Ibland svarar Nya testamentet entydigt på våra frågor, ibland ger det en uppsjö av olika svar. Till kategorin frågor med entydiga svar hör till exempel »Är Jesus Herre?« Sådana frågor besvaras entydigt, oavsett tid och plats. Till kategorin »frågor med många svar« hör mycket som har att göra med församlingslivet och den helige Ande. Nya testamentet visar flera bilder på Andens verk och församlingens liv. Skriftens mångfald skapar ett stort utrymme inom vilket vi kan röra oss fritt. Beroende på tid och plats kan församlingen och Andens verk se olika ut. Att Nya testamentet har kunnat tala med kraft till hela kyrkan i alla tider runt hela jorden beror inte minst på denna inbyggda flexibilitet i praktiska frågor.

Den helige Andes närvaro kännetecknas till exempel inte av ett enda fenomen. Andens närvaro kan bland annat visa sig i glädje, frimodig förkunnelse, vishet, syner, drömmar, insikt, tungotal, missionsverksamhet, instruktioner, gemenskap, uppmuntran och kärlek. Ingen församling i Nya testamentet har samtliga dessa tecken på Andens närvaro. Vissa tecken finns alltid med, exempelvis att Anden vänder vår blick till Jesus och fyller oss med Guds kärlek. Men Guds Ande är fri och handlar var och när och hur han vill, Joh 3:8.

Frågan om vi kan styra upp Guds Ande och göra honom till vårt verktyg hör till kategorin frågor med enkla svar. Svaret är nej! Tvärtom, en del av Guds godhet mot oss är att hans Ande har vishet till att anpassa sitt verk så att det både precis passar våra behov och ärar Gud. Ibland undrar jag om inte Anden föredrar att närvara på ett oväntat sätt. Det blir en påminnelse om att han leder oss och inte vi honom.

En liknande frihet gäller för Andens gåvor. Fyra ställen i Nya testamentet listar andliga gåvor som kristna kan få. Listorna är inte helt lika även om de delvis överlappar varandra. Det säger oss att ingen lista är heltäckande. Det kan till och med finnas fler nådegåvor än de som nämns. Men sammantaget får vi en överblick av vilka gåvor som kan förekomma i församlingen. Något vi bör ha i åtanke är att uppräkningarna av andliga gåvor skrevs som tilltal till enskilda församlingar. Enbart de gåvor som var direkt relevanta för mottagarna togs upp. Därför ska vi inte övertolka apostlarnas tystnad eller lägga ord i deras mun när de verkar vara otydliga.

Den kortaste listan är i Första Petrusbrevet med bara två gåvor: »Tjäna varandra, var och en med den nådegåva han har fått, som goda förvaltare av Guds nåd i dess många former. Den som talarskall komma ihåg att han får sina ord från Gud, den som tjänaratt han tjänar med den styrka Gud ger«, 1 Pet 4:10–11. Petrus skriver att vi tjänar varandra huvudsakligen med hjälp av två olika gåvor: gåvan att tala Guds ord och gåvan att tjäna i Guds kraft.

Samma enkla uppdelning finns i Apostlagärningarna, där några fick uppdraget att tala och andra fick uppdraget att tjäna, Apg 6:1–6. Resultatet av denna enkla »ledningsstruktur« var att »Guds ord vann spridning, och antalet lärjungar i Jerusalem steg kraftigt«, Apg 6:7.

Längre uppräkningar finns i Rom 12:6–8 (åtta gåvor) och 1 Kor 12:4–11, 28–30 (tretton gåvor). Paulus vill visa romarna att Guds nåd tar sig olika uttryck hos varje kristen. Nådens mångfald är som kroppens olika lemmar, där »vi utgör, fast många, en enda kropp i Kristus« och där alla »är till för varand­ra«, Rom 12:5. Våra gåvor är alltså till för att vi ska tjäna varandra, visa genuin kärlek och välsigna varandra, Rom 12:9–16.

Likaså är syftet i 1 Kor 12 att visa att alla gåvor kommer från samma Guds Ande. Tungotal hade fått stor uppmärksamhet i församlingen, och Paulus var angelägen om att visa att alla gåvor behövs i Kristi kropp, inte bara tungotal. Som lemmar i samma kropp ska vi tjäna varandra med våra gåvor. Korinthierna var mindre bra på att tjäna varandra och därför kommer Paulus in på kärlekens betydelse i 1 Kor 13. Utan kärlek har gåvorna inte någon som helst värde.

Till sist finns en lista i Efesierbrevet. Unikt för denna lista är att Kristus själv är den som ger gåvorna till var och en, Ef 4:7. En del gåvor nämns vid namn: apostel, profet, evangelist, pastor och lärare, Ef 4:11. Samtliga gåvor har att göra med att tala Guds ord på olika sätt. Jämför 1 Pet 4:11. Varför skriver Paulus enbart om olika gåvor att tala? Sannolikt för att församlingen hotas av »lärovindar« som »sprider villfarelse« som vållar splittring, Ef 4:14. Då behövs bra undervisning, god förkunnelse och evangelisk urskiljning för att församlingen ska mogna i tron och förbli enad i evange­liets sanning. Församlingen behövde just då människor med gåvan att tala Guds ord.

Två svårigheter finns med i listan i Efesierbrevet. En är hur vi ska tolka de kompakta orden i Ef 4:12. Paulus skriver att Kristus gav gåvorna »för att rusta de heliga till tjänandets arbete [eis ergon diakonias] och till Kristi kropps uppbyggelse«. Det är träigt översatt för att visa var problemet finns. Vems »arbete« (diakonia) eller »tjänst« (Bibel 2000) talar Paulus om? Församlingens tjänst eller deras som har gåvorna att tala? Båda tolkningarna är möjliga, men sammanhanget och meningsbyggnaden tyder på att gåvorna finns så att hela församlingen, inte bara några få, ska tjäna och bygga upp Kristi kropp. Vad annat har församlingen rustats till om inte till tjänst? Att kalla gåvorna för »tjänstegåvor« antyder att resten av församlingen inte deltar i arbetet med att tjäna varandra.

En andra svårighet är hur gåvorna i Ef 4 förhåller sig till kyrkans ämbeten. Behöver kyrkan ha alla gåvor som fanns i Efesos för att fungera som kyrka? En del teologer har resonerat så. De menar att gåvorna finns förutsatta i dag i deras samfunds ämbeten. Svagheten med denna tolkning är att man har lagt ord i Paulus mun. I detta brev talar Paulus bara om gåvor, inte om formella ämbeten. Han hade inte på dagordningen att beskriva Efesos ledningsstruktur. Än mindre ville han ge en normativ bild av hur alla kyrkors ledningsstrukturer ska se ut. Ur Nya testamentets perspektiv är en sådan ledningsstruktur en tänkbar möjlighet, men vi kan inte vara säkra på att denna struktur fanns ens i Efesos.

Nya testamentets listor på Andens gåvor ska inte spelas ut mot varandra. Inget tyder på att en viss lista är tänkt att fungera som tolkningsnyckel för de andra. Något som alla listor har gemensamt är att gåvorna kommer fram av sig själva genom Andens eget verk. Vi kan inte tvinga fram något som Anden inte gör. Anden verkar i oss på många sätt och ger en mängd olika gåvor. På så vis kan han anpassa sitt verk i oss så att vi är rätt rustade för just vår tid och plats. Vår egen diagnos av vilken rustning vi behöver är inte nödvändigtvis samma som hans diagnos. En god utgångspunkt är därför att be Herren att Anden ska rusta vår församling med de gåvor som han vet att vi mest behöver.

1 Pet 4:11 tycks sammanfatta Nya testamentets undervisning om Andens gåvor. I varje församling kommer åtminstone några att ha gåvan att på olika sätt tala ord från Gud, och åtminstone några ha gåvan att tjäna med Guds kraft. Oavsett vilken variant av dessa gåvor var och en av oss har, så låt oss söka använda dem som apostlarna tänkte: för att älska varandra, tjäna varandra och bygga upp Kristi kropp.

• Della
• Twittra