En av sommarens största psalmfavoriter är En vänlig grönskas rika dräkt, ibland enbart kallad »Sommarpsalm«. Säg den körsångare som inte sjungit den! Texten är skriven av poeten Carl David af Wirsén (f 1842). Han var i nära 30 år Svenska akademiens ständige sekreterare och en litteraturkritiker som envist bekämpade moderniteten. På 1880-talet uppstod planer på en ny psalmbok och af Wirsén invaldes i kommittén. Han skrev då flera psalmer, varav En vänlig grönska blev den verkliga pärlan. Fast det dröjde ända till 1937 innan det kom en ny psalmbok så att den kunde tas med.

Texten är lite speciell med sina tre olika teman. Vers 1–2 är en sommarvisa där poeten med många härliga bilder beskriver sommaren. Den mest originella är ordet »vänlig«, som genialt fångar den skira grönskan som möter oss i maj–juni. I vers tre kommer ett annat perspektiv: Sommaren är förgänglig men Gud och hans ord är av evighet (Jes 40:6–8); det må vi inte glömma.

Men om nu den tredje versen vänder psalmen till ett vemodigt allvar, skiftar det på nytt i vers 4–5 när poeten sjunger om vårt kristna hopp. Med orden ur Höga Visan, »min vän är min och jag är hans«, påminns vi om vårt eviga band med Gud. Därför bör vi ibland också sjunga v 4–5 i våra gudstjänster. Gärna med vers 1–3 i början och 4–5 som slutpsalm.

Den omtyckta melodin komponerades av Waldemar Åhlén, som i många år var organist i Jacobs kyrka i Stockholm. Den fanns klar på 1930-talet, dock togs den inte med i 1937 års psalmbok. Men den blev populär som körsång och när en ny psalmbok kom 1986 var den ett självklart val till af Wirséns sommar­psalm.

Åhléns tonsättning passar även till Psalm 712, O Gud, som skapat vind och hav. En del menar att man ska spara melodin enbart för Psalm 201, själv tycker jag att Psalm 712 lyfter betydligt, särskilt sommartid, när man sjunger den till Åhléns melodi. Prova gärna själv där du sitter, eller om du leder någon gudstjänst eller andakt i sommar, och se om du håller med mig.

• Della
• Twittra