Vägen till målet

»Vill man nå målet måste man också vilja vägen«, sa Karl Winqvist, en av EFS tidiga missionärer. Det är oftast målet som sporrar, som får oss att gå i gång och som gör oss beslutsamma. Men vi måste också vilja gå vägen, mot målet. Det är inte sällan som vägen mot målet är arbetsam.

Vi har många gånger i EFS visat mycket vilja – både för målet och vägen dit. Torsten Persson, en annan av EFS missionärer, skriver vid ett tillfälle om nödvändigheten att berätta om Jesus för dem som ännu inte hört de goda nyheterna. Han beskriver ett område med enorma utmaningar i Etiopien. Med många utropstecken griper han om löftet att ödemarken skall blomstra, och så utmanar han EFS:arna genom att skriva; »Vem är den som låter plogen rosta, när utsäde finns! Ja, skäppan är full av utsäde med grobarhet till 100%! Det finns liv i utsädet! Det finns kraft i myllan! Och det finns en som vattnar sin sådd!«

EFS har alltid haft målet att nå människor med evangeliet både här hemma och långt borta. Att nå nya människor med budskapet om Jesus Kristus kommer aldrig ske utan djärva beslut och människor som gör olika val. Jag utmanas av Torsten Perssons ord: »Vem är den som låter plogen rosta, när utsäde finns!«

EFS är en missionsrörelse. Målet är tydligt men hur ser vägen ut? Det finns alltid sidofrågor som hotar att kidnappa uppdraget. Vi kan bli upptagna med allt annat utom att plöja och så. Det gäller för vårt internationella arbete, men också hemma i vår lokala missionsförening.

Det är höst nu. Det är upptaktstider och kanske ska ni ha en församlingshelg. Det är tid att se på både målet och vägen och ha vilja för dem båda. Det är tid att både plöja och så. Och låt oss påminna varandra om att det finns en som vattnar sin sådd!

 

Kerstin Oderhem,

missionsföreståndare