Globalt

Partnerkonsultation: Nu förstår vi varandra

Som vi berättade i förra numret blev enheten i Jesus Kristus synlig under EFS partnerkonsultation då representanter från fem systerkyrkor och ombud från EFS och Salt samlades på Hagabergs folkhögskola i början av maj. EFS internationella missionssekreterare Erik Johansson berättar tillsammans med ett par av gästerna om samtalen, utmaningarna och det fördjupade syskonskapet.

Det blev en god början, med gemenskap, i bön och med bibelläsning för att senare gå över i samtal och verksamhetsfrågor. Vi tog den goda smaken från både den andliga gemenskapen och jubileet med oss ini samtalen. Det hjälpte oss verkligen när vi kom till de mer konkreta frågorna, inte minst om ekonomi och projekt.

Värda att nämnas är de fyra korta föredragen: om ungdomskulturen i Sverige av Jonathan Janerheim, om missionssituationen i vårt land av Ingrid Lundström, Sylviya Anand från Indien som berättade om kyrkans mission under förföljelse och slutligen Temesghen Brhane från Eritrea, som delade sina erfarenheter om mediamission. De följdes upp av Stefan Holmström och Johanna Björkman som beskrev EFS roll som inomkyrklig rörelse mitt i det svenska samhället av idag. Detta resulterade i att en mängd frågor gällande identitet, civilsamhälle, utveckling, sekularisering, globalisering och sexualitet kastades upp i luften och fick landa i en saklig och god diskussion. Våra gäster fick en ökad förståelse om hur det är att leva i Sverige, och med denna insikt väcktes en längtan att be för EFS och stå med oss i våra utmaningar.

Samtliga internationella gäster vid partnerkonsultationenSamtliga internationella gäster vid partnerkonsultationen
Från vänster: Yonas Tesfaye, från Hope for Children i Etiopien, i samtal med Henrik Näslund och Kerstin Oderhem.Från vänster: Yonas Tesfaye, från Hope for Children i Etiopien, i samtal med Henrik Näslund och Kerstin Oderhem.

Konsultationen fortsatte med bilaterala samtal som bland annat berörde evangelisation, diakoni, möte med andra religioner samt mer konkreta gemensamma projekt.

En intressant upptäckt var att våra bilder av vad EFS är ter sig så olika. Vi ser ju oss som en liten rörelse. Men systerkyrkorna ser EFS som »den stora evangelisationsrörelsen«. Jag tror att det var mycket viktigt att vi fick lyfta dessa två bilder och ta del av varandras perspektiv.

Det viktigaste var nog trots allt ömsesidigheten. Att få se varandras behov och utmaningar. Och möta den äkta och ödmjuka viljan att hjälpa. De resurser vi har i Kristi kropp är gemensamma. Vi har ett ansvar att förvalta och fördela dessa gåvor.

Några av våra gäster gav uttryck för områden där vi i Sverige kan bistå, både med kunskap och ekonomiska medel. Alice Mtui från Tanzania berättade om social media i Afrika: »Social media innebär stora utmaningar för många av våra ungdomar, de kan helt enkelt inte hantera de frestelser och det förändrade umgänges­mönstret det för med sig. Vi behöver lära oss att använda dem för evangeliet, för att sprida god undervisning, uppmuntran och hopp. Vi kan inte bortse från det nya som drabbar oss – vi måste få kunskapen att använda det rätt.«

Temesghen Brhane från Eritrea, där kyrkan växer, men står inför många praktiska utmaningar sa: »Framför allt så har vi missionsbefallningen gemensamt. Vi förväntar oss hjälp med resurser för att kunna fullfölja den, men då inte bara ekonomiska sådan utan främst mänskliga. Vi saknar teologer och lärare så vi ser gärna att ni från de andra kyrkorna bistår oss med sådana. Men vi saknar också modern utrustning på våra seminarier, till exempel har vi nästan inga datorer.«

»Vi lever i ett ömsesidigt beroendeskap.« Så sammanfattade Joseph Bvumbwe från Malawi, vars land drabbats hårdare än vi kunnat ana av både torka och översvämningar och nu också är i akut behov av nödhjälp, situationen.