Det är tisdag eftermiddag och i Lötenkyrkans församlingssal pågår engagerade samtal runt borden. Människor från Eritrea, Iran, Serbien och Kongo diskuterar favorit-rätter, fritidsintressen och nyheter från veckan som gått. Vissa av dem är högutbildade och har kommit till Uppsala för att arbeta vid universitet, andra har flytt från krig och har svårt att få jobb.
Den gemensamma nämnaren är att de längtar efter att lära sig svenska.
– Under hösten har vi haft ett sextiotal deltagare. Alla är otroligt tacksamma och glada över att det finns ett sammanhang där de får möta människor som bryr sig om deras framtid och är villiga att rätta deras svenska, berättar Mary Wehbeh, som är ansvarig för språkcaféet som en del i sin tjänst som projektledare för integration och mångfald i Uppsala pastorat.
Mary menar att vi inte kan vänta på att folk ska integreras, utan kyrkan måste engagera sig och göra någonting, vilket detta språkcafé är ett exempel på.
– It takes two to tango, som man brukar säga. Kyrkan finns till för människor i nöd, för dem som behöver hjälp och stöd. Språket är nyckeln för att integreras i samhället och få kunskap om sina rättigheter och skyldigheter. Om man inte kan språket är det lätt att hamna utanför.
Rahul Chitre kommer från Indien och är stammis på Lötenkyrkans språkcafé. Han kände sig hemma där från start.
– Alla var så glada, varma och välkomnande. Jag kände mig genast trygg. Allting var också så fint ordnat med namnskyltar, fika och volontärer som anpassade sig till min språknivå, säger han.
Under sin föräldraledighet tog Rahul ofta med sig sina döttrar Aadya och Aanya till språkcaféet. Han är glad över att det finns en särskild lekhörna för barnen, där volontärer tar hand om dem så att föräldrarna kan fokusera på samtalen.
– Ett favoritminne är när min äldsta dotter Aadya fyllde år och vi tog med tårta. Kyrkans musiker spelade piano och alla deltagare sjöng födelsedagssången för henne. Det var fantastiskt! Aadya var så glad!
Barnen som kommer till språkcaféet är i olika åldrar. För två år sedan berättade några barn i mellanstadieåldern att de gillade att dansa, varpå en volontär bestämde sig för att starta en dansgrupp för barn. I dag består dansgruppen av 25 barn mellan 8 och 12 år. Gruppen övar varje vecka i anslutning till språkcaféet och uppträder i Lötenkyrkans gudstjänster.
Ingenting av detta hade varit möjligt utan volontärerna.
– I Lötenkyrkan finns en stabil bas av volontärer. De är ovärderliga, säger Mary Wehbeh, som samtidigt påpekar att det finns plats för fler. Målet är att varje volontär ska matchas med en deltagare, men i dagsläget får en volontär ofta prata med två, tre stycken deltagare samtidigt.
En av volontärerna är Elisabeth Nilsson, 73 år. Hon är medlem i Lötenkyrkan och har tidigare arbetat som kurator. När hon gick i pension fick hon mer tid att engagera sig i kyrkan och har varit med i språkcaféet sedan starten 2016.
– Jag är intresserad av språk och tycker att det är roligt att träffa nya människor. Det är väldigt givande att få höra om andra människors tankar och liv. Att möta människor från andra länder vidgar vyerna och får mig att inse att vi inte är så olika trots allt.
MEST KOMMENTERAT
Hallå där Helena Eriksson …
EFS breddar stödet till Östafrika
Tuff verklighet för återvändare i Irak
Växa upp utan att växa bort
Vem är präst – egentligen? Om det allmänna prästadömet