Det är inte var dag jag börjar en ledare med att citera broder Tuck i Disneys klassiska tolkning av Robin Hood. Nu handlar det inte om skatteåterbäringen utan snarare känslan av att plötsligt ha tillgångar som man inte kunnat räknat med. Vilket är precis vad som hänt i samband med 2018 års bokslut.

Vad pratar jag om? Jo, låt mig förklara:

Vår förvaltning präglas av stor försiktighet och vi har under många år avsatt mer pengar än vad vi behövt för de anställdas pensioner. Vi har överskattat risken i vårt åtagande, vilket i slutändan har lett till att vi under många år bokfört en lite för stor så kallad pensionsskuld. Men ett litet fel, som upprepas år efter år, blir med ränta på ränta till slut en betydande summa. Vid årets bokslut framgick att vi har ett stort överskott i vårt pensionsåtagande. Därför har dryga 13 miljoner kronor nu i stället bokförts som eget kapital. Med revisorernas stöd rättar vi även 2017 års bokslut.

Vad innebär detta i praktiken? Först och främst att vårt konsolideringsmål är uppnått: vi har nu över 25 miljoner kronor i fritt eget kapital. Detta öppnar nya perspektiv, dels när det kommer till hur vi lägger budget, dels hur vi planerar insamlingsarbetet. Samtidigt får vi aldrig glömma att vi i första hand är helt gåvofinansierade och beroende av att det frikostiga givandet inte minskar. Om den positiva trenden i givandet skulle vända, är dessa miljoner snabbt förbrukade på löpande omkostnader.

Det vi nu vill är att med ännu större frimodighet ta oss an missionsuppdraget – både internationellt och här hemma i Sverige. Att få möjlighet att satsa ännu mer på pionjärmission och humanitära projekt. Det handlar till syvende og sidst om människors både materiella och andliga överlevnad. Till exempel kan vi nu gå in i långsiktiga projekt med större frimodighet. Vi kan lita på att insamlade medel efter hand täcker kostnaderna. Nya perspektiv och nya möjligheter. Till Kristi ära!

 

• Della
• Twittra