Framför mig ligger två böcker som på olika sätt berör kristen enhet och särskilt påve-ämbetet. Den ena är skriven av Peter Halldorf och heter Att älska sin nästas kyrka som sin egen. Den andra är författad av Anders Gerdmar och har titeln Guds Ord räcker. Förenklat uttryckt kan de lästa tillsammans ses som mötet mellan en romantiker och en realist.

Halldorfs arbete är – för att citera bokens undertitel – ett »manifest för kristen enhet och ett ekumeniskt perspektiv på Petrusämbetet«. Och hur recenserar man ett manifest? Boken består av två tydliga delar. Den första är just manifestet för enhet; den andra delen handlar om synen på påveämbetet.

Att Halldorf brinner för kristen enhet ska ingen betvivla. Och som vanligt när han skriver gör han det drivet och dramatiskt; boken har sin egen suggestiva dramaturgi. Formuleringarna är träffande, iakttagelserna många gånger svåra att inte hålla med om. En grundtanke är att enhet inte vinns genom konvertering; Halldorf kan till och med säga att konverteringar motverkar enheten. Och ändå blir jag inte riktigt klok på vad han vill komma fram till. Jo, att vara trogen sin egen kyrka och samtidigt ska kyrkan dö bort från sitt ego som kyrka. Att vara kvar kan ibland vara att bära sitt kors.

I bokens andra del står påvedömet i centrum. Också här finns en tvetydighet i framställningen som jag inte riktigt kommer till rätta med. Å ena sidan en tydlighet att Kristus inte behöver någon ställföreträdare på jorden. Han är ju själv närvarande.
Å andra sidan en delvis ohistorisk och okritisk skildring av påvedömets framväxt.

Gerdmars bok är skriven i själavårdande syfte. Han försöker besvara den fråga som en syster i hans församling ställde till honom: »Måste jag bli katolik för att vara riktig kristen?« Svaret är nej och ges genom att författaren jämför evangelisk tro med romersk-katolsk tro i rad centrala frågor.

De punkter han särskilt behandlar är synen på skrift och tradition, påvedömet och Maria. Hans utgångspunkt är Katolska kyrkans katekes och vad som står där om dessa frågor. Sedan relaterar han vad som sägs där med klassisk evangelisk tro. Hans huvudärende är att visa att en hel del av den romersk-katolska teologin går utöver vad Skriften lär. Bokens titel är programmatisk: Guds Ord räcker.

Visserligen är boken en plädering för evangelisk tro, men det hindrar inte att Gerdmar också kan ställa kritiska frågor till den egna traditionen. Och han gör det på ett personligt sätt genom att berätta om sin egen trosresa, samtidigt som hans framställning också är saklig, resonerande och mindre polemisk än boktiteln kan antyda.

Alltså: två böcker om kristen enhet men från ganska olika utgångspunkter. Läsvärda båda två, utmanande och tankeväckande. Böcker att inte bara läsa igenom utan reflektera över.

• Della
• Twittra