När jag skriver detta har Ryssland precis invaderat Ukraina. Vi är många som ropar till Gud om fred. Jag ber och hoppas att situationen i Ukraina är en helt annan när du läser den här texten men anar att det kanske inte är så. Och det är ju inte bara i Ukraina vi ser våld, skräck och mänskligt lidande, även om det för tillfället är den konflikt som nog upptar största delen av våra tankar.

I det här numret samtalar Mia Ström, Erik Johansson, Martin Alexandersson och AnnaHelena Lindberg om kyrkans roll och uppdrag, särskilt i tider av kris. Samtalet skedde med pandemin som bakgrund, men det finns tankar och frågor där som jag tror är minst lika aktuella för oss nu även om pandemin (förhoppningsvis) har ebbat ut när du läser detta. Ta gärna med dig de frågor som lyfts in i ditt lokala sammanhang.

Under 2022 kommer Budbäraren att fokusera på temat leva mission. Leva mission är ett av EFS uppdragsord som utgör en triad tillsammans med växa i lärjungaskap och forma kristna gemenskaper. Jag vet inte vad orden leva mission väcker för reaktion i dig. Kanske känner du en glädje och förväntan över att få leva mission. Kanske är leva mission något som du känner att du redan gör, eller så väcker det en känsla av obehag och prestation hos dig.

För mig för temat tankarna till Paulus ord i Första Korinthierbrevet 3:6–7:
»Jag (Paulus) planterade, Apollos vattnade, men Gud gav växten. Varken den som planterar eller den som vattnar betyder därför något, utan endast den som ger växten, och det är Gud.«

Gud söker människor, och det är Hans verk vi längtar efter att se. I det fantastiska som Gud gör får vi vara Hans vänner och medarbetare. Får vi det perspektivet rätt så kan vi utmana oss själva, våga påbörja ett samtal, dela evangelium och be för någon, utan att vi fastnar i tankespår om att det handlar om vår prestation. Det finns en frihet i att vara den som vattnar eller planterar eftersom vi känner Honom som ger växten.

• Della
• Twittra