Språkskola bygger broar

På söndagarna är det inte bara gudstjänsten som lockar människor till Betlehems­kyrkan i Stockholm. Sedan februari tillbaka driver församlingen en språkskola för nyanlända.

Det var i höstas som idén till språkskolan föddes. Eftersom många nyanlända var ivriga att lära sig svenska men gick sysslolösa i väntan på SFI, valde församlingen, som önskat att få göra skillnad just för dessa människor, att agera.
– För oss kändes det naturligt att utifrån våra resurser och möjligheter göra skillnad för de som är nya i Sverige, säger Christoffer Abrahamsson, en av prästerna i Betlehemskyrkan.

I februari var språkskolan igång med 15 deltagare, de flesta med ursprung i Eritrea, vid skolbänken. Varje vecka undervisar Anna Thorén eller Filippa Nordlander Bos, båda två utbildade lärare, i grunderna i svenska. Därefter övergår lektionen till ett språkcafé där ett tiotal församlingsmedlemmar hjälper till varje gång. Tack vare alla volontärer kan nivån på språkcaféet anpassas till varje deltagares ålder och förkunskap.

En av volontärerna som engagerat sig i språkskolan är Helen Issayas. Hon var själv ny i Sverige för 26 år sedan och vet hur mycket det betyder att få lära sig svenska.
– Språket är en nyckel till allt. På samma sätt som människor fanns för mig när jag kom ensam till Sverige vill jag finnas till för dem som kommer nu.
Under de tio veckorna har deltagarna inte bara utvecklat sina svenskkunskaper, de har även knutit vänskapsband med volontärerna – något som är minst lika viktigt när man är ny i Sverige.

Visionen är att utveckla språkskolan och sätta igång en ny omgång till hösten.
– Nu vet vi att konceptet fungerar och att deltagarna uppskattar det. Det märks både i deras respons och i den värme som präglar stämningen under lektionerna och på språkcaféet, berättar Anna Thorén.
Ett fint minne är när deltagarna fick lära sig ordet »trivs«. En deltagare utbrast då spontant »Här trivs jättebra« och pekade på klassrummet.
– Sedan är det fantastiskt att se uppslutningen från församlingen, både från den svensktalande och den tigrinjatalande delen, och det gemensamma projektet har verkligen fört oss närmare varandra, avslutar Anna.