Nygren presenterar tvåregementsläran väl, men verkar förvirrad kring kristet ickevåld. Att hänvisa till Rom. 13 för att försvara tvåregementsläran blir konstigt om man läser stycket i sin kontext, inklämt mellan ett längre resonemang om den kristna församlingen. Paulus ger församlingen uppmaningen att inte ta hämnden i egna händer, Rom 12. Detta kallar oss till radikalt lärjungaskap och Paulus ger ett retoriskt svar på frågan, vad ska vi då göra med överheten? De kristna och judarna förföljdes i långa perioder. Paulus ger ingen uttömmande teologi om »staten«, utan sysslar uteslutande med ecklesiologi. Han sätter överheten på sin plats, det är Gud som ordnar överheten, inte tvärtom. Kejsaren hade gudomliga anspråk. Han förbjuder väpnad revolution, han förespråkar inte militärtjänstgöring. Överheten är Guds tjänare när den vakar över att belöna det goda och straffa det onda, i det är den en hämnare. Paulus förbjöd precis de kristna att vara hämnare och ger uttryck för en tydlig rollfördelning, låt Gud ta hand om staten – ni skall bygga kyrka. Att Jesus undervisning kring ickevåld i bergspredikan skulle handla om »att vara snäll och inte säga till busarna i klassen« som Nygren uttrycker är dålig exegetik och inte insatt i argumentationsmotståndarens hållning. Ingen ickevåldsteolog eller exeget tolkar Jesus ord om att vända andra kinden till på ett sådant sätt.
Det handlar inte om att inte göra motstånd mot det onda, utan om hur vi gör motstånd. Att vända andra kinden till, gå en extra mil samt att ge även manteln när någon ber om skjortan är exempel på motstånd där vi på olika sätt synliggör den andres ondska, en inbjudan att gå korsets väg. Varför ska lärjungen vända andra kinden till vid ett slag på högra kinden? Grekiskans rapiso, syftar mer på en örfil än ett knytnävsslag. Ett slag som exempelvis militärer använde mot slavar för att sätta dem på plats. Knytnävsslagsmål var reserverat för jämlikar. Att vända andra kinden till tvingar därför motståndaren att bråka med dig som en jämlike. En romersk soldat kunde kräva någon att bära hans packning högst en mil. Tänk dig scenariot där den romerska soldaten har tvingat en judisk bonde att bära hans packning men efter den lagstadgade milen fortsätter bonden bara att gå. Soldaten måste få stopp på honom för att inte själva få problem med lagen. Maktrelationen blir omvänd. Det blir en slags Jesus-jujutsu. Med detta sagt, så är inte ickevåldets väg alltid effektiv. Den åstadkommer inte alltid det vi önskar, men krävs ändå av oss som lärjungar.
Nygren visar tydligt hur den kristne måste lyda Gud, men slår knut på sig när det gäller att vara kristen och militär. Att döda sina fiender går emot Jesus undervisning. Behöver vi inte lyda Gud mer än människor om militären sanktionerat det? På vilka andra områden kan staten be oss att göra något som går emot Jesu ord? En polis som måste utvisa någon till säker död? I skolan när de vill förbjuda kristna att be på skoltid? Det låter bra att förespråka lydnad så länge det inte går emot evangeliet. Det är bara det att våld alltid är antitesen mot korset.
Tomas Nygren har rätt i att världen inte kan styras med evangelium, just därför kallar Jesus oss att inte ta svärdet, utan korset och avstå maktpositionerna.
MEST KOMMENTERAT
Hallå där Helena Eriksson …
EFS breddar stödet till Östafrika
Tuff verklighet för återvändare i Irak
Växa upp utan att växa bort
Vem är präst – egentligen? Om det allmänna prästadömet