Debatt

Vilka delar av lagen gäller för kristna idag?

Per Almkvist menar att lagens existens är en förutsättning för att nåden ska gälla.

Jag läste Tomas Nygren artikel om sabbaten och vill skriva lite om hur jag uppfattar Bibeln. Sabbaten kom alltså redan i samband med skapelsen, sedan fortsatte den när Mose kom med sina tavlor med buden. Därefter har den uttryckts på flera ställen i NT, till exempel när Jesus visade sabbatens verkliga mening vid botande av sjuka. Eller i Matt 24:20, »be att ni slipper fly på vintern eller sabbaten«. Detta skulle han knappast ha sagt om sabbaten inte gällde. Han talar alltså om framtiden, efter att det nya förbundet trätt i kraft.

Ett annat exempel på ett bud som gäller, är att det är förbjudet med stöld. Ganska givet, man måste ju betala för varor i butiker. Eller att man ska hedra sina föräldrar, hur självklart som helst! Eller att inga andra gudar ha, det vill säga Gud ska ha första platsen i våra liv. 

Det stod i artikeln om att förbudet mot blodmat inte gäller, men se på Apg 15:29.

Sedan kan såklart inget av dessa saker rädda oss, utan enbart Jesus nåd, som så tydligt uttrycks i Ef kapitel 2. Nåden tar dock inte bort lagen, men lagens existens är en förutsättning för att nåden ska gälla. För om ingen giltig kärlekslag finns, så finns det inget att bryta och då har man inget behov av nåd.

Detta visar alltså att både lag och nåd hänger ihop och är en verklighet för oss.

 

Svar direkt: Tack Per för dina synpunkter. Vi är i långa stycken överens: lagen är i Nya testamentet upphävd som frälsningsväg, men är fortfarande – så som Jesus och apostlarna för den vidare – ett rättesnöre för våra liv. Samtidigt finns det sidor av lagen som inte förs vidare i Nya testamentet. Här skiljer vi oss åt. Nya testamentet talar exempelvis inte om att den kristne är bunden till att hålla sabbatsbudet på judiskt vis. De kristna gled istället över att fira Jesu uppståndelses dag, söndagen (se exempelvis Apg 20:7), även kallad »Herrens dag« (Upp 1:10). Den bokstavliga lydnaden för att hålla sabbatsbudet lyfts inte ens fram i apostlamötet i Apg 15. Där nämns däremot att hednakristna ska avstå från att äta blod. Motivet är hänsyn till dem som lever efter Mose lag. Med andra ord skulle de kristna – för vilka all mat är ren (se Mark 7:19, Apg 10:19–26) – inte utnyttja sin frihet på denna punkt då det skulle göra det svårare att nå judar. Paulus för själv ett liknande resonemang om kulturella hänsyn för evangeliets skull i 1 Kor 9 (se vers 19–23). Beslutet i Apg 15 tappade sin betydelse när kristendomen spreds utanför de sammanhang där judiska troende fanns. Med andra ord kan en kristen idag frimodigt äta blodpudding så länge det inte blir till ett hinder för någon i närheten att möta Jesus!
Tomas Nygren