Det är full fart vid Mekane Yesus-seminariet (MYS) när Ebisse Gudeta tar oss på en promenad genom campuset i Addis Abebas gassande sol. Elever med ansiktsmasker går till och från sina lektioner. Dr. Bruk Ayele, som är ordförande vid seminariet, passerar förbi med gäster från Tyska Lutherska Bibelstiftelsen. Gudetas telefon ringer oavbrutet och professorerna är många som kommer med sina ärenden till henne. Samtliga blir väl bemötta.

– De hälsar artigt men man vet aldrig vem som faktiskt är för eller emot mitt ledarskap, säger Ebisse Gudeta när de har passerat.

40-åringen syftar på posten som rektor vid den teologiska avdelningen på fakulteten. Missnöjet lät sig inte dröja när hon år 2020 blev tillsatt som den första kvinnliga rektorn. Men Gudeta har aldrig tvekat på att det är Gud som har banat vägen för henne. Redan i barndomen pekade han på att hon var kallad, berättar hon, och tar oss på en resa ner i minnesfältet.

– Vi hade bara en bibel i huset och den tillhörde min mamma. Den förvarades alltid i ett skåp och var inlindad i en duk. Jag brukade smygläsa ur den så fort mamma lämnade huset. Min hunger för Guds Ord började tidigt.

Gudeta var med i kyrkans kör i Nakamte, Wollega, där hon växte upp. Hennes mamma var hemmafru och hennes pappa arbetade som lärare och försörjde hela hushållet som bestod av 15 personer, inklusive fem familjemedlemmar. Som förstfödd fick hon axla många av hemmets sysslor och när mamman insjuknade blev bördan desto tyngre. Studierna byttes ut mot städning och matlagning. Gymnasiebetygen höll inte ända in i universitetet. Hon älskade skolan så detta var en stor sorg. Gråtandes vände hon sig till Gud om vägledning.

I samma veva hade församlingen i Nakamte öppnat upp en ettårig bibelskola på kvällstid för medlemmar som tjänade volontärt. Totalt 86 elever deltog, alltifrån läkare till studenter.

– Det gick så pass bra för mig att jag fick utmärkelsen »bäst i klassen« och belönades med en stor bibel. Lärarna rekommenderade mig som studiekandidat till MYS i Addis Abeba, men mina föräldrar hade ju inte råd att finansiera studierna, förklarar hon och fortsätter:

– Men samma dag hade byn samlats hemma hos oss för att be. Kvinnan som ledde bönen bad mig läsa upp Uppenbarelseboken 3:8 »… Och nu har jag öppnat en dörr för er, som ingen kan stänga …« När jag läste orden var det som om en elektrisk kraft chockade hela min kropp. Herren försäkrade mig att han hade öppnat en dörr som varken ekonomiska brister eller kyrkliga ledare kunde stänga. 

Dagen därpå bad Gudeta synodledarna om ett rekommendationsbrev som hon skulle skicka till fakulteten – det blev vägen in i den prestigefyllda världen av studier. 

– Jag läste utbildning i ledarskap i två år. Mina klasskamrater var till majoriteten män och jag blev ofta hånad för att jag tillbringade mycket tid i biblioteket. De menade att jag ändå aldrig skulle få ett värdigt arbete.

Gudeta rabblar noggrant upp varenda avlagd examen – kandidatexamen i teologi, masterexamen i interkulturell teologi och en doktorsexamen – och vartenda antagningsprov som säkrade henne flertalet stipendier. Allt som ett kvitto på hennes kompetens.

Under 2005 anställdes hon som koordinator för kvinnodepartementet på Synod-nivå i hemstaden Nakamte. Arbetet bestod av att besöka församlingar i hela landet och att utbilda kvinnor i olika ämnen som osunda traditionella seder, kvinnors roll i kyrkan och i samhället, samt jämställdhet. Efter att ha arbetat i ett och ett halvt år sökte hon en ledig tjänst på Theological Education Extension (TEE). Det är en utbildning för dem som inte har råd eller tid till att fullfölja en teologisk utbildning vid en bibelskola eller ett seminarium, men som kan studera i sina hem. Hon var den enda kvinnan bland de sökande och år 2007 anställdes hon som kursförfattare och programkoordinator.

– Läroböckerna var skrivna ur en västerländsk kontext och skapade ett gap mellan teoretisk kunskap och praktisk applicering. Min vision var således att »afrikanisera« läroplanen. Jag ville även uppmuntra kvinnor att ansluta sig till TEE när vi turnerade runt synoderna. 

2009 gifte sig Gudeta och samma år fick hon ett stipendium för att skriva sin Master i Tyskland. Det är inte förrän hon hamnade utanför sitt etiopiska sammanhang som hon insåg att hennes kallelse skulle fullbordas i Etiopien. 

– Jag studerade interkulturell teologi och min uppsats handlade om hur man behåller sin kulturella och religiösa identitet i ett främmande land. Jag studerade etiopier. Deras liv var relativt bra i Tyskland men de mådde psykiskt dåligt och dagdrömde om Etiopien.  

Idag har hon två söner tillsammans med sin make som för tillfället bor i USA. Även i Gudetas familj har den stora frågan varit: att bo kvar i Etiopien eller följa »den utländska drömmen«. Tanken om att uppfostra barnen utomlands lockade dock inte. 

Familjen har tilldelats en lägenhet på campuset i MYS och när Gudeta bjuder in till lunch märker man att det är här hon pustar ut. Den annars formella stilen och sammanhållningen bryts av när Gudeta tar av sig taxklackarna och förhandlar om klistermärken med sönerna, 8 och 5 år gamla. Utan att klaga lyfter hon det stora lasset som vilar på hennes axlar – arbetet, barnen och studierna som hela tiden går i ett. Och än mer blev det efter att hon lämnade in det sista utkastet av sin doktorsavhandling som avlades vid VID Universitet i Stavanger i Norge 2019.

– Jag anställdes som rektor vid den teologiska avdelningen på seminariet år 2020. Många synodledare blev chockade och tänkte att jag inte skulle klara av det. Traditionen i vår kyrka är oftast att kvinnliga teologer samordnar kvinnodepartementet, men mitt fokus har alltid varit bredare än så. Mina studier har inte avhandlat kvinnor, utan ämnen som ledarskap, utbildning och mission. 

MY har röstat för att varje beslutsfattande organ i kyrkans styrningsstruktur ska ha en representation av 40 procent män, 40 procent kvinnor och 20 procent ungdomar. Gudeta menar dock att fördelningen må se bra ut på papper, men att den motarbetas i praktiken. 

– Det har varit omöjligt att genomföra denna policy eftersom det krävs en kandidat- eller masterexamen för att kvala till dessa platser. Synoderna har inte kunnat förbereda det antal kvinnor som behövs för dessa positioner i kyrkan och därför har kvinnor varit, och är fortfarande, underrepresenterade i styrelsen för kyrkans organ på alla nivåer, såväl som i fakulteten.

Gudeta är ännu den enda kvinnliga läraren på fakulteten, men i juni tog de emot tre kvinnliga masterstudenter som kan söka lärartjänster. Det är ett steg i rätt riktning, menar hon. Vi avslutar vårt samtal samtidigt som hon reflekterar över sin egen studietid vid fakulteten – hur hon trots en ryggsäck med examensbevis ändå måste bevisa sin kompetens för att accepteras. 

– Utmaningarna började redan när jag studerade och har följt mig i karriären. Det finns en nedlåtande syn gentemot kvinnor överlag och inte minst kvinnor som arbetar, säger hon och fortsätter:

– Den största utmaningen för mig har dock varit att hålla tal. Som en etiopisk kvinna uppfostrade min mamma mig till att vara tyst när vuxna och särskilt män talade. I vår kultur tolkas det som respektlöst om du tittar i ögonen på en äldre person eller en man när du talar. Jag tycker om mitt arbete och är tacksam till Herren för chansen. Jag ber mycket när jag måste hålla ett tal eller predika. Men Herren är källan till min styrka och jag lär mig varje dag. 

• Della
• Twittra