Recension. Det sägs ofta och med stor rätt att det viktigaste arbetet i den kristna församlingen sker på lokalplanet. Inspiration, samordning, teologiska riktlinjer med mera mår bra av att ha förankring i centralt ledarskap och centrala beslut. Men det är lokalt som mötet mellan människor sker, gemenskaper formeras, unga ledare ges plats och många av de centrala besluten förverkligas. När en kristen rörelses historia ska skrivas, betyder det sagda att det rimligen är viktigt att inte tappa bort det lokala perspektivet. Och detta lokala perspektiv ser olika ut beroende på den bygd eller det sammanhang som studeras.

Med dessa reflektioner i bakhuvudet börjar jag läsa förre missionsföreståndaren Birger Olssons översikt i boken EFS i Nordingrå från församlingsrörelse till en församlingsrörelse. Nordingrå ligger i sydöstra Ångermanland ut mot kusten mellan Härnösand och Örnsköldsvik. Området är i hög grad gammal jordbruksbygd uppdelad i en rad mindre och större byar. Industrialiseringen kom i slutet av 1800-talet och sammanföll med en påtaglig befolkningsökning som nådde sin kulmen ungefär 1920. Sedan har folkmängden stadigt minskat och mer än halverats. I dag bor lite mer än 1 500 personer i det som en gång var Nordingrå socken. Ända sedan medeltiden har kyrkan haft en viktig roll i sockenbornas liv.

I detta område har EFS funnits sedan 1890-talet. Det tycks ha börjat med en kristen ungdomsförening som anslöt sig till EFS, och det stora genombrottet för EFS i bygden kom med en omfattande väckelse åren 1911–1912. När EFS var som störst fanns tio bönhus och lika många föreningar fördelade över området. I dag finns en gemensam EFS-förening för hela området.

I sin bok ger Birger Olsson en väl underbyggd skildring av EFS arbete i Nordingråbygden under drygt etthundra år. Han har läst protokoll, intervjuat folk, forskat i arkiv och i sitt eget minne. Resultatet har blivit en lättläst och instruktiv bok. Lärorik inte bara för dem som har sin förankring i bygden utan även för andra. Bönhusen har en central plats i skildringen; kanske för att de är så konkreta, påtagliga – och naturligtvis betydelsefulla både för byn och för gemenskapen. Men också för att de går att avbilda. Över huvud taget bidrar bokens många bilder till att höja dess läsvärde.

Att ta del av EFS historia utifrån ett begränsat område – inte bara en förening – väcker många tankar. Det kan handla om så skilda företeelser som väckelsens avgörande betydelse, eldsjälarnas centrala roll, bygdens karaktär och dess avspegling i den kristna församlingen. Det kan också handla om vilken roll konflikter – inte sällan personbundna – har på den kristna gemenskapen som helhet. Och det kan handla om föreningars och sammanslutningars värde för fostran av ledare och fora för gemensamma intressen (inte minst sång och musik). Listan på EFS-pastorer/präster och missionärer med rötter i Nordingrå i slutet av boken är här talande.

När Birger Olsson skriver om EFS i Nordingrå, gör han det utifrån en personlig koppling både till socknen och till EFS. Det ger extra färg åt skildringen och tyngd åt historien. Här finns erfarenheter att lära av och insikter att fundera på – också för den som inte är från Nordingrå.

 

• Della
• Twittra