I centrala Eritrea ligger huvudstaden som kallas »lilla Rom« och vars unika arkitektur gjort att Unesco klassat hela Asmara som ett världsarv. 

– Asmara är en pärla! säger Erik Johansson, EFS internationella missionssekreterare, och beskriver välsopade gator, världens bästa cappuccino och vackra byggnader i art déco-stil. 

– Att besöka staden är som att gå omkring i en filmkuliss. 

I mars reste Erik till Eritrea tillsammans med Anna Claesson från EFS internationella avdelning – ett besök som från ELCE, evangelisk-lutherska kyrkan i Eritrea, var väldigt uppskattat och efterlängtat. Viljan till tät kontakt med EFS är stor, och från den eritreanska kyrkans håll är man angelägen om historien och traditionen, berättar Erik.

– Man undrar också hur kontakten ska se ut framöver, när den unga generationen ska ta över. 

EFS historia i Eritrea är nämligen gedigen. EFS internationella missionsarbete, och hela Sveriges internationella biståndsverksamhet, fick sin början när de tre pionjärerna Carlsson, Kjellberg och Lange ankom till den eritreanska hamnstaden Massawa i mars 1866. Ingen annanstans finns så många EFS-missionärer begravda – ett tydligt tecken på att många levde och dog för missionen i landet, ett arv som många i Eritrea är medvetna om. 

– Asmara är en av de platser i världen där EFS-rötterna märks som tydligast. Där sjunger man fortfarande Sions toner och generalsynodens (kyrkomötets) söndagsgudstjänst avslutas med den klassiska EFS-psalmen »Med Gud och hans vänskap« på tigrinja, berättar Erik. 

– Man kan inte leva på historien, men samtidigt blir historien väldigt spännande när den är så påtaglig.

Fredsavtalet med Etiopien år 2018 har öppnat upp både statsgräns och kommunikationsvägar. De evangelisk-lutherska kristna i Eritrea ser med skräckblandad förtjusning på Mekane Yesus-kyrkan. Den etiopiska motsvarigheten är som en jätte i jämförelse, med sitt stora antal medlemmar, projekt och internationella kontakter. En skillnad är den karismatiska rörelsen inom Mekane Yesus, som inte finner någon motsvarighet i grannlandets systerkyrka. Eritrea har också påverkats av de senaste två årens krig i den etiopiska regionen Tigray. Tack vare fredsöverenskommelsen kommer ungdomar tillbaka hem från fronten, till stor glädje.

I Eritrea har man lärt sig att anpassa sig efter omständigheterna. Det karga landskapet är fullt av terrasserade bergssidor där sten för sten har burits och lagts på plats för att ge odlingen bästa möjliga förutsättningar. Kanske blir det ännu ett torrt år, men strävsamheten är stor. Även inom kyrkan, menar Erik. 

– Jag har mött så många tålmodiga, uthålliga människor som ser ett värde i att ta vara på det man har. 

På det teologiska seminariet i Beleza planerar man att bygga ut internatet för att kunna ta emot fler kvinnliga studenter och köpa in datorer och litteratur till biblioteket. Viljan till utveckling är stor även om det kan vara svårt att få tag på det material som krävs. 

Budbäraren har tidigare informerat om att ELCE:s dövskolor har gått upp i statlig ägo, men i Asmara finns en grupp som har gudstjänster på teckenspråk.

– Det var fantastiskt att möta dem. De är ivriga att dela med sig av evangeliet med andra döva, berättar Erik. Många som fått utbildning på dövskolan i Keren arbetar inom textilindustrin i Asmara. Så länge dövskolorna hörde till kyrkan fanns en naturlig kontaktyta. Nu behöver man tänka nytt och kanske arbeta på andra sätt.

– Det här är en utmaning som också går tillbaka till oss i Sverige: Hur gör vi med inkluderingen av döva i våra kyrkor? 

I en stad med bevarad arkitektur från början av 1900-talet och i en kyrka med tydlig historisk förankring, sjuder det samtidigt av nytt liv. Till söndagsskolan kommer tusentals barn, och en församling i Asmara har två kvällar i veckan ungdomssamlingar som lockar runt 800 personer varje gång.  

– Det finns definitivt en längtan, och liv som är väldigt påtagligt. 

• Della
• Twittra