I den svåraste av tider – så leder Kerstin EFS i krisen«. Så löd rubriken på den intervju jag genomförde med EFS missionsföreståndare Kerstin Oderhem för ganska precis ett år sedan. När vi sätter oss för en ny intervju på hennes kontor runt samma bord som då, har vi båda svårt att förstå att det gått över ett helt år sedan pandemin gjorde intrång i vår värld och skakade om i princip allting.

– Jag minns att det var rätt kaosartat där i början. Vi satt i möten mest hela tiden för att skapa en samsyn på läget och formulera riktlinjer för vägen framåt. Här på EFS rikskansli blev vi lite som en sambandscentral. Men ingen av oss kunde nog ana att det skulle pågå ett helt år och mer därtill, säger Kerstin och fortsätter: 

– När jag tänker tillbaka så har vi faktiskt gjort otroligt mycket på det här året trots att det har varit många hinder med en rådande pandemi. Det fanns också en oro kring EFS ekonomi, men våra gåvogivare har verkligen slutit upp i den här tiden. Min känsla är att vi inte har tappat gnistan utan snarare växlat upp och lyft varandra. 

Kerstin är väldigt imponerad över EFS-rörelsens sätt att ställa om och på ett positivt sätt möta alla nya utmaningar som pandemin medfört. 

– Jag vill ge ett jättestort beröm till alla här på kansliet, till regionerna och till våra föreningar. Hela tiden får jag höra om fantastiska saker som sker, om hur äldre som inte är så datatillvända använt hederliga telefonkedjor, om fantastiska diakonala insatser, om initiativ att dela ut kaffe och biblar till förbipasserande. Precis som EFS vill har vi varit ett gudsfolk på fötter, ett gudsfolk i rörelse. Där vi är representerar vi Kristus genom att vara hans hand eller öra. 

Under året har EFS genomfört en storsatsning på sociala medier och Kerstin har själv medverkat i ett flertal webbsända gudstjänster och andakter.

– Personligen längtar jag jättemycket efter att få gå på gudstjänst, att sjunga lovsång med andra, att gå runt på en konferens och prata med folk. Men vi har genom dessa sändningar ändå lyckats skapa något slags närhet till rörelsen som har betytt mycket för många. Vi ser också hur till exempel satsningar på Alpha online gjort att tröskeln till kyrkan har minskat. Och när jag själv hållit i andakter kan jag plötsligt se hur människor i min närhet, som inte är troende, dyker in och ger en tumme upp – det är glädjande. 

EFS har även börjat anordnat digitala medarbetarträffar vilket har blivit väldigt uppskattat. 

– Det är ett exempel på en sådan ny idé som vi troligen kommer fortsätta med även efter pandemin. Direkt efter första träffen kom massor av respons på att vi måste anordna fler träffar. Vi har fått berätta för varandra om allt som skett och fått dela vittnesbörd om hur folk kommer till tro på Jesus även i den här tiden. Dessa berättelser har uppmuntrat många. 

Men trots allt gott som skett under året finns det fortfarande en rådande osäkerhet kring vad pandemin egentligen kommer medföra för konsekvenser. Hur ska det bli när kyrkan får starta upp sin normala verksamhet igen? Och hur har pandemin påverkat vårt mående?   

– Vi behöver definitivt ha en beredskap för när vi får träffas igen. Både förstås för fest och glädje och hur otroligt roligt det ska bli att ses, men också för större och svårare frågor som väckts. Jag hör till exempel från kollegor att ett sorgesamtal nu tar dubbelt så lång tid som innan pandemin. 

Kerstin hoppas såklart att verksamheten kan återgå mot det normala lagom till hösten. 

– Vi planerar som att vi ska kunna jobba som vanligt då, men det hänger såklart mycket på hur det går med vaccineringen. Det pratas mycket om att det kommer bli mycket mer hemmajobb i framtiden, men det tror inte jag. Vi behöver det mänskliga mötet och relationerna – vi blir kreativa och växer av att få träffas. 

Att ställa sig till förfogande och öppna upp för möjligheter till samtal tror Kerstin är en nyckel på kyrkans väg framåt. 

– Det kan handla om att prata med grannarna, att ta av sig hörlurarna på bussen eller i affären, att präster och diakoner bär prästskjorta ute i samhället, eller att anordna ny-i-stan-träffar för alla studenter som suttit ensamma i sina studentrum. Det bästa samtalet kan ibland uppstå på det mest oväntade tillfället om vi bara gör oss tillgängliga. Det räcker ofta att bara lyssna och vara en medmänniska. Som kyrka behöver vi hjälpas åt att sprida hopp till alla de människor som är utan hopp. 

• Della
• Twittra