Spåren av vår historia – de bär vi med oss så länge vi lever. Det är en annan sak på vilket sätt dessa spår spelar roll och skapar villkor på livsvägen. Så är det för oavsett om man är Jesus-efterföljare eller inte.  Däremot finns det på trons och evangeliets väg en del redskap och möjligheter som annars inte är möjliga att göra anspråk på.

Mikael Hallenius, pastor, teolog och lärare på Akademi för Ledarskap och Teologi bjuder in oss som läsare att ta del av några viktiga passager i hans livsvandring. Han gör det på ett mycket personligt sätt samtidigt som han hjälper oss att navigera i flera avgörande teologiska och själavårdsmässiga frågeställningar som anknyter till färdvägen. Hans erfarenhet bär på två föräldrars svek. Det är svårt att omfatta det vakuum och de djupa reaktiva spår sådana borrar in i livet. Dessutom kan man ana de konsekvenser som följder om man inte får hjälp med en medveten och god hantering av emotionella sår som så interagerar med livet med Gud, gudsbilden och som författaren skriver, »prövar tron«. 

Visst – inte alla har vuxit upp med en alkoholiserad förälder eller föräldrars skilsmässa. Inte heller har alla erfarenhet av att vara adopterade. Däremot är mänskliga svek mycket frekventa – så väl från föräldrar som olika typer av vänner. Det är näst intill ofrånkomligt. När svekets eller bortvaldhetens känsliga spår får löpa fritt kan de få förödande konsekvenser. Hallenius synliggör ilska som en sådan brottningskamp som behöver hanteras. Han blottlägger också hur tron på en god och trofast Gud känslomässigt kan undermineras av det som sker med sår som inte hanteras väl. Men han visar också att det inte måste förbli så och att man inte måste bli kvar i en offerroll. Tron kan ha en stadig »fästpunkt utanför mig själv« och förstärkas mitt i mänsklig turbulens. Hallenius lotsar läsaren genom några viktiga knutpunkter där »slaget står« och ställer oss inför val och överväganden som kan leda till något fast att »hålla sig i när allt annat brister«. Här inkluderas den kristna gemenskapen och vad som i och genom den skapar ett kollektivt stabiliserande minne. En viktig aspekt i samtidens så ofta individuellt fokuserade lösningar. 

Bokens erbjudanden är inte lättköpta men borgar för steg mot frihet både genom möjligheten att vinna en trons stabilitet och emotionell lättnad. När jag väl kommer till slutet är jag berörd av både berättelse och budskap. Det är riktigt bra. Samtidigt kan jag inte låta bli att tycka att bokslutet kommer lite abrupt. Det är som en önskan att Hallenius tagit mig i handen som läsare över ett kapitel till. Varför låter han mig inte veta något om hur fortsättningen skulle kunna se ut när jag utifrån det saliga bytet valt att »släppa taget«?

Det här är en välskriven bok. Jag tycker om språket. Kanske berättarjaget ibland byter allt för många positioner – men jag förstår tanken. Förankringen i Bibeln och klassisk kristen tro är tydlig. I sitt lilla omfång har boken ett stort budskap som både är förankrat i Bibeln och själavårdande tanke. Att boken är bra korrekturläst, vilket inte är givet nu för tiden, gör läsupplevelsen inte sämre. 

• Della
• Twittra