Petter Alin, 27 år, tar en kort paus från gosandet med nyfödde sonen Levi för att dela med sig av sin musikaliska resa med Budbäraren – från att ha blivit mobbad för sin tro i högstadiet och använt musiken som ett stödjande bollplank, till att reflektera Gud genom sin kreativitet.
Idag frilansar Petter som musiker och arbetar som musikledare i församlingen som han föddes in i – Betlehemskyrkan i Stockholm. Men hjärteprojektet stavas Jeremia och bjuder på: »Music that moves you. Music that makes you move.« (Musik som berör dig. Musik som gör att du rör på dig)
– I Bibeln kallas Jeremia ibland för »den gråtande profeten.« Han gråter för att han ser allt som gör ont i världen och allt som gör ont i hans eget hjärta. Sen pekar han ändå på hoppet och på Gud. Och det tänker jag att jag vill göra med musiken som jag skapar med jazzbandet Jeremia. Det som berör mig och får mig att gråta, kanske kan beröra någon annan och få någon annan till tårar, säger Petter.
Igenkänningsfaktorn är hög när Petter läser mellan raderna i profetens bok. Han känner igen sig i sorgen, i frustrationen och i besvikelsen.
– Jag var väldigt ensam som ung kristen och under högstadiet blev jag retad och mobbad för min tro. I årskurs sju var det några i nian som kastade en papperskorg på mig och ropade Jesus efter mig i korridorerna. Under den här tuffa perioden var musiken väldigt viktig för mig. Den väckte en massa känslor och hjälpte mig att bearbeta mina tankar.
När Petter kom in på musikgymnasiet Rytmus bad han om att få kristna klasskamrater. Guds gensvar till bönen var åtta nya vänner som han fick dela sin tro med i vardagen och utanför familjehemmet. Tonåren präglades även av konfirmations- och Livskraftsläger och av att navigera sig igenom ett hav av musikstilar och uttryck, för att slutligen landa i en eklektisk musikalitet.
– Elgitarr är mitt huvudinstrument men jag har även spelat trumpet och piano och stilar som pop, gospel, rock och jazz. Jag tror dock att min största gåva är musikaliteten i huvudet – att kunna se helheten, arrangera och jobba i ensemble.
Musikkollektivet Jeremia föddes 2018 efter att Petter bestämde sig för att färdigställa och spela in ljudspåren som gång på gång spelades i hans huvud. Musiken skrev han mestadels hemma, men även i en gammal radiostudio i Betlehemskyrkans källare. Den första ep:n »Live at Vasakåren« släpptes i februari 2019 och består av tre instrumentala låtar som tar med lyssnaren på en spännande, drömmig och vemodig promenad i tankarnas trädgård.
– Jag vill reflektera livet i sin helhet med musiken. I bland annat jazz pratar man om tension och release som grundpelare – alltså uppbyggandet av musikalisk intensitet som så småningom löser upp sig. Livet kanske inte alltid löser upp sig i C-dur och därför har jazzen, som är lite mer nyanserad än ett snällt ackord, en förmåga att fånga även de känslorna som man ibland vill undvika, och det uppskattar jag.
Låttitlarna är inspirerade av Bibeln – The man who owned too much, My name is legion och State of loneliness.
– Jag hoppas att Gud återspeglas i musiken. Jag försöker fånga vissa känslor som leder mina tankar till Gud. På samma sätt kanske det kan få beröra någon annan och leda deras tankar till Gud.
Bandets första internationella turné genomfördes i Addis Abeba i Etiopien. Sju konserter betades av på fyra dagar inför fullsatta lokaler med över 3000 jazzentusiaster.
– Det var lovsångaren Dawit Getachew som bjöd dit oss efter att Maria Smeds hade spelat upp vår musik för honom. Det var fantastiskt att koppla med människor från en annan kultur genom musiken.
En av de första turnéerna blev även bandets sista innan pandemin slog till. 2020, som egentligen skulle tillbringas på scen i olika livekonstellationer, ägnades i stället åt att producera och spela in ytterligare nio låtar som släpps som tre ep:s under 2021.
– När vi spelade in den första ep:n bestod bandet av tio musiker, den här gången var vi över tjugo musiker. Jag har jobbat länge med låtarna och bjudit in begåvade instrumentalister och hoppas att folk blir berörda när de hör musiken. Men för mig är målet med skapandet uppfyllt redan när jag sitter och skriver.
MEST KOMMENTERAT
Hallå där Helena Eriksson …
EFS breddar stödet till Östafrika
Tuff verklighet för återvändare i Irak
Växa upp utan att växa bort
Vem är präst – egentligen? Om det allmänna prästadömet