Hur hänger din tro och din världsbild ihop? Hänger de alls ihop? Är de i konflikt? I en tidigare teologisk reflektion (Budbäraren #8 2018) citerade jag det medeltida mottot »nåden bygger på naturen och fullkomnar den men förstör den inte«. Nåden står för det som mer direkt har med Gud att göra, såsom uppenbarelsen, och naturen står för det vi kan omfatta utan hjälp från Gud, med enbart vårt förnuft och våra sinnen. Mottot uttrycker den tänkta komplementära relationen mellan teologin och den naturliga kunskapens perspektiv. Teologin kan inte reduceras till ett rent inomvärldsligt tänkande, men den är heller inte i konflikt med det vi vet om världen. Den går utöver detta och kastar ljus på den: den bygger på naturen och fullkomnar den. 

Anledningen till att jag tar upp detta är för att jag menar att en av de främsta orsakerna till att många människor lämnar kyrkan när de blir några år över tjugo är att den tro som förmedlats till dem inte är förenlig med den världsbild som förmedlas genom vetenskapen och deras egen erfarenhet av tillvarons komplexitet. För att bearbeta denna relation, relationen mellan vetenskap och religion, behöver vi verktyg och vi behöver få känna att vi inte är ensamma med dessa frågor. 

Men medan kyrkan i allmänhet ofta har ett väl utvecklat arbete för att förmedla kunskap om Bibelns innehåll till barn, utifrån deras förutsättningar och perspektiv, och lära dem att be och något om trons innehåll, finns det nästan inget systematiskt arbete för att hjälpa vuxna människor att bearbeta tron i ljuset av vetenskapen. Det är som att vi tänker att detta ska gå av sig själv – eller kanske ännu hellre, aldrig uppkomma som en fråga. Men den tiden då vi kunde räkna med det är sedan länge förbi. Och vad är den tro värd som bygger på att människor inte använder sin längtan att förstå världen?

Joel Halldorf konstaterade i en krönika i Expressen den 21 juli att om alla som vuxit upp i svensk pingströrelse under 1900-talet hade stannat kvar hade rörelsen haft en miljon medlemmar idag. I stället har man 100 000. Orsakerna till att så många lämnar är flera, och Halldorf pekar bland annat på tendensen att hålla i sina ungdomar så starkt att de blev tvungna att slå sig fria för att bli sina egna personer. Men i kristenheten generellt tror jag bristen på redskap för att relatera sin tro till vetenskaplig kunskap och tillvarons komplexitet i stort är en minst lika stor, om inte större, orsak.

»Du tänker för mycket« fick jag ofta höra när jag som nybliven student fick (eller snarare genom bearbetningen av mina frågor blev tvingad att) byta teologisk världsbild, då jag insåg att jag inte längre kunde sätta naturvetenskapen inom parentes. De enda som inte tyckte att jag tänkte för mycket var jesuiterna i Uppsala och utan dem hade jag nog inte varit kristen i dag.

Så vad är då innehållet i en sådan vuxen intellektuell bearbetning? Ja, för det första behövs en generell föreställning om hur vi tänker på Gud som skapare i ljuset av evolutionen. För det andra behöver vi ett sätt att tänka på det naturliga onda som något som finns inbyggt i skapelsen, och som ofta är den ena sidan av en fruktbar och sårbar process. För det tredje behöver vi förhålla oss till att Bibeln har en ganska komplex tillkomstprocess och inte är korrekt i alla empiriska avseenden, men samtidigt har ett gudsinspirerat budskap. 

Inte så att människor inte brottas med dessa saker, men det blir liksom upp till var och en att försöka skapa en helhet av sin tro i ljuset av dessa frågor. I stället för att teologin blir som den dopklänning som är större än barnet och som barnet kan växa in i, blir teologin i värsta fall som de plastremsor som folk slänger i naturen och som djur fastnar i när de är små. När de växer måste de liksom »växa runt« dessa plastremsor. Det ser hemskt ut. 

Men så är det med en för naiv eller inskränkt teologi: den troende människan måste antingen göra sig av med den, eller växa runt den: i sitt övriga tänkande utvecklas, breddas och fördjupas den vuxne, medan den teologiska världsbilden lever sitt eget liv, oberörd av det vuxna tänkandet i övrigt.

Detta menar jag är ett systemfel. Detta är inte blott en individuell angelägenhet utan en kyrklig, gemensam uppgift – precis som att ha söndagsskola för barn eller en tonårsgrupp.

• Della
• Twittra