Varför behöver vi gudstjänsten?

Enligt Kyrkoordningen benämns gudstjänsten som »kyrkolivets centrum«, men stämmer det? Varför finns gudstjänsten med sin stora variation av liturgi och vad har det med oss att göra? Under en serie i fem delar kommer prästen Johan Holmgren att djupdyka i gudstjänstens komplexitet och existens.

Denna höst beslutar kyrkomötet om en ny kyrkohandbok för Svenska kyrkan. Det ger oss anledning att reflektera lite mer omkring våra gudstjänster, oavsett hur vår liturgi ser ut. Våra ordningar kan skifta, men en liturgi (ordagrant översatt »som folket gör«) har vi alla. Vi ska i fem artiklar stanna upp inför frågorna: Varför är gudstjänsten så viktig? Varför gör vi som vi gör? Varför möter gudstjänsten vår längtan, eller varför gör den inte det?

I dag är många kyrkor, församlingshem och bönhus minst lika besökta under veckorna som under helgens gudstjänst. Mycket kan sägas om varför det ser ut så. Ändå kommer vi inte ifrån att det är gudstjänsten som burit kyrkan och Guds folk genom årtusenden. Övriga veckoverksamheter är i de flesta fall av ganska sent datum. »Gudstjänsten är kyrkolivets centrum«, säger Kyrkoordningen. Varför denna överordnade roll kan man undra?

Första gången det talas om gudstjänst i Bibeln är när Mose får uppdraget att leda sitt folk ur slaveriet. Det första de kallas att göra är att fira gudstjänst. Gud säger till Mose: »När du har fört folket ut ur Egypten skall ni hålla gudstjänst på detta berg«. (2 Mos 3:12) Därför säger Mose vidare till Farao: »Släpp mitt folk så att de kan fira högtid i öknen till min ära«. (2 Mos 5:1) Vi är kallade att ge Gud ära. Det är den främsta anledningen för vårt gudstjänstfirande. Gud är värd det som vår Skapare, Frälsare och Hjälpare.

Vi skulle kunna ge ytterligare en handfull skäl till varför en kristen är kallad att fira gudstjänst:

Kristen tro är personlig, men inte privat.

Det hörs i både trosbekännelsen »Vi tror på …« och Herrens bön »Vår Fader …« att kristen tro handlar om plural. Det finns åtminstone två saker man inte kan göra ensam. Ingen kan gifta sig ensam och man kan inte vara kristen ensam. Möjligen kan man bli kristen i ensamhet, men det är svårt att förbli det. Det naturliga för en kristen är att vara en del av en församling som möts till gudstjänst. Utmaningen att göra sig beroende av andra är stor och svår. Samtidigt är det en gåva i ett samhälle där så många hungrar efter gemenskap, att Guds rike byggs tillsammans. Till det kristna livet hör att möta varandra för att fira den uppståndne, för varje söndag är ju en påskdag. Sedan kan sjukdom eller annat lägga krokben för möjligheten att vara med. Då är det vår kallelse att söka upp och komma med gudstjänstens gemenskap till dessa som vill men inte kan vara med.

Jesus prioriterade gudstjänsten.

Goda ledare lever som de lär. Jesus bekräftar detta på många sätt, även när det gäller att fira gudstjänst. »På sabbaten gick han till synagogan som han brukade« berättas det i Lukasevangeliet 4:16 när Jesus håller sin inträdespredikan i Nasarets synagoga. För honom var det alltså en självklarhet att fira gudstjänst. Var detta för att han läst i predikoturerna vem som predikade eller vilken bra kör som sjöng? Knappast. Snarare för att han behövde det. Och om Guds son behövde gå i gudstjänst, vem är jag att tro att jag inte skulle behöva det?

Gud talar till enskilda när hela församlingen träffas.

I gudstjänsten får Gud gott om chanser att tala till oss. Genom bibelordet, sången, bönen, predikan, nattvarden eller genom grannens handslag och ögon som möts. Även om det är en människa, och inte en ängel, som förmedlar hälsningen så säger vi: »Jag fick något av Gud i dag«. Tevetablån, skogspromenaden eller träningstimmen kan sällan mäta sig med att ge den uppbyggelse och det tilltal från Gud som en gudstjänst har chans att ge.

Gudstjänsten ger dina barn ett andligt arv.

Barn i dag möter ofta mycket skräp. Allt går inte att skydda dem från som förälder, men det går att ge dem så mycket gott som man kan. Till detta hör såklart mötet med en god Gud, som vi berättar om i gudstjänsten. Barnen snappar upp mer om vem Gud är i det som sjungs och sägs än vi anar. Visst kommer det för många barn en tid när det är motigt att följa med till kyrkan, men det finns oftast ett antal år när de trivs ganska bra där. Ta vara på den tiden! Den ger ett gott startkapital på deras kristna liv. Som det står i Ordspråksboken 22:6: »Led den unge in på den väg han bör gå, så följer han den även som gammal«.

Gudstjänsten blir bättre när du är med.

Man kan tycka mycket om våra gudstjänster. En sak är säker i alla lägen: De blir bättre när du är med! Visst går vi till gudstjänsten för vår egen skull – men inte bara därför. Vad vi gör eller inte gör påverkar också andra. Någon blir glad över att se dig, en annan över att se din granne. Att du är med kan bli en hjälp för någon att tro. Det är lätt att glömma i en tid där vi frestas att ständigt fråga: Vad kan jag få ut av detta? Fast sanningen är att du kan också få ut något av att uppvärdera din plats i bänken. Stegen till kyrkan kan bli något lättare om du tänker på att bara genom att vara där bidrar du med något. Du hjälper Gud att göra gudstjänsten till ett levande tilltal. Just ditt bidrag kan ingen annan fylla.

Tillsammans får vi, utifrån Hebreerbrevet 10:25 utmanas av uppmaningen: »Låt oss inte försumma våra sammankomster, som några brukar göra, utan uppmuntra varandra …«.