Den kristendom som är öppen för den Helige Andes övernaturliga utrustning kallar vi ”karismatisk”. Helanden, profetiska budskap och befrielse från andemakter är utmärkande drag för de starkast växande kyrkorna över världen i dag. Men att något växer är inget bevis för att det är sunt. Att företeelser och sätt att göra saker på inte går att finna i Bibeln är inte heller bevis för att en rörelse är osund. Någonting kan vara utombibliskt, utan att vara obibliskt. Hur kan vi pröva friskheten i det karismatiska livet? Linjerna målas upp i Bibeln och formuleras av teologin. Här kommer två ord som inte passar med den Helige Ande och fyra som passar.
”Än”
”Helige Ande, låt nu ske undret som väcker oss alla! Låt Guds församling än få se eld ifrån himmelen falla!” (Sv ps 161)
Jag gör gärna hela svensk psalm 161 till min bön om den Helige Ande i mitt och församlingens liv. Så när som på ett ord! ”Än”. Det smakar som en gammal intorkad kola jag hittar bakom soffan. ”Än” är sentimentalitetens ord. Att minnas de gamla goda tiderna och försöka vara glad åt att det ännu finns något kvar av det, är långt från det friska och pulserande liv som Anden ger. Det påminner mer om att leva på gårdagens manna, som Israels folk inte fick göra, eller om den som försökte förvalta det han fått av sin herre genom att gräva ner och bevara. (Matt 25:18) ”Än” är obibliskt och passar inte med den Helige Ande.
”Nu”
När Paulus skriver i Ef 5:18: ”Låt er uppfyllas av Ande”, så avser han ett kontinuerligt uppfyllande av Anden. Den Helige Ande är färskvara. Jesus säger: ”Är någon törstig, så kom till mig och drick. Den som tror på mig, ur hans inre skall flyta strömmar av levande vatten, som skriften säger. Detta sade han om Anden, som de som trodde på honom skulle få.” (Joh 7:37–38) Att jag drack mig otörstig förra månaden är mig till glädje i dag då jag fortfarande lever på grund av det, men det vatten jag får liv av i dag är nytt och färskt. ”Den som törstar skall komma. Och den som vill skall fritt få dricka av livets vatten.” (Upp 22:17) Låt oss dricka av källan i dag! Låt oss uppfyllas av Anden nu! ”Nu” passar med den Helige Ande.
”Redan nu”
När Markus sammanfattar Jesu förkunnelse skriver han: ”Tiden är inne, Guds rike är nära. Omvänd er och tro på budskapet.” ”Är nära” är en rumslig beskrivning. Guds liv, Guds sätt att vara, har kommit nära genom Jesus. Vid fullkomningen kommer Guds rike vara det enda rike som gäller, guds vilja råder då helt. Om ”än” är sentimentalitetens språk, så är ”redan nu” hoppets och trons språk. Redan nu blir människor upprättade till barnaskap med Gud. Redan nu blir vi klädda i rättfärdighetens vita kläder. Redan nu sker under genom att bundna blir befriade och sjuka blir friska genom den Helige Ande. ”Låt oss få känna Guds rikes underbara doft här och nu!” ”Redan nu” passar med den Helige Ande.
”Dacapo”
”Låt Guds församling än få se eld ifrån himmelen falla!” Vi får faktiskt rapporter om att eld faller bokstavligt över Guds församling på missionsfältet ibland, men det ser jag snarare som en flört från en något spjuveraktig Helig Ande, än något vi ska förvänta oss, i varje fall bokstavligt.
I studentspex kan man ropa ”omstart” mitt i föreställningen och tvinga skådespelarna att spela om det man nyss sett. Vi gör lätt det med allt gott i livet. Det goda vi upplevt vill vi upprepa, eller bevara. Men då låser vi oss för att ta emot det nya goda.
En anledning till att människor ibland blir besvikna i karismatiska sammanhang är att man låst Anden vid ett visst sätt att verka, ett sätt som Anden har verkat på i det förgångna, men nu inte längre tycks göra. Istället för att dra slutsatsen att Gud lämnat en, att tidigare upplevelser varit bedrägeri, eller att söka återkalla de upplevelser man en gång hade, är det bättre att nyfiket fråga sig: Vad ska hända nu? Jesus hade varit med om en oerhört positiv upplevelse av den Helige Ande under dopet i Jordan, men istället för att ropa dacapo lät Han Anden leda Honom ut i öknen. Trots hunger, tomhet och attacker från djävulen, visste Han att Anden var med Honom, men gjorde andra saker nu. ”Dacapo” har inget med frisk karismatik att göra.
”Jesus”
Om du hade fått i uppdrag att predika på pingstdagen då anden utgöts så kraftfullt inför tusentals förvånade människor, vad hade du då talat om? Skulle du kanske undervisat om tungotalet, eller om att bli uppfylld av den Helige Ande? Skulle du haft ett seminarium om Andens gåvor, eller en filosofisk föreläsning om det övernaturliga? Petrus gör ingenting av detta. Efter en hänvisning till att Andens utgjutande på detta sätt är förutsagt i Joels bok, så talar han bara om Jesus. Men i den Helige Andes kraft! Det leder till väckelse, massdop och kyrkoväxt. (Apg 2:14–42)
Jag menar inte att vi inte ska ha seminarier om den Helige Andes gåvor. Paulus uppmanar oss att aktivt söka Andens gåvor, särskilt gåvan att profetera (1 Kor 14:1). Ett sätt att göra det på är att prata om och odramatiskt öva på att använda gåvorna och på så vis förlösa dem i församlingen. De är enklare att använda och mer lättillgängliga än de flesta av oss tror. Men gåvorna är inte till för seminarier och konferenser, utan för livet. De är en hjälp till att utföra vårt uppdrag som kristna och församling. Uppdraget är Jesus. Det innefattar, enligt Jesus själv, att göra sjuka friska. Men om ett karismatiskt sammanhang som huvudsyssla ägnar sig åt hur vi ska bli friska från sjukdomar, bli profetiska, eller genom tro nå ekonomisk, social och karriärmässig framgång, då finns en klar fara att vi inte har med kristen tro att göra över huvud taget. Det är minst lika illa som att en kyrka främst fokuserar på sociala rättvisefrågor. Det leder människor bort från Jesus och det lärjungaskap under korset som Han kallar oss till.
En sund karismatik lyfter effektivt fram Jesus: Hans människoblivande (1 Joh 4:2), verk på korset (1 Kor 2:2) och att leva i Hans efterföljd (Luk 9:23). Tecken på Anden är inte i första hand övernaturligt liv, utan att människor kommer till Jesus. (Joh 16:13–14) Som en god kollega till mig ofta sagt i predikstolen: ”Den Helige Andes duva landar på Jesus.” Utan Jesus som centrum och mål finns ingen frisk karismatik.
”Kärlek”
Ett annat tecken på att vi har med den Helige Ande att göra är kärlek. Det är det mest påtagliga verk som Anden åstadkommer i våra liv. (Gal 5:22) Paulus menar att om man har Andens alla gåvor och övernaturliga liv, utan att ha kärlek (vilket tydligen är möjligt!?) så är man bara som ett feltillverkat och odugligt musikintrument. (1 Kor 13) Kärleken kan ibland missförstås; den stryker inte alltid medhårs. Men utan sann kärlek finns inga verkligt Andefyllda kristna.
Helige Ande, låt nu ske undret som väcker alla. Låt oss redan nu få erfara frälsning, befrielse och helande genom Jesus Kristus, fyll oss, stärk oss, sänd oss. Amen!
MEST KOMMENTERAT
Hallå där Helena Eriksson …
EFS breddar stödet till Östafrika
Tuff verklighet för återvändare i Irak
Växa upp utan att växa bort
Vem är präst – egentligen? Om det allmänna prästadömet