Det var inte förrän min man och jag började plantera olika sorters fruktträd som vi insåg hur många varianter av skadedjur och svampar det finns som kan angripa träden. Persikoträdet jag glatt mig extra över drabbades också och behandlades efter konstens alla regler.

Frukterna växte trots angrepp, och på grund av att jag inte ville gallra bland de få frukter vi hade bröts en gren, men som tur var gick den inte av. Snören och kirurgtejp fixade grenen och frukten mognade och åts upp.

Strax innan växterna gick in i vintervila pillade jag bort kirurgtejpen. Och häromdagen gick jag ut i växthuset för första gången på flera månader. Där står det lilla trädet, översållat av små, små knoppar som ska blomma lagom till påsk. Av förra årets skador syns inget. 

Tankarna fladdrar iväg där jag står vid trädet, förundrad över läkeprocessen. Medveten om att jag kommer behöva behandla trädet mot svamp även i år, tänker jag: Är det inte något liknande med oss människor?

Det mesta i livet handlar om relationer. Så är det i samhället i stort, och så är det i kyrkan. Bilden av att vi drabbas av skadedjur och svampar känns kanske inte så rolig och haltar givetvis. Men ingen av oss går genom livet utan att det bitvis skaver och gör ont.

Livet är komplext. Som människor möter vi många dimensioner av både oss själva och andra. Sår som tillfogats oss och som vi trott oss bearbeta kan plötsligt dyka upp i ett nytt sammanhang. Hela livet reflekterar vi över olika sidor hos oss själva och arbetar med vår egen person, samtidigt som vi fortsätter att interagera med andra människor. Ibland blir det konflikter mellan oss människor och i våra föreningar. Ofta önskar vi att alla bara var överens, men kanske skulle vi må bra av att landa i att livet sällan är så. Livet är inte »antingen eller«, utan oftast »både och«. 

Mitt persikoträd var – och är förmodligen fortfarande – drabbat av svamp, en gren var bruten. Ändå bar den grenen frukt förra sommaren. Fastan som vi precis gått igenom har med sina bibeltexter hjälpt oss till djupare reflektion över livets komplexitet. Teman som »prövningens stund«, »den kämpande tron« och »kampen mot ondskan« tydliggör att livet är mång-facetterat.

Påsken står för dörren och visar för oss hur allt blir återupprättat i Jesus Kristus. Än ser vi inte allt. Vi lever i en värld där Guds rike är här och nu, samtidigt som vi väntar på att det en dag ska komma i fulla mått. I denna tid av bristfällighet i våra egna liv och våra relationer med varandra får vi leva som trädet i växthuset. Skadade, blommande och fruktbärande – samtidigt.

Till påsk badar persikoträdet i ett hav av rosa blommor som instämmer i proklamationen på påskdagen: Kristus är uppstånden! Uppståndelsens liv blir synligt i min kropp och i vår gemenskap.

• Della
• Twittra