Skriften allena – ett av dessa reformatoriska begrepp som vi gärna upprepar i tid och otid. Men tar vi detta påstående på allvar? Vad har det för betydelse i dag – i den ständigt pågående förändring som vår kyrka upplever? Skriftens betydelse är något vi bär med oss redan från apostlarnas och de tidiga kyrkofädernas bibelsyn, till exempel uttrycker Johannes av Chrysostomos (347-407) det mycket tydligt:

»Jesus kallade Skriften för dörren. Den leder oss till Gud och öppnar Gudskunskapen, den låter fåren komma in, den vakar och ser till så att inga vargar kommer in. Som en säker port stänger den ute heretikerna och låter oss få all trygghet som vi kan önska och låter oss inte gå vilse.«

Nu har vår rörelse, precis som resten av kristenheten, en tendens att hänge sig åt bibelsynsdebatter. Ibland är dessa både behövliga och uppbyggliga, men oftast tyvärr bara destruktiva. Detta i en tid då det ständigt reses nya Babels torn utifrån vår forskning och våra enorma framsteg. Ormens urgamla budskap »har Gud verkligen sagt …« och »ni kommer visst inte att dö« basuneras ut i alla tillgängliga mediekanaler.

Låt då vi som ömsom kallar oss väckelse-
rörelse, Jesus-rörelse, missions-rörelse och Bibel-rörelse i Svenska kyrkan vara just allt detta vi utger oss för att vara. För om vi drar ut linjen från kyrkofäderna via reformationen till vårt eget arv i den stora 1800-talsväckelsen, blir uppgiften tydlig – att i vår tid av förändring peka på reformationens »Skriften Allena«.

• Della
• Twittra