Täljehallen i Södertälje kläddes, i stället för sin sedvanliga basketutrustning, i årskonferensens färger. Sporthallen var uppfylld av ledorden Älskad Rustad Sänd och feststämningen fångades upp av de tygvepor som ramade in lokalen. På golvet stod 74 bord utplacerade där fem, sex personer samlades kring vardera. Så firades det gudstjänst.

Syftet med den annorlunda möbleringen var att öka mötet mellan människor, snarare än ett gudstjänstfirande från scenen. Kring borden gavs tillfälle att samtala om bibeltexter, be för varandra, träffas över generationsgränser och dela med sig av sådant Gud gjort i ens liv.
– I fredags delade vi livet och i dag delade vi bönen med dem vi satt med kring borden, det tycker jag har varit riktigt härligt! Det blir ett möte med varandra och med Gud, på ett annat sätt än i de vanliga bänkraderna, berättar Henrik Näslund, distriktsföreståndare i EFS Norrbotten.

Budbäraren lät Henrik, tillsammans med Jennie Hallgren, Elisabeth Sandlund och Hans Dahlén, samtala om gudstjänstutformningen.
– Det är uppenbart att någon har tänkt till, det var inte bara bord för syns skull utan de användes, säger Elisabeth Sandlund från S:ta Clara i Stockholm.
Samtalet fortsatte där åsikter delades och de var överens om att när så många människor samlas till en gudstjänst måste alla bjuda till och kliva ur sin bekvämlighets-zon. Att hitta en gudstjänstform som ingen stöter sig med är omöjligt, menar de. Däremot råder delade meningar kring vad som främjar tillbedjan och vad som stör.
– För mig kan kör eller orkester i ett möte bli show, för andra är det ett lovsångsband, säger Jennie Hallgren, präst i EFS i Vikbolandet.
– Att sitta vid ett bord med fem andra som du kanske inte känner tycker jag kan göra det svårt att fokusera, jag är van vid att kunna rikta blicken mot altaret. Det är viktigt vart vi fäster blicken, även om Gud förstås finns överallt, säger Hans Dahlén, som nyligen börjat sin prästtjänst i EFS-kapellet i Lund.
– Jag personligen älskar lovsång, men har hört vänner som beklagade sig över att vi inte fått sjunga Med Gud och hans vänskap på det vanliga sättet. Den nya varianten är fin, men här är massor av människor som sjungit den gamla varianten gång på gång så varför kan vi inte fortsätta göra det? säger Elisabeth, som refererar till sin arbetsplats på tidningen Dagen där lovsång alltid varit ett känsloladdat debattämne.

Utifrån sina tidigare erfarenheter av gudstjänstfirande gemenskaper gled samtalet vidare. Avslutningsvis sa Henrik:
– Jag uppskattar hur bönen har fått ta plats i mötena på ett fint sätt. Det gör något i lokalen när vi är så många som ber, så, det skulle jag definitivt ha kvar.

• Della
• Twittra