det går inte att säga något annat än att dessa rörelser är demokratiska och då är det pinsamt att Svenska kyrkan måste använda sig av dessa politiska nomineringsgrupper. Det måste gå att finna en fullgod demokratisk representation som har sin grund i praktisk kristen livserfarenhet, vilket är en del av styrkan i EFS-styrelserna, alla distrikt och på riksplan.

Även om Gunnar helst önskar en förändring av den politiska struktur som i dagsläget styr kyrkan, tycker han kyrkovalet är viktigt – inte minst med tanke på de icke-politiska grupperingarna som ökar till antal.

– Jag hoppas på ett så bra valdeltagande som möjligt. Önskemålet att finna demokratiska former som inte utgår från existerande politiska nomineringsgrupper, utan som teologiskt och trosmässigt kan sägas karaktärisera Svenska kyrkan, är en mer långsiktig process.