En influenser skrev på sin blogg för en tid sedan: »Jag har bara en sak att säga just nu, jag måste ha så dålig karma! Jag är inne i en sådan period där inget går bra.« Hon berättar sedan om allt som gått henne emot. Slutsatsen i bloggen var att nu var det dags för henne att gå ut på stan och göra goda saker som att bjuda på kaffe och pepparkakor för att vända på sin karma. Och hon är inte ensam om detta sätt att se på tillvaron. Den gamle Beatlesmedlemmen John Lennon skrev 1970 en stor hit som hette »Instant Karma« som handlade precis om detta.

Talet om karma och karmas lag har sitt ursprung i österländsk religion och filosofi. Karma handlar om orsak och verkan. Om en människa gör goda saker samlar hon på sig god karma, vilket enligt till exempel buddismen framför allt har betydelse för vad hon kommer att återfödas som. I västerländsk tappning av karmas lag, som till exempel John Lennons, har man gjort lite mer av »snabbkaffetolkning« av den. Det jag gör kommer att leda till följder i mitt liv här och nu.

Någonstans finns en sanning i tanken bakom »karmas lag«, även i snabbkaffeversionen, eftersom det handlar om orsak och verkan. Om en person handlar på ett riktigt dumt och elakt sätt och sedan själv drabbas av sitt onda tilltag säger vi att synden straffar sig själv. På motsvarande sätt kan också vissa goda gärningar – som exempelvis en hjälteinsats som media uppmärksammar – leda till omedelbar belöning för den som utfört dem. 

Eftersom denna typ av bekräftelser finns, är det lätt att dra ut linjerna till hela livet. När en människa fått vara med om något riktigt fint kanske hon ställer sig frågan: »Vad har jag gjort för att förtjäna detta?« När någon drabbas av en olycka ställs kanske frågan: »Vad ont har jag gjort för att drabbas av detta? Vilken synd ligger bakom att jag drabbas?«

Intressant nog kommenterar Jesus denna typ av frågor vid ett par tillfällen. I Lukas 13 kan vi läsa Jesu kommentar till två tragiska händelser i hans samtid, en grupp människor som blivit dödade av Pilatus och Siloatornet som rasade och dödade arton personer. I Johannes 9 svarar Jesus på frågan från lärjungarna om orsaken till att en man de möter hade varit blind sedan födseln – var det han eller hans föräldrar som hade syndat? Den uppmärksamme läsaren ser att det är en självklar förutsättning för lärjungarna att det finns en direkt koppling mellan mannens blindhet och en synd hos någon. Men Jesus avvisar tanken direkt: »Varken han eller hans föräldrar har syndat« (Joh 9:3). I stället talar Jesus om det som ett tillfälle för Gud att verka. 

Även i Lukas 13 avvisar Jesus den direkta kopplingen mellan synd och olycka eller lidande. När han talar om de drabbade säger han: »Tror ni att de var värre syndare än alla andra …?« (Luk 13:2; se även vers 4). Jesus avvisar den direkta koppling som vi genom olika varianter av »karmas lag« så lätt sätter upp. I stället förutsätter Jesus den generella koppling mellan synd och olycka som enligt Bibeln finns. Genom att synden kom in i världen finns olyckan och det onda som ständiga risker och villkor för livet. Men just därför att synden finns i världen, finns den också i var och en, och det är bakgrunden till vad Jesus säger i fortsättningen: »Nej, säger jag, om ni inte omvänder er ska ni alla mista livet, precis som de« (Luk 13:5). Här säger Jesus att alla egentligen förtjänar att få ett Silotorn över sig, underförstått om man skulle se till vad vi har i våra hjärtan. Det här säger han till lärjungarna vars liv för tillfället gick ganska bra. Det betyder att den riktiga reaktionen – oavsett om olyckan hotar eller om livet går bra – är att omvända sig.

Ja, kanske behöver vi påminnas om omvändelse allra mest när livet går som på räls eftersom vi då löper de största andliga riskerna. Den som är i nöd kan lättare komma ihåg att vända sig till Gud. Men synden är djupast sett inte att vi gör onda handlingar – även om det givetvis är synd – utan att vi själva tar den plats som tillkommer Gud i våra liv. Det tar sig bland annat uttryck i att när allt går väl är det lätt att börja samla på framgångarna som välförtjänta meriter och jag gör mig själv till mitt livs centrum. Det tar sig också uttryck i att vi börjar se ner på andra som inte lyckas lika bra och vi blir lika den farisé Jesus berättar om i Lukas 18 som gick upp till templet för att be. Hans bön var en välformulerad meritlista som visade att han egentligen inte ansåg sig behöva Gud.

Slutsatsen blir att vi behöver frälsning. Det är precis det som påskens budskap handlar om. Ett alternativt sätt att uttrycka påskens budskap skulle kunna vara att Jesus låtit alla världens Silotorn rasa över honom. Han förtjänade inte att dö men valde att dö i vårt ställe – att ta det vi förtjänade, våra Silotorn. Vi däremot som förtjänade att dö fick vad vi inte förtjänade – att leva. 

Omvändelsens budskap är erbjudandet att inte låta »karmas lag« få sista ordet i våra liv. Visst kan budskapet om omvändelse verka som en nollning för oss, speciellt när det som i Lukas 13 riktas till oss även när allt går väl. Och det är sant – det är en nollning – men en nådefull och fantastisk nollning! Jag får glömma mig själv och se på Jesus.

Om jag lever i omvändelse kommer jag när allt går väl i livet att vila i att det är en Guds nåd, och jag behöver då inte hamna i självrättfärdighetens merittänkande som alltid automatiskt börjar se ner på andra som inte lyckas lika väl. När det går mig illa, kommer jag att veta att detta inte är Guds straff över mitt liv. Vi lever ännu inte i paradiset. Olyckan kommer inte att ha sista ordet. Det har Jesus.

Omvändelse innebär att vända sig från sitt eget till det som Jesus ger. Omvändelsens väg är därför alltid kort. Det är att vända sig till honom som gått den långa vägen upp på ett kors i mitt ställe. Det är något helt annat än karmas lag. Det är nåd! 

• Della
• Twittra