Recension: Gustava och bröderna i Ostafrika

Gustava och bröderna i Ostafrika
Ingrid Kågedal (EFS Budbäraren, 2019)

EFS historia – inte minst dess missionshistoria – är rik och utmanande. När EFS 1861 fattade sitt beslut om att uppta mission utomlands, var det i hög grad på grund av påtryckningar från vanliga människor som upplevt evangeliets befriande kraft och nu ville att hela världen skulle få del av samma evangelium.

När EFS annonserade efter missionärskandidater var de flesta som anmälde sig »män av folket«, det betyder i sammanhanget att de var hantverkare eller möjligen folkskollärare eller kolpor­törer. Ty det handlade i början om män, ogifta män. Ganska snart kom dock frågan upp om att sända ut kvinnor, så kallade missionsbrudar. Dessa sändes ut på de manliga missionärernas begäran och enligt deras önskemål; det var inte så att EFS styrelse utsåg hustrur åt de manliga missionärerna.

Bland de tidiga missionsbrudarna finns Gustava von Platen. Hennes namn röjer en annan bakgrund än den vanliga bland de manliga missionärerna. Hon var utbildad lärarinna och språkkunnig. Hon var förlovad med Bengt Petter Lundahl som rest ut till nuvarande Eritrea 1868. I sin dagbok berättar Gustava von Platen om sina förberedelser för att förenas med sin fästman, om sin resa ut till missionsfältet och om tiden där.

Utdrag ur denna dagbok finns nu – tillsammans med brevmaterial – utgivna i Gustava och bröderna i Ostafrika. Boken ger en inträngande skildring inte minst just av den strapatsrika resan ut till missionsfältet. Gustava von Platen reser tillsammans med tre manliga missionärer. Det är påtagligt hur hon på många sätt är den som håller humöret uppe i gruppen. Det är lätt att se att hon är både initiativrik och modig; hon vet vad hon kan och vill.

Gustava von Platens arbetsperiod som missionär blev inte särskilt lång, ungefär tre år – om utresan tas med. Hon lämnade Stockholm i november 1869, kom till Massaua i juli 1870, gifte sig i augusti samma år, dog i samband med barnafödande i december 1872.

Gustava von Platen tillhör EFS tidigaste missionärer och hon är en av de första kvinnorna som sänds ut. Hennes dagbok är en ögonvittnesskildring, fylld med vardagliga iakttagelser och medvetna reflektioner. Hennes tro är djupt rotad, hennes kallelsemedvetenhet stark, hennes drömmar framsynta. På ett personligt sätt speglar hennes dagbok den evange­liska väckelsens grundläggande vilja att nå vidare med evangeliet.

Dessutom illustrerar Gustava och bröderna i Ostafrika en del av den rikedom som ännu finns att upptäcka i EFS arkiv.