Fråga: Hur kan man tänka när ens barn eller barnbarn, som växt upp i kristna familjer, i vuxen ålder väljer att ta avstånd från den kristna tron? Det gör mig så väldigt ledsen.

Med vänliga hälsningar
från en farmor

Svar: Bara för att vi som föräldrar följer Jesus är det ingen garanti att våra barn kommer att göra det.

Varje individ har ett eget val, och vi som föräldrar behöver respektera det valet. Vi kan göra vårt bästa med att visa dem vilken väg som vi tror är bäst – ett liv med Jesus – men varje människa har ett ansvar för sitt eget liv. 

I Psaltaren 81:14 beklagar sig Gud: »Tänk om mitt folk bara ville lyssna på mig! Tänk om Israel ville följa mig och vandra på mina vägar!« Han visste att det skulle vara det allra bästa för dem. Gud, som själv är en pappa, förstår oss som föräldrar då våra barn går en annan väg än vad vi önskar. Därför kan du som förälder ALLTID berätta för Gud hur du känner dig, om den sorg du upplever i detta. Han förstår oss fullt ut.

I Lukas 15 berättar Jesus om ett barn som vände sig bort från sin pappa och gick sin egen väg: »Den förlorade sonen«. Det handlar alltså om ett barn som valde att leva ett annat liv än vad föräldern önskade. Fadern tillät honom att gå, även då det tog emot. Men man kan förstå det som att Fadern fortsatte vänta och längta efter sin son. Och när sonen kommer tillbaka ställer han till med en fest. Pappan »stängde inte dörren«.

Så kan vi som föräldrar också förhålla oss till de av våra barn som väljer att gå en annan väg än vi gör. Vi kan alltid ha en dörr öppen för dem och behålla en relation till dem. En relation där samtal är möjligt. Samtal som kan handla om både vad de tror och vad vi tror och om livet i allmänhet.

Vi kan dessutom fortsätta uppmuntra det vi tror att Gud lagt ner i dem och som han tänkt med deras liv, och därigenom fortsätta att få vara »coacher« till dem, så de fortsätter att växa i sina gudagivna gåvor.

Vi har också alltid möjligheten att be för våra barn. Pappan gav inte upp om sin son, utan spanade efter honom. På samma sätt kan vi fortsätta vänta på våra barn, vänta på att de ska förstå hur bra det är hemma. Hemma hos pappa Gud.

Så, fortsätt ha en öppen relation till ditt barn, där ni kan samtala med varandra och där du kan uppmuntra det Gud lagt ner i deras liv. Men fortsätt också att be för dem.

Du kan använda Salomos ord från 1 Kungaboken 8:57–58, här lite omskrivna: 

Må Herren vår Gud vara med våra barn, så som han har varit med oss fäder. Må han inte överge dem eller lämna dem utan vända deras hjärtan till sig, så att de alltid går på hans vägar och håller fast vid de föreskrifter som han gett till oss alla.

• Della
• Twittra