I sin låt Precious Angel sjunger Bob Dylan »… here’s spiritual warfare and flesh and blood breaking down«. Ibland sammanfattar populärkulturen bibliska sanningar med stor träffsäkerhet. Inte minst när det kommer till de för oss så viktiga frågorna om relationer, kärlek, trohet, svek, sorg – områden där vi har både hög bekännelse och stora förväntningar, men där det allt för ofta inte blir som förväntat. Jag vill påstå att de livsfrågor som när de lyfts i ett kristet perspektiv ofta tenderar att föraktas och begränsas till »underlivsteologi« faktiskt dominerar hela vår populärkultur och vårt kulturarv.

Starkt förenklat så handlar det ofta om att vår själviska vilja bryts mot Guds goda vilja för oss och andra. Ett bra exempel är de tre återkommande utmaningarna: sex, pengar och makt. För Jesus säger: »var och en som med begär ser på en kvinna har redan begått äktenskapsbrott med henne i sitt hjärta«, »ge då kejsaren det som tillhör kejsaren« och »den som vill vara störst bland er skall vara de andras tjänare«. Därmed sätter han ribban väldigt högt. Men vår mästare ger oss också ett svar – på korset – där han tar på sig all synd och alla tillkortakommanden. Det svaret är vi kallade att ge vidare: nådens evangelium, att vägen till barnaskapet hos Gud ligger öppen för alla. Detta är ingen billig nåd, den kostade ett felfritt offer, en enfödd son. För utan lagen, den högt satta ribban, så blir nåden både meningslös och verkningslös. Nåden verkar i omvändelsen från något till någon, från döda gärningar till Jesus. Därför säger Jesus: »Inte heller jag dömer dig. Gå, och synda inte mer«. Den sista delen tappas lätt bort i dag, men i de orden ligger också det som är nådens konsekvens, för utöver barnaskapet kommer lärjungaskapet.

Det handlar inte bara om oss och våra medvetna livsval – livet möter oss och de vi älskar utanför vår kontroll. Vår förtröstan prövas ständigt genom små och stora händelser och grunden för vår tro, navet i våra liv, är ständigt beroende av Andens förnyelse. Likt fartygets kompass måste våra hjärtan ständigt kalibreras för att förhindra en avdrift från den givna kursen. Det som från början är endast någon grads avvikelse kan efter flera sjömil bli en katastrofal felnavigering. Speciellt då den på sjökortet till synes självklara kursen utsätts för livets stormar och okända underströmmar.

Budbäraren kommer under hösten att lyfta ämnet »inre hållbarhet«, och jag ser fram emot att lika självklart som Bob Dylan få se kopplingen mellan ande, själ och kropp. Det handlar både om hur vi hjälper varandra att hålla kursen och hur vägen tillbaka efter en eller flera felnavigeringar kan se ut. Vi är kallade att bära varandras bördor och göra det med nåden som förtecken.

Johan Ericson

Chefredaktör Budbäraren

• Della
• Twittra