Tyskland år 1632. 30-åriga kriget, ett blodigt religiöst krig som utspelade sig i mitten av den europeiska kontinenten mellan protestanter och katoliker med motivet att vinna mark, makt och ära. Svenskarna stred för den protestantiska läran och i krigstågets spår gick pesten fram. Ännu var den lilla byn Oberammergau skonad från den fruktade svarta döden. Enligt sägnen vandrade en dräng vid namnet Kaspar Schisler över bergen för att hälsa på sin familj som bodde i Oberammergau, och med honom följde också pesten. Två dagar senare dog Kaspar och ytterligare cirka 80 personer. 

Byn som hittills hade skonats samlades för att ropa till Gud om räddning. De lovade, att om Gud räddade de, skulle de uppföra ett skådespel om hans död och uppståndelse vart tionde år fram tills Jesus kom tillbaka. Inte ett enda till dödsfall noterades efter det och 1643 uppfördes det första passionsspelet. Sedan dess har byn hållit sitt löfte, förutom två gånger när spelet inte kunnat genomföras på grund av yttre faktorer.

År 2020 är det dags för det 42:a passionsspelet. Sedan 1932 har man också satt upp pestspelet i anslutning till passionsspelet för att visa hur det gick till för nästan 400 år sedan när pesten intog byn och Gud grep in. 2019 uppfördes pestspelet och regisserades av Christian Stückl som även regisserar passionsspelen. I en intervju med Budbäraren berättar han att han gillar att förnya saker, men det är inte alla byborna med på.

– Oberammergau är väldigt traditionsbundet. Allt är tradition, tradition och ytterligare tradition. Jag gillade inte hur pestspelet förut anspelade på att pesten var ett sätt för Gud att straffa byn och jag ville bort från det synsättet. Så jag ändrade om pjäsen, berättar Christian Stückl.

Christian ville visa det orimliga i att pesten var Guds straff, så i en ny scen sprang en pojke upp på altaret i kyrkan och skrek ut sin smärta och sorg. »Vilken Gud är det som straffar gamla, barn och oskyldiga med pesten? En sådan Gud vill inte jag tro på«, och sedan bröt pojken sönder korset. Men den förändringen gick inte obemärkt förbi. En av de katolska prästerna i byn startade en namninsamling mot regissören för att få honom utbytt och menade att Christian inte visade någon vördnad mot korset. Men Christian fick sitta kvar och i år ska han för fjärde gången regissera Passionsspelen. 

År 2010 drog passionsspelen en halv miljon besökare till den lilla byn Oberammergau. I år kommer halva byn, över 2000 personer, medverka i skådespelet på något sätt. Från Askonsdagen i mars förra året infördes det ett klipp- och rakningsförbud för alla skådespelare med undantag för de romerska och judiska soldaterna. Detta för att aktörerna ska passa in i sina karaktärer. Inga professionella skådespelare är tillåtna utan bara invånarna i byn. Alla bybor som är födda eller har bott i Oberammergau i mer än 20 år har rätt att vara med om de vill. Hela byn andas passionsspelen.

– Oberammergau är egentligen en rätt tokig by. Vi måste ju ha folk som kan sjunga och spela så därför satsar byn enorma resurser på musikövningar för unga. Jag tränar byn i teater en gång om året för att kunna ha skådespelare varje nytt årtionde, säger Christian.

Alla generationer i byn arbetar för att kunna uppföra det berömda passionsspelet. Christian är noggrann med att betona att spelet inte är katolskt utan att det tillhör byn, men så har det inte alltid varit. Fram till 1990 var man enligt reglerna tvungen att antingen vara katolik eller protestant för att få en roll i spelen, men i praktiken skulle man vara katolik. Christoffers egen farfar var nära att få rollen som Jesus, men en präst i byn hävdade att Jesus var katolik och därför skulle spelas av en sådan. Christoffers farfar var gift med en protestant och fick i stället rollen som översteprästen Kajafas. Under en repetition år 2000 övade en barnkör inför spelen. Christian hörde en ljuv barnstämma och tog fram pojken som sjöng och frågade vem han var. Pojken hette Abdullah och kom från ett muslimskt hem. 

– Han fick vara med och sjunga i pjäsen. Under sin uppväxt blev han allt mer intresserad av teater och i dag är han andreregissör för passionsspelet, berättar Christian. 

I år är det dags igen, i maj börjar spelen och de pågår till i början av oktober. För många är passionsspelet ett minne för livet och många reser från Sverige för att ta del av denna historiska tillställning. Spelet har levande bilder från gamla testamentet, en levande orkester och scenen står under bar himmel. Pjäsen är fem timmar lång med en paus i mitten för middag. Den börjar med Jesu intåg i Jerusalem och avslutas med att skådespelarna ropar:

– Han är uppstånden! 

Ja, han är sannerligen uppstånden. 

• Della
• Twittra