Som barn hade Amanda Bengtsson lätt för att dagdrömma bortom klassrummets fyrkantiga tillvaro. Som vuxen har hennes fantasivärld fått liv i barnboken I en helt vanlig skog.

– Boken är inspirerad av hur det var när jag hade det tråkigt i skolan eller när jag kände mig ensam. Då tänkte jag att det satt en person på min axel och kommenterade saker.

I I en helt vanlig skog får läsaren följa med Majvor på äventyr – hon har nämligen en liten, liten skog på sitt huvud.

Amanda har målat och skapat så långt tillbaka i tiden som hon kan minnas. Men kreatörens ofrånkomliga dilemma – »är detta bra nog« – har legat som en stötesten. Tills bokförlaget Leopard Förlag nappade på hennes första offentliga inlägg, en illustration, i Facebook-gruppen »Skapargäris«.

– Det låter ju helt drömlikt hur det gick till, men det var nog mest tur, säger Amanda Bengtsson.

Allt tvivel till trots, skickade Amanda ett manus till bokförlaget. En text som hon hittade i ett tre år gammalt block. Enligt henne var det »det mest knäppaste som hon kunde komma på« när hon satt uttråkad under en föreläsning på universitetet.  

Två år, mycket tålamod, slit och disciplin senare, sitter hon med boken i handen.

Illustrationerna i boken påminner om den gröna skogen som ligger som en vacker siluett bakom Amandas balkong i Skärholmen i södra Stockholm. Naturen har alltid haft en speciell plats i hennes liv.

– Miljöer över huvud taget fascinerar mig. Jag tycker det är inspirerande att vara i Skärholmens centrum till exempel, med starka intryck och människor från olika kulturer. Olika färgkombinationer och barn kan också sporra min kreativitet.

Hon tänker tillbaka på sin uppväxt i Zimbabwe där hon bodde i fyra år med sina föräldrar som var missionärer. De åren har också format skapandet. Som ensambarn utsattes hon ofta för främmande situationer och blev sin egna fasta punkt.

– Jag har ganska lätt för att komma ihåg hur jag tänkte och kände när jag var liten. Vi flyttade en del under min barndom och jag har alltid haft många nya människor runtomkring mig. Då använde jag fantasin i situationer som var nya eller där jag inte kände mig hemma.

Med I en helt vanlig skog vill Amanda skapa en värld fri från vuxnas pekpinnar, och uppmuntra barn till att använda den fantasiförmåga som de redan besitter. Genom årens gång har hon stött på både uppmuntrande och snäva syner kring det här med att få utlopp för sin kreativitet.

– Man ska akta sig för att se ner på det estetiska. Det är inte livsavgörande med några dekorativa kuddar, men förmågan att se vackra saker är inte bara att »piffa« – det är en avspegling av Guds syn på skönhet. Gud kunde ha skapat världen superpraktisk och svartvit, men Han valde att sätta färg på tillvaron. 

• Della
• Twittra