Det finns en smärtsam röd tråd i kristenheten som går rakt igenom alla samfund: Många unga växer bort från kyrkan när de växer upp. Anledningarna är förstås skiftande, men kanske kan tre huvudfåror skönjas. Först de som helt enkelt kommit fram till att de inte tror och därför logiskt nog lämnar kyrkans liv. Sedan de som nog tror men inte vill följa Jesus, som inte – för att använda ett bibliskt uttryck – ”är villiga att betala priset”. Dessa båda grupper fanns kring Jesus i evangelierna och det är likadant i dag.

Men så har vi den tredje gruppen också. Stor men alltför sällan omtalad: De som tror att de inte längre tror eftersom de inte tror som de trodde.

Hängde du med?

Så här:

Även om Alphakurser och liknande på senare år ökat antalet omvändelser i vuxen ålder så kvarstår faktumet att de flestas avgörande kring kristen tro sker i barn- eller ungdomsåren. Där landar den personliga tron – upplevelser görs och beslut tas.  Bra, vackert och fint, men även problematiskt. För det är lätt att ungdomsåren, där den första kärleken till Jesus landade, blir normen så att sättet att vara kristen blir intimt förknippat med hur man tänker, känner och umgås då. I mitt fall förenklat, svartvitt, hormonstint och med ett ständigt snurrande läger- och konferensliv. Onekligen ett liv som är enklare att leva som tonåring än som vuxen.

Därför står många tämligen vilse där sen, i nästa livsskede. Inte så få tror att det är över och förbi, att tron tyvärr får bli kvar där i tonåren med alla märkliga frisyrer och taffliga raggningsförsök. Den känns svår eller omöjlig att ta med sig vidare.

Men det går förstås, det finns en vuxen tro och radikalitet att växa in i. Hur hittar man den? Först och främst genom att våga släppa taget om barn- och ungdomstron (och då syftar jag inte på den goda och grundläggande så kallade barnatron utan på den barnsliga och förenklande tron) istället för att försöka hänga fast vid den. Att sträva efter ständig fördjupning – att upptäcka mer av bredd, höjd, längd och djup hos denne Gud – är en viktig grundhållning.

Och vid sidan om detta finns en annan hemlighet: Att se det kristna vuxna livet levas. Åldersuppdelningen, som gör att unga primärt eller helt umgås med andra unga, försvårar vidare växt väsentligt. För inget går upp emot att få ta intryck av dem som varit där man själv är men tagit sig någon annanstans, dit man önskar. Få lyssna och titta, fråga och samtala. Dela livet med den erfarne.

Kristenheten av i dag behöver se och anta denna utmaning, för det räcker inte att leda människor till tro i barn- och ungdomsåren. De behöver även ledas därifrån.

• Della
• Twittra