Att vi står inför allmänna val i vårt land går nog ingen förbi. Vi möts av återkommande valbudskap, ständiga debatter samt debattartiklar i media, och det offentliga rummet svämmar över av leende politiker på valaffischer. Samtidigt riktas många budskap till oss som kallar oss kristna. Ibland med vad jag skulle vilja kalla profetiska övertoner eller rentav profetiska anspråk: »Gud har sagt …« Ofta med en ton som leder tankarna till Gamla testamentets profeter. Många av budskapen utlovar straff och dom över vårt land och pekar ofta på enskilda »försyndelser« som orsaken och inte så sällan utmålas ett politiskt parti (läs Sverigedemokraterna) som en del av »räddningen«. Och här får jag problem.

För när jag läser Nya testamentet – och då fram för allt Apostlagärningarna – hittar jag inget som liknar detta. Den Andens ledning och de profetiska budskap som beskrivs gäller alltid församlingen. Till exempel varnas man för den stora hungersnöd som ska komma så att församlingarna i god tid kan starta en insamling. Paulus varnas för den stundande fångenskapen och så vidare. I Uppenbarelseboken tillrättavisas enskilda församlingar och den kommande domen – då Gud dömer hela världen – uppenbaras. Men ingenting om Romarrikets förfall, inget om det rådande politiska läget, inga domsprofetior över vare sig kejsare eller ogudaktiga aktiviteter i samhället.

Däremot – ett budskap om räddning, där vi inte längre är jude eller grek, slav eller fri. Där vi kallas att gå till jordens yttersta gränser och göra alla folk till lärjungar. Evangeliet – Guds goda nyheter – budskapet om den korsfäste Konungen. Det är vår främsta angelägenhet. Och det är vårt budskap till en sargad och förlorad värld, också till vårt land. Alla behöver räddas. Av Jesus! Detta måste vara vårt fokus. Politiska ideologier och lösningar kommer och går, vår värld förändras, men evangeliet består.

Vi måste hålla huvudet kallt. Jesus säger själv att många falska profeter ska uppträda i den yttersta tiden och att inte alla som säger »Herre, herre« om Honom är hans tjänare. Vi behöver Andens ledning i både smått och stort. Därför får vi inte »kasta ut barnet med badvattnet« utan i stället pröva allt och behålla det som är gott. Av frukten känner vi trädet, säger Mästaren. Som Jesu medarvingar är vi bemyndigade att fatta våra egna beslut, vår vilja och vårt förnuft samverkar med Anden. Vi behöver inga självutnämnda profeter; vi behöver evangeliets fullhet.

 

Johan Ericson, 
Chefredaktör Budbäraren

• Della
• Twittra