Året är 1519. Luther har kommit igenom och upptäckt evangeliets radikalitet. Vad händer? 1520 blir reformationens stora genombrottsår. Fylld av upptäckten skriver Luther tre av reformationens viktigaste skrifter som på olika sätt uttrycker och drar konsekvenser att frälsningen är Guds verk: En kristen människas frihet, av många ansedd som reformationens teologiska pärla, som på ett enkelt och radikalt sätt förkunnar evangelium och goda gärningar som dess frukt. Kyrkans babyloniska fångenskap, där han lyfter fram att sakramenten, dop och nattvard, är ett uttryck för evangelium – en uppgörelse med kyrkans sakramentslära som i praktiken hade blivit en form av gärningslära, samt Till Tysklands kristna adel, som handlar om det allmänna prästadömet – alla troende och döpta är Guds tjänare och medarbetare.

Några år senare, 1523, skriver Luther Jesus var född jude där han bland annat tar avstånd från sin samtids omfattande förföljelser av judar. Istället lyfter han fram att de ska erbjudas evangelium och uppmanar de kristna att vara goda mot sina judiska grannar. Judarnas heliga skrift, Gamla testamentet i Bibeln, handlar egentligen om Kristus.

Vad sker när en människa verkligen grips av evangelium? Några saker lyfts fram i de skrifter av Luther som jag nämner ovan. Den kristne får i Kristus en ny frihet och kan därför tjäna sin medmänniska utan att se det som förtjänst. Hon ser sakramenten som Guds goda gåvor och sitt vardagsliv som en gudstjänst inför Gud. Sedan har vi det intressanta förhållandet att Luther år 1523, driven av evangelium, kunde gå emot den samtida allmänt utbredda rasismen mot judarna. Om frälsningen är av nåd och den kristne är en förlåten syndare finns det absolut ingen grund för kristna att se ner på eller förfölja andra människor.

Åren går och en äldre Luther har påtagliga problem med sin hälsa. Han har även ekonomiska problem – det var ingen lysande ekonomisk karriär att vara reformator. Hans optimism kring judarnas omvändelse till Kristus hade visat sig vara ogrundad. I sin frustration och vrede författar han en skrift som de allra flesta önskar att han aldrig skrivit: Judarna och deras lögner. Här uppmanar han furstarna att gå mycket hårt åt judarna. Luther hade här fallit tillbaka till sin samtids negativa syn på judarna. Det var bara det att skriften utifrån Luthers sällsynt skarpa penna och position som tysk hjälte kom att få ett starkt inflytande. 400 år senare användes den av nazisterna i Tyskland som en del av legitimeringen av förföljelsen av judarna. Det fanns dock en tydlig skillnad mellan nazisternas och Luthers syn på judarna. För nazismen handlade det om rasism: antisemitism. Luther däremot såg det som en religiös fråga. Han hade inga problem med judar som blivit kristna, samtidigt som han öste galla över judar som inte omvänt sig. Luther har använts av rasistiska antisemiter, men hans ståndpunkt var inte antisemitisk. Trots detta finns inget försvar för Luthers ståndpunkt.

Han blir här en illustration av en av punkterna i sin egen teologi: även den kristne är en syndare. Det innebär bland annat att hon kan falla tillbaka till ståndpunkter som egentligen är oförenliga med kristen tro och etik, samt att hon kan vara fatalt blind för problem med egna ställningstaganden.

• Della
• Twittra